Har tagit vara på 7 kg röda vinbär och 4 kg svarta. Saft och gelé i parti och minut finns nu på infrysning och i matkällaren. Har någon gammal inprogrammerad känsla av att det är sådant man "måste" göra. Visst känner jag mig rik nu med så mycket god saft och gele i förrådet, men när jag tänker på att jag själv för närvarande inte kan smaka på sötsakerna och att Robban inte känner någon skillnad alls på hemgjord saft och köpt så kan man ju undra varför i fridens namn jag håller på och slaskar.  Önskar att jag kunde "faxa" över alltihopa till mina barn som kanske har lite nostalgiska smakminnen från barndomens vinbärssaft. Knaprar lite frustrerat på några solrosfrön, tar mitt mosiga kolhydratfattiga huvud och pallrar mig isäng.