Det är något speciellt med den älv jag växt upp intill – Vindelälven. Varje gång jag kör längs den, och speciellt ett par mil före och efter min barndomsby Vindelgransele så blir jag varm i hjärtat och blank i ögonen. Jag känner igen stenar strykor och strömmar. Detta vilda brusande vatten som rinner som en silverström genom landskapet och närt bygden med sin fisk och sitt flöde. Snart kommer jag åter igen att minnas flottningen från min barndomstid, den speciella försommartid med sin mystik, doft och sina karaktäristiska människor, då bygden och älven levde upp intensivt under några ljusa försommarveckor, och efterlämnade tomma sel, brustna flickhjärtan och svårtorkade flottarstövlar runt om i gårdarna. Förra veckan när jag bilade neröver längs 363.an och efter ett snabbt besök hos mor lämnade barndomsbyn en vacker vårkväll, ville jag försöka fånga lite av älven och forsens stämning. Min barndoms utflyktsmål, dit man for och eldade och fikade. En speciell sorts samvaro. En del av mitt liv.
En vacker och fin fiskeälv, väl värd ett besök. Ta en sommarvecka upp efter en av våra sista orörda skogsälvar.
Senaste kommentarerna