Etikett: Sörfors

Min fina polare Ove

Av , , 2 kommentarer 33

R:s gamle far är inte kry. De 89 åren tar ut sin rätt och orken tryter. R är där idag och hälsar på. Det är svårt att kunna bo kvar hemma, och de regelbundna fjällresorna med egen bil till paradiset i Gautosjö går inte längre att genomföra. Jag drar mig till minnes det telefonsamtal från honom en senhöstdag för ett par år sedan, sittandes vid köksfönstret i stugan i Gauto, till oss i Sörfors och letar fram den dagens blogginlägg ur gömmorna igen:

Medan telefonsamtalet pågår kan jag se denne gamle man för min inre syn, silhuetten av hans karakteristiska profil där han ofta redan från mycket tidig morgon är bänkad vid köksbordet och ser ut över landskapet. Han är så lik sin son.

Silhuetterna av fjällen Krappesvare, Tjäkta, Svaipa och Fierras ligger som ett pärlband för hans synfält. Detta är det land, de skogar, fjäll, stigar och sjöar som varit "hans". Där han känt till vidderna och stigarna. Där han vandrat i sin krafts dagar. Den plats  som han älskar. mer än någon annan. Han brukar beskriva hur solen "rullar" som ett glödande klot utför Svaipas horisont

Jag undrar hur det känns i hans bröst när som nu hälsan sviktar, benen blir sämre och framtiden krymper. Det är höst, både i almanackan och i hans liv. Idag när jag talade med honom och han så målande beskrev hur snön ligger vit på Svaipa, hur färgerna glöder, vattnet speglar och ishinnan ligger tunn och blank i viken, så hörde jag kärleken i hans röst. Tillsammans med vårt andra samtalsämne – hans sviktande hälsa här och nu – klingade kärleksförklaringen till platsen intensivare än förut.

På mina kinder rann tårarna, fast det fick han förstås inte höra. Jag blev både gripen och fylld av längtan till vårt gemensamma paradis. Han är ju en del av det – min fina polare Ove.

Naturens avsked

Av , , 6 kommentarer 22

En av våra sista kvällar i Sörfors bjuder naturen på ett magnifikt färgsprakande skådespel utanför vårt fönster. Skyarna glöder i starkt orange blått och violett. Det känns som en hälsning från himlen. Som en avskedshälsning från naturen till oss. Här hemma har jag min kära Sandra med familj ikväll. Olivers lilla varma kind mot min, framkallar tacksamhetens tårar i mina ögon. Tacksam för livet, för de nära och kära. Känslan känns dyrbar som vackra kristaller på nattgammal is, transparent och vacker. Så skört livet är, så tunn som spindelvävstråd är skiljelinjen mellan trygghet och självklar lycka till bottenlös avgrund av smärta och sorg. Nuet är allt vi har – och varandra. Våra tankar finns hos vänner som just mist en av sina kära.

Åsnan mellan hötapparna

Av , , 5 kommentarer 8

Nu är det svårt att bestämma sig för vad man ska prioritera. Ångtvättar, målar, planterar blommor och packar på en och samma gång. Våra stackars små rabatter skulle också behöva sig en genomkörare. Bäst att pausa och göra en prioriteringslista. Att jag idag lyckades med konststycket att ta århundrades längst omväg för att komma från Sörfors till Sörmjöle – det ska vi prata vääldigt tyst om. Om R får veta det så kommer operation häckling att dra igång omedelbums;)

Västerbottning i exil

Av , , 12 kommentarer 10

Tillbaka igen i det gröna sköna Sörfors. En vacker sommarkväll som denna när solen försvinner bakom bergen och då ängarna och himlen smälter samman i ett trolskt somrigt ljus, då skulle man nästan kunna tänka sig att stanna här lite till, även om Sörfors trots sin synbara charm, aldrig riktigt känts som "hemma"i mitt hjärta.

Det tar emot en smula att omgruppera hemlandstonerna till norrbottnisk touch, men det känns onekligen spännande. I själ och hjärta kommer jag naturligtvis att förbli en "inlandsjänt" från Västerbottens hjärta Vindelgransele på temporärt besök i den vackra norrbottniska fjällvärlden för några år av det snabbt flyende livet.

