Hemma igen efter en lång och innehållsrik arbetsdag följt av ett intressant möte. Stadskärnan i mörka vinterkvällen kändes ödslig och en smula kuslig där jag hastade fram i snålblåsten. Någon frustrerad person hade roat sig med att sparka omkull samtliga soptunnor i centrala stan. Turligt nog hade  denne "någon" lämnat platsen och jag hade verkligen ingen närmare lust att möta en person som är så frustrerad. Hur känner man det egentligen inuti sig själv när man gör en sådan sak?

R tittar just nu på världens troligen sämsta tv-program ever. Det handlar om dåliga bilförare och är så dåligt att dammråttorna rodnar. Tur att han just byter kanal, annars hade det nog riskerats att vältas en eller annan soptunna. Sorry Adam Alsing, men det finns gränser för vad en människa kan utstå.