Music makes the world…

Av , , Bli först att kommentera 2

 

De flesta av oss har någon typ av förhållande till musik. I de flesta fall som lyssnare medan ett fåtal har förmånen att själv framföra och skapa den.
Ungefär 85 % av Svenskarna svarar ”blandat” eller ”jag är allätare” när man frågar dem om deras smak. Det är absolut inget fel i det, annat än att det blir lite vagt och anonymt, men mycket trevligt kan rymmas under det begreppet.
Ja, även jag skulle kunna ställa mig där. Eller vad sägs om en faiblesse för storbandsjazz a la Glenn Miller, märgfullt folkmusikös av buskspelsmodell, Canned Heat, Sodom, Venom, Stones, Arvingarna (där svimmade en del av mina vänner), medeltidsmusik,  Burken och hans dragspel, ”duelling banjos” och många, många andra. ( Hm…ja, Motörhead måste jag ju nämna. Ett band som förvandlats från det farligaste som fanns till tre snällfarbröder, det vill säga samma resa som jag själv gjort:).
Rytmen är viktig för magin i en låt. Och budskapet. När det ska beskrivas att ljus bränns i båda ändar, nu lever vi farligt och så vidare finns det två favoriter som verkar vara odödliga.
Dels George Thorogood and the Destroyers med “Bad to the bone”, dels Motörheads “Ace of spades” som faktiskt är ännu grymmare med Sodom vilket kan Youtubas på nätet.
Staffan Hellstrands  ”Lilla fågel blå” är helt magisk. Men grymmast scennärvaro tror jag Björn Afzelius hade en gång i Skellefteå. Han ägde, utan att behöva ta till några trick för att bevisa det!
För drygt tio år sedan skulle en utbyggnad av Folkets Hus i Storuman invigas och jag var där för att skriva. På scen fanns inte helt okända Noicemakers som verkligen gav spelglädjen ett ansikte inför en nästan dyrkande hemmapublik och sedan har jag varit ett stort fan av dem.
Och det går absolut inte att utesluta Vilhelminas äldste 20-åring Sten-Erik Eneröd (rapporter säger att hann nyss fyllde 70…). En kille med kontakter i artistvärlden. Om han säger ”Jag ringde till Barbro om det”, så är det troligen Lill-Babs som avses. Hans småserieproducerade CD- skivor är en del av min musiksmak lika mycket som Scorpions som jag lyckades nöta ut två likadana band av. och jag glömmer aldrig hur jag fotade ett återförenat Eneröds – utan film i kameran!, vilket kan avslöjas nu.
Nu väntar jag bara på den ultimata musikupplevelsen. ”Enter Sandman” på ukulele. Det var ett önskemål jag framförde redan i somras när S inhandlade ett sådant instrument men det ser för tillfället dystert ut. Jag själv då? Jo, jag är duktig på att spela bilstereo…

Måndags dittochdatt

Av , , Bli först att kommentera 3

Tja, 12123 sidvisningar. Fortfarande lika kul som när jag sprängde 10 000 gränsen. Det är säkert långt ifrån alla som går in och verkligen läser, men många jag träffar verkar ha varit inne och kollat. Framöver börjar det vara dags att stuka om den lite och det kommer, det lovar jag

En liten komlettering till reklamtexten: "Tofflor, köp tre betala för två" lockade en affär med för några år sedan. Men å andra sidan, vem hade kommit ihåg deras reklam nu om det inte varit att det lilla ordet "par" inte hade kommit med.

Var och såg "Göta kanal 3" igår. Ett helt OK sätt att fördriva några timmar. Den totaltotaltotalsågades i en tidning men man måste ha förståelse. Det kan inte vara lätt att bli filmrecensent när de andra i klassen fick bli riktiga journalister…

Skämt å sido så har jag själv recenserat lite lokal teater och sånt när jag var på tidning, och man kan känna ett visst tryck att inte vara för  snäll.

Ha en fin måndag!!!

 

Fett jobbigt!