Ställer mig själv frågan och funderar om jag ska fortsätta att skriva i Vk:s blogg men bestämmer mig för att fortsätta tills vidare i alla fall.

Arjeplogsdag

Av , , 4 kommentarer 14

Efter en lång Arjeplogsdag med olika möten och människor har vi fått bekanta oss lite närmare med den metropol som ska bli vår närmaste svenska tätort. Idag är luften ljum och stilla. Fåglarna sjunger och turister småminglar med ortsbefolkningen  på de små gatorna. De människor vi mött har utstrålat vänlighet och välvilja vilket känns gott.

Vi har mött flera båtekipage och förundrat iakttagit skådespelet nere vid hamnen med alla trollingbåtar på väg in och ut. På konsum hänger broddarna direkt invid kassan för att locka till impulsköp. Just idag känns broddarna onödiga och jag kan komma på sisådär femtioelva andra lockvaror som skulle ha sålt bättre i Arjeplog just denna ljumma sommardag.

Nu återvänder vi till Gauto för en sista kväll innan vi vänder hemåt till alla måsten och göromål hemmavid. I Silvermuseéts gästbok skrev vi våra namn med postadress "Sörfors Umeå" för sista gången, det känns lite märkligt men mest roligt och spännande, även om vi förstår att byråkratin kommer att kräva en del must av oss innan allt är klart.

Spotta i nävarna

Av , , Bli först att kommentera 17

Nu är det bara att spotta i nävarna och sätta igång med att rensa upp och städa bort alla målar och tapetrester. Det ska bli kul att se hur fint det blev. Men vad ska vi göra av alla prylar. Vi hade ju grovrensat en vända och nu blir det till att rensa ännu mer. Det är liksom lite i valet och kvalet hur jag ska ha det med mina halvgamla saker som jag  genom årtionden plockat ihop och som är "jag". Ska man nu falla i möbeltidningsfällan och uppvisa ett sterilt och opersonligt hem för mäklaren. Det säjs att det är bra om det är ljust och luftigt inför visningen och visst är det väl så, men jag tycker faktiskt om en hel del av mina (och Robbans med för den delen) gamla grejs. Nu vill man ju helst inte göra hål i väggarna för tavlor och gardinstänger så det får bli minsta möjliga åverkan på "nytapetren"

Vi har ett jättefint hus. Visst känns det lite trist att lämna det nu när det är uppfräschat, men jag har aldrig riktigt känt mig hemma i Sörfors och det jag egentligen kommer att sakna mest är fiskerätten. Hoppas att den kommer i rätta händer till någon människa som blir lika glad som jag blev, den dagen jag insåg att vi hade fiskerätt.

Nu far vi ,nu far vi, nu far vi far vi far vi….

Av , , 2 kommentarer 17

Just så brukade jag sjunga som barn när vi skulle ut och köra med duetten. Strax bär det av. Ganska mysigt att åka bil. Har man dessutom trevligt sällskap av Jenny så går det säkert finfint. Det blir spännande att se hur höga flöden det är i vattendragen. Om man ska döma av hur mycket vatten de släpper på i Sörfors så är det höga flöden på gång. Ha en fin eftermiddag!

Laxfiske i Umeälven

Av , , Bli först att kommentera 7

 

En höstpromenad vid älven för 2 år sedan… då Sandra ännu inte hade en bebismage som hindrade jättegrytskrypning.

Laxfisket är en svår nöt att knäcka, även om man hört ryktats att det gått upp mycket lax i Vindelälven denna sommar. Snart borde  rimligen havsöringen vara på gång igen, Ett säkert tecken brukar vara när det står en massa bilar parkerade vid brofästet här i Sörfors. Hade funderingar på lite fiske idag, men känner mig lite småförkyld så det får vänta  och dessutom vid närmare eftertanke så har min spötopp havererat. Det blir till att gulla lite med grabbarna på sportfiskeaffären.