Kvinnor kan – om någon tvivlade…

Av , , 3 kommentarer 4

 

– Skynda dig att laga skadan, annars spricker rutan den då det blir kallt!
Orden var J:s och det var sent i höst hon såg att ett stenskott slagit en tioöringsstor flisa ur framrutan på min bil.
Hennes förflutna i bilglasvärlden gjorde att hon direkt gjorde förutsägelsen här ovan.
Själv var jag lite trög. J var på G ett par gånger och tyckte vi skulle besöka bilglasverkstaden, men jag bromsade det hela. Och fick betala för det då kylan kom. Den lilla flisan hade förvandlats till en spricka på 25 centimeter och kostnaden från nästan inget till tusen spänn plus 20 %.
Det kan ofta löna sig att lyssna mer på kvinnor. Kanske särskilt när det gäller teknik där vi ju är såå duktiga vi grabbar?…
En vår hade jag kämpat med att få liv i 7,6 liters V8:an i min Oldsmobile. Efter den här incidenten satte jag K, som även förekommit i kommentarerna här, på bilen. Han var då bilmekaniker och justerade kärran så fint att det nästan räckte med att jag hostade i köket så spann den igång. Men vid tiden för den här incidenten kunde jag lika gärna ha försökt starta vardagsrumsbyrån. Detta trots många försök.
A var på besök. Hon hade ägt sin ursnygga Cadillac Coupé de Ville -59 några år.
– Har du kollat om du har mycket bensin i oljan?, det hade jag på min bil när den hade varit svårstartad…
Jag minns inte vad jag svarade på det, men förmodligen något manligt höhö-igt som antydde att det här begrep jag nog minsann bättre…
Men jag är inte så korkad att jag inte kan ta intryck och när jag blivit ensam tömde jag oljetråget.
Ofattbara mängder bensin hade läckt ner i oljan och om inte annat hade det absolut inte varit bra för motorn att starta och försöka smörja med den här mixen.
Visst kan kvinnor, precis som oss killar, vara ute och cykla ibland. Men det som är viktigt är att syna nya idéer och infallsvinklar oavsett vem som kommer med dem. Tyvärr förekommer det män som sågar alla idéer från kvinnligt håll. Det är ganska lätt att fatta att det egna självförtroendet då är lite krassligt…
 
 
 

Kram!

Av , , 2 kommentarer 8

 

Nu tänker jag chocka mina trogna läsare och göra en halsbrytande kursändring. Jag ska tillfälligt lämna raggarbilarna, de gamla rövarhistorierna och den dagsaktuella upprördheten. Ämnet för dagen är nämligen kramen.
I begynnelsen, alltså på 60-talet, var min värld i princip kramfri. Det var helt enkelt en uttrycksform som inte existerade. Och om föräldrarna någon gång höll om varandra var det ootroligt pinsamt och sluta, sluta innan nån ser vad ni gör!!
Ja, det blev nästan ett trauma. När jag som liten hade skräckfantasier om anhörigas död, ingick det faktum att man skulle vara tvungen att i samband med begravningen hålla om folk, för det hade jag ju sett, en inte oföraktlig del av skräcken. . Det fanns säkert familjer och sociala sammanhang även på 60-talet då man kramades flitigt men i en glesbygdsby i Lappland var det inte så vedertaget.
Sakta vände det här men jag var nog runt 25 innan kramen  började fungera som ett trevligt sätt att hälsa och ta farväl av extra goda vänner. Vallen brast när jag pluggade media. Det gjorde jag på en Folkhögskola, och det vet ni väl hur de som går på såna skolor är när det gäller närkontakt?…
Skämt å sido kramades det väldigt mycket där. Och eventuella kram- och spontan närkontaktstrauman tvättades effektivt bort.
Vad som kanske är rätt nytt i mina sociala sammanhang är den lite snabbare kramen som mer ersätter en handskakning. Men där gäller det att snabbt läsa sociala koder. Har både blivit kramad och sett andra kramas när den mottagande parten egentligen hade tänkt sig något mindre personligt och då kan det bli lite obekvämt som hastigast.
Normalkramen typ ”du är en väldigt god vän som jag tycker hemskt mycket om” är däremot inget problem.
Ibland kan kramandet bli kul utöver det vanliga. Jag var på en kurs en gång i världen då det bland annat fanns SSU:are med. Och givetvis skulle det köras kramcirkel på deras initiativ varje morgon. Så det var bara att i tur och ordning varmt hålla om alla sina runt 30 kurskompisar. Orakade raggare i 140-kilos klassen var onekligen en speciell kramupplevelse. Men det är ju så att alla som är goda vänner förtjänar en kram ibland, även om det känns naturligast att krama tjejer, i mitt fall. Och vääldigt travligt.
Varför inte spontant gå ut och krama någon som inte väntar sig det. Typ chefen, ditt befäl eller grannens partner. Det kan få intressanta konsekvenser men det kan också bli väldigt bra…
 

Om gårdagen och bra böcker

Av , , Bli först att kommentera 4

 

I går hade vi rehabmöte på jobbet. Det var den vanliga samlingen av Försäkringskassa, fack, chef, läkare med flera. Och så lilla jag!
Det var väl egentligen inga märkvärdigheter, jag går upp lite i tid den närmaste månaden för att närma mig 25% målet för arbetsträning. Även om det jag nu jobbar med är arbetsprövning där jag fortfarande har hel sjukpenning.
Jag baxnar lite när jag läser om krögaren som påstås ha hanterat tio miljarder och undanhållit nästan 50 miljoner i skatt. Det måste vara en av de större historierna gällande ekonomisk brottslighet i Sverige. Vad som sedan återstår i slutändan återstår att se. Det kan ju vara lite som en karaktär i Lyftet som var stämplad som en jätteknarklangare därför att polisen en gång hittat stora mängder tomkapslar hos honom, tror att det var Sundsvallsjesus. I själva verket hade han aldrig haft nåt knark, bara de tomma kapslarna…
Läs för övrigt Lyftet, det är den bästa bok som skrivits i Sverige. Rolig, tragisk, halsbrytande.
Kennet Ahl heter författaren, eller författarna för det är ett kollektiv med bland annat Lasse Strömstedt som skrivit den.
Ett annat udda, svenskt, lästips särskilt för den som är lite historiskt intresserad är böcker av Karl Andersson som skrivit ett antal dokumentära böcker om livet i fjällvärlden förr i världen. Det var lite kul för jag minns att han var hemma och grillade farsan nån gång på 80-talet. Då tänkte jag inte speciellt på det men långt senare fick jag en bok i min hand där han bland annat skrev om min pappas tidiga liv, som jag egentligen inte hade speciellt mycket kunskaper om tidigare. Kul att få läsa spännande detaljer. En av hans böcker heter Erika från Stennäset, om jag minns rätt, men om det var ”pappaboken” vet jag inte. Men han har skrivit flera.
Hehe…jag själv är väl inte så omskriven. Jag har oftast befunnit mig på andra sida blocket som intervjuare. Men några gånger har jag fått göra min stämma hörd. Och varje gång väcks några frågor: Fråga ett: varför ser jag ut som en förhärdad sexbrottsling utan hopp om bättring på alla bilder? Fråga två: Varför är det så omöjligt att säga något som verkar annat än totalt intelligensbefriat?
Nu låter jag mig visserligen både fotas och intervjuas utan hänsyn till resultatet men visst kunde man önska att det skulle lyckas nån gång.

Första bantardagen pizza på bloggen!

Av , , Bli först att kommentera 7

 

Ja, det är väl fel ämne att börja sitt nya liv med men jag måste helt enkelt berätta om pizzan!
B åt riktig pizza till middag igår och eftersom hennes späda kropp inte kräver så mycket mat fick jag smaka ett par slices. Låt mig då säga att senast jag åt pizza var i maj 2008 i Vilhelmia då jag bjöd kompisen, som hjälpte mig fixa Den Stora Femtiårsfesten.
Gårdagens smakprov var råsmarrigt, för att uttrycka det milt. Nu innebär inte det nya livet att dylik mat försvinner för evigt ur min meny. Jag och Nicole har varit snubblande när att handla då hon jobbar, men det har inte blivit av ännu. Men säkert får detta bli sällanmat vid något tillfälle.
Tänk att det finns folk som i stort sett lever på olika typer av enkel snabbmat