Av , , 1 kommentar 2

 

Den här texten fick jag publicerad i Expressen för ett par år sedan. Och den kan vara lämplig att återuppliva vid den här tiden på året då svaret på alla problem är att ta en portion till. Även för oss överviktiga. Ännu mer än vanligt, alltså.
Tyvärr är det så att det för alla existerande brott finns terapi och förlåtelse. Det gäller dock inte övervikt. Det är besudlat, skamfyllt och en övervikt kan alltid användas som slagträ av den som vill få övertaget över dig på ett eller annat sätt. Jag har klarat mig otroligt bra genom livet men har ändå tillräckligt i bagaget för att konstatera att övervikt är det enda brott eller den enda synd, om man hellre vill se det så som aldrig går att ursäkta eller förlåta. Den normalviktige kan aldrig förstå det här.
Bakgrunden till insändaren var att en amerikan inte skulle få avrättas med gift eftersom han var för fet…
 
”Nu kan alla vi feta äntligen skåda ljuset!! Efter en lång period som präglats av larm som ensidigt sticker nålar i våra mjuka kroppar har äntligen en positiv nyhet kommit!! Halleluja, skåda ljuset!!
Ja, ni vet ju hur det brukar låta. Högt blodtryck, stroke, diabetes, Altzheimers, tidig senilitet i allmänhet, invaliditet, frakturer och massor av andra diagnoser dras till våra gestalter och samlas i drivor runt valkarna. Hur många gånger har jag inte fått en förebrående blick genom teverutan av folksvältare, en blick som signalerar en stark önskan om att jag och mina gelikar väl kunde emigrera till en annan planet.
Men nu kan vi äntligen le. Halleluja, skåda ljuset!! Detta efter år av teveserier där det enda kriteriet på en riktigt vidrig människa är att hon är fet och insändare i tidningarna som kräver att vi, om vi nu absolut måste visa oss över huvud taget på offentliga platser, definitivt inte får ta av oss något klädesplagg. Det kan orsaka kräkningar hos normala människor.
Men som sagt – halleluja, skåda ljuset. I USA, där ju allt nytt och spännande inträffar, har ny mark i fläskträsket brutits. Till slut har ett område växt fram där vi faktiskt kan dra fördel av vår kroppskonstitution.
Richard Cooley väger 120 kilo och ska enligt myndigheterna dö. Avrättas närmare bestämt, med en giftinjektion. Nu hävdar dock hans advokater att detta inte är möjligt. Det kommer att vara svårt att hitta vener i en så fet kropp och giftet kommer inte att ha någon verkan när det ska fördelas på en åttondels  ton.
Lyckas advokaterna i sin kamp kan vi konstatera att vi i alla fall på en punkt är överlägsna andra människor. Fetknoppar kan inte avrättas. Halleluja, skåda ljuset!!”
 
Nästa blogginlägg kommer garanterat att bli mer lättviktigt(!!!), nu har jag avreagerat mig så det räcker några månader…
 
 

Ett vansinnigt recept!!!

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Recept har jag levererat tidigare. Men inget i klass med det här. Jag undrar så smått vad som rörde sig bakom pannbenet där på 80-talet för det här är gammalt. Jag tror att jag ville ironisera lite över att allt Norrländskt skulle vara så mycket värre än vad sörlänningarna åstadkom. Men håll till godo med den här kraftigt  nedredigerade versionen:
 
Crepes Carambole Brutal enligt Gastronomie du Palt
En gammal presenning eller en död ren, beroende på vad man har hemma.
En älg, ko eller tjur
Om en älgko används bör dock ett par gamla Tegsnäs skidor ingå
1 liter beckolja
1 kg grovsalt
½ kaffekopp björnsperma, gärna nytappad
5 kg mjöl
2 cm SWIX gul
En variatorrem, gärna begagnad till en Ockelbo
 
Flå renen och kasta kroppen till hundarna. Lägg huden i en marinad av beckolja, salt, björnsperma och vatten efter behag. Gör på samma sätt om du använder presenning. Men du slipper då flå.
Låt ligga i marinad minst tre timmar för att absorbera aromerna.
Ta under tiden fram älgen, skala den noga finhacka och bryn den i medelvarm stekpanna. Använder ni tjur, se till att hornen hackas ner i pannan men om ni bara har älgkor hemma kan ni kompensera den fiberförlusten genom att tillsätta ett par väl inslitna Tegsnässkidor. Ta sedan upp crepen  ur marinaden och lägg den platt på marken. Tag sedan kött- och om detta ingår skidhacket och töm det i ett gammalt dieselfat. Tillsätt mjöl och vatten samt en keps full med grovsalt tills det hela får smarrig konsistens. Bär in det i grannens garage, tänd eld på byggnaden och invänta brandkåren. När eftersläckningen är klar brukar det vara lagom att hämta fatet. Häll ut innehållet över crepsen och fixera med variator-remmen.
Kapa sedan i lämpliga portionsbitar med motorsåg. Reducera sedan marinaden genom kokning till fyra liter för att få en god sås och låna lite mjöl av grannen. Om ni inte har någon annan granne än den vars garage brann upp föreslår vi att ni utesluter den punkten.
Dekorera med flisor av gul SWIX.
Njuts med Lauders och Desivon som dryck, en blandning som är bra för känsliga magar
Servera.
BON APETITE!!!
 

Filkörning

Av , , Bli först att kommentera 2

En liten komplettering till julmaten: Mesefil är inte helt fel att ha tillgängligt. Jättegott, på den punkten håller jag verkligen med en bloggläsare som noterat att detta saknas. Och givetvis är hembakt tunnbröd en företeelse jag verkligen uppskattar. Och ja, visst smakar jag gärna en spännande sillinläggning.

På Bu-listan hamnar nog väldigt lite utöver det jag redan nämnt. Det är lite beigt men jag läste nyss en intervju med en riktig storbloggare som satsar på att vara hänsynslös och provokativ. Och det som kom fram om hennes själsliv gör att jag tusen gånger hellre är liite för snäll ibland…

Däremot kan man väl få avvika lite. Har tänkt att en lunch eller middag under helgerna ska bli thaikyckling med ris och nyskjuten ciabatta. Även det har utvecklats till en tradition, även om den inte har med julen att göra.

”Ät mig”

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag och assistent S konstaterade nyss att det är julafton nästa vecka, något som gått oss båda förbi. Herregud, grisen ska förvällas, vi ska baka åtta hundra köttbullar, granen ska slås in och barnen marineras i julmust…Eller hur det nu var, en massa ska göras i alla fall innan frid får råda. Själv nöjer jag mig med att fixa en och annan bloggtext och njuta av Det Stora Sockervattenföretagets julreklam, som ju är julig så det räcker, och titta på julmaten i kylen som C fixat. Janssons, köttbullar och skinka som ropar "ät mig" så snart jag gläntar på dörren. Nej, nu ska jag och S dra ut på stan och fixa min inköpslista och hömta ut några kubikmeter mediciner som behövs för min överlevnad!

Reklam ut olika vinklar

Av , , Bli först att kommentera 3

 

En gång i världen var jag en intresserad reklamperson. Alltså mer än det vanliga, att önska livet ur alla marknadsföringsnissar när hockeyn bryts ”för ett meddelande från våra sponsorer” när det är spännande.
Jag hade vaga planer på att bli copy writer. Underblåst av magister N, som själv var affärsman ursprungligen, sög vi i oss allt om hur plakat skulle textas, störtexponeringar och vinstmarginalen på damunderkläder. I min gymnasieklass som betecknades med den numera avdöda benämningen Distribution och Kontor. I praktiken var det väl en samlingsplats för de som tänkt sig ett jobb i affär eller på en mindre framträdande position på ett kontor. En stor fördel var att det var en väldigt tjejdominerad linje. Jag, min bästa kompis och ett dussin trevliga tjejer, det är inte helt fel då man är 17 år. Men det var väldigt oskyldigt men vi kanske i alla fall lärde oss umgås med flickor vilket inte alla i vår ålder fick i början av 70-talet…
Men just reklamen gav mig mersmak. Kanske för att jag även då var road av att leka med ord.
Och lite psykologi. För visst är det kul för dig som bilhandlare, till exempel när en välbeställd kund i 60-årsåldern kom in och du vill sälja en onödigt dyr och snabb bil:
– Ja, det här är den nya Mustabuscha Kamikaze 4.0 Vrålerivrål, det är en bil främst för den tuffe och sportige föraren, skitfin på vägen. Men för dig har vi här en Mustabuscha Grågrå 1.1 Puttputt. Lätt att ta sig ur när kroppen börjar bli lite skröplig och inte onödigt mycket motor för dig.
Nånstans där kan du ge dig f-n på att kunden i ren desperation tecknar ett kontrakt på den snabba kärran, gärna lila metallic med superstereo och blinkande lampor i underredet (ja, på bilen alltsåJ…).
Vi har spelat på exakt rätt strängar…
Reklam kan ju vara effektiv bara för att den är så jäkla dålig. Det är tydligen nån finess med det också. Men det man minns är ju de roliga och smarta. De som Roy Andersson gjort till exempel. Om vi håller oss till rörlig reklam. Den helt speciella stämningen, färgskalan och bra storys gör dem minnesvärda. Och Stig och hans gäng som i många år gjort reklam för den stora livsmedelskedjan är ju mer underhållning än reklam! Den med Jamie Oliver var bra, kul att se honom som surgubbe.
Kanske är det så, tyvärr, att det är kortvarigheten som har tjusat. Man gör en bra insats, glömmer den, och flyger vidare till nästa blomma. Få saker känns så lättviktiga som reklam. Men riktigt kul blir det väl först då det skiter sig? Volvo har presenterat skisser i samband med reklam för en ny modell som gett bilkunniga krupp. Skisserna har tyvärr visat chassiedetaljer som helt enkelt inte kan fungera, vilket bilkunniga snabbt upplyst om. Mitt bilmärke hade för en del år sedan en omslagsbild på sin kundtidning med en röd bil och en mycket känd idrottsman som just då var ett riktigt antidrognamn. Han sprutade vatten på bilen med någon klämkäck antidrogkommentar på omslaget. Tyvärr omtalades han mest just då för att ha åkt dit för rattfylla men tidningen gick väl inte att stoppa. Dååålig timing. Det här med hur man utformar annonsen kan också spela en viss roll. Radindelning, till exempel…
En klassiker som jag tagit till mitt hjärta kommer från en lokal kampanj och går så här:
 
STYCKAR ORTENS KÖTT  OCH
GRISAR DAGLIGEN I VÅR BUTIK
 
Låter inte så aptitligt, eller hur?
 
Ja, till sist måste jag konstatera att det blev som jag befarade med SAAB. Men det är en fråga där jag gärna hade haft fel. Det pratas om 3 500 jobb bort direkt, och runt 8 000 i regionen.
Det är ett elände och gör det väl inte lättare för de deltidssjukskrivna som ska ut och hitta arbetsgivare som vill ge dem heltid. Och givetvis inte för SAAB människorna. Eller för alla andra som söker jobb.
Men det gäller ju även att ha de som vill vara med och leka. Jag vill nog påstå att de varit ett osäkert kort för finansiärer sedan 9000 kom. Den var designmässigt anonym, även om tekniken var bra. Man fortsatte sin olyckliga tradition att vänslas med märken som inte hade så bra rykte i Sverige trots att hemmamarknaden då var viktig.
Men det är väl i alla fall en prestation att hålla det hela rullande i många år utan vettig ekonomi…
 

Bu och bä på julbord

Av , , 4 kommentarer 3

 

Ibland har jag hört hur det stönas över mängden julbord som ska avätas. Och lite är jag nog beredd förstå det. Trots att jag i princip sitter på en annan planet som långtidssjukskriven ser det nog ut som att jag kommer att hinna minst fem julbord/jultallrikar. Före julafton alltså… Hur ska det då vara för den som har någon form av normalt liv???
Men då jag blir rik ska jag bjuda på sushi i stället, och palt. Det borde väl falla de flesta i smaken? Drömkombinationen kan ju variera även på det traditionella bordet. Det finns saker jag väldigt gärna har med. Men även kräkframkallare.Visst är det läge för ett par listor??
 
MÅSTEN PÅ JULBORDET
Skinkan förstås. Med kokt potatis och äppelmos. Jul!
Ägghalvorna med gott smarr på. Härlig kolesterolhöjare.
Gravad och rökt lax. Funkar året runt förresten…
Köttbullar. Men ge Mamma Scan pension. Homemaid, förstås…
Marängsuisse. Har aldrig sett den rätten på ett julbord. Men det är aldrig fel säger jag och tror att i alla fall en läsare håller med?
Julmust light. Ett par liter.
 
NEJ TACK, JAG HAR ETT VIKTIGT MÖTE OCH MÅSTE LÄMNA BORDET
Lutfisk. Oätlig i alla existerande varianter men en hit för de som äter snor.
Ris a la Malta. Ihjälkokt risgrynsgröt med apelsiner. Kinky…
Grisfötter. Knallade runt i en decimeter grisbajs i sitt tidigare liv.
Småplocket. Leverpastej, prinskorv å sånt. Inget fel men finns 400 dagar om år.
 
DARK HORSE
Lamm och får som kan vara både supergott och inte så gott. Spännande!
 
Till sist en ekivok historia. I alla fall om du bestämmer dig för att den är det. Den är i alla fall sann:
På en av mina arbetsplatser hade jag ett visst ansvar för varuautomaterna. En semester hade vi missat att tömma dem. Vilket ledde till att en del saker var lite ofräscha när hösten kom.
Jag satt och åt lunch tillsammans med kanske 20 arbetskamrater när en lätt upprörd flicka dök upp. Hon spände ögonen i mig tvärs över rummet och ropade:
”Ingemar, följ med mig ut i omklädningsrummet så ska du få titta på min ludna bulle!!!”…
All ätaktivitet upphörde och det är väl vid sådana tillfällen änglar sägs vandra genom rummet. Det vill säga om du väljer att tolka den som fräck…
 
 

Lite paket

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Det är dags att ta fram saxen, tejpen och det vackra papperet. Bortsett från de nära och kära som kanske ska uppmärksammas finns det ju även en del offentliga personer som bör få ett paket.. Vi kan kosta på oss att vara snälla även med meningsmotståndare, men liite ironiska kan vi väl i alla fall få vara…
 
         Roman Polanski får en nötknäppare. Han verkar ju anse att tiden läker alla sår, även våldtäkter på 13-åringar…
         SAAB får en spekulant som har flera hundra anställda och som tillverkar över 1000 bilar om året. Det är man inte bortskämda med…
         Försäkringskassans personal får en handbok i civil olydnad. Kan behövas när fler och fler svåra beslut förväntas fattas av dem.
         Alla som nu utförsäkras får ett rim av hon Husmark:
               
                Hej tomtegubbar slå i glasen
          Vi ska jobbcoacha som bara fasen…
          När vi bara kvar har mögligt bröd
          Vi vältrar oss i försörjningsstöd
          Lider med  bossar som lyfter bonus
          I miljonklass tills de blir ett fall för Fonus
          Ty pengar ger ej någon lycka
          Som att vara arbetssökande på krycka…
 
         Boken ”konsten att alltid landa på fötterna” av bonusnissarna som alltid verkar ha nytt fett jobb eller pension på gång.  Till alla övriga i landet!
         En förhoppning att tonen i debatten från alla sidor inte blir fullständigt osaklig bara för att det är valår 2010
 
Det finns mycket mer men det får räcka för den här gången. Men det kanske hinner bli fler?…
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Att tro på allt

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Fattar ni inte skämt??? Är vi i det här landet beredda att tro på precis vad som helst? Spyker köper SAAB. Nisses närlivs i Hyngelsträsk köper KF-koncernen. VIBO i Vilhelmina lägger ett bud på det riktiga Manhattan. Oj så seriöst. När det gäller SAAB/Spyker är jag säker på att Filip och Fredrik ligger i någon tom fabrikslokal och skrattar så tårarna sprutar…