Avslutar en mysig dag med lite tilltänkt skönhetsvård och tittar mig förfärat i den lilla förstoringsspegeln inköpt i Ullared. Den ger typ 67x förstoring. Tror att det handlar om ett stavfel…det måste helt enkelt menas förstöringsspegel!!  Man blir nämligen tämligen vettskrämd och backar undan med ett förskräckt flämtande. I värsta Lennart Nilssonstil blir man vid skärskådandet av nunan inviterad på en djupgående resa bland vindlande skrattrynkor, pormaskar från landet som icke är, och förrymda hårstån från snömannens navelludd. Är det inte minsann ett gammalt fiskfjäll som sitter där i näsborren?! Det är ingen vacker syn som möter mig.

Den påminner mig dock om att jag kanske en enda gång i mitt avlånga liv skulle ta och kosta på mig en ansiktsbehandling. Är dock skeptisk på om denna landsända tillhandahåller dylika  tjänster på fåfängans marknad, eller om kvinnfolk i lappmarken helt enkelt gör som jag – tar på sig den kamofluagefärgade mygghatten med sitt förlåtande sorgflor, alternativt  peelar sig i samma grovsalt som man lägger in fisken i. Jag får väl ta och bläddra igenom alla fyra sidorna i lokaldelen och kolla utbudet.

Vill man vara lite snäll mot sig själv – som man ju ska vara – så kan man ju antingen kalla det för "patina", spegla sig enbart i Tjaktjaure, eller göra som finfolket i Hollywood – vaselinsudda linsen.

På insidan däremot är man len som en barnrumpa, visserligen garvad men hel och ganska slät. Ärren från livets  taggtråd har bleknat och bara efterlämnat små vackra pärlemorskimrande strimmor. Dem vill jag inte vara förutan.

Avslutar skådandet, släcker kökslampan, tar min fyrfota vän och knatar upp till gubben. Han sover redan sin skönhetssömn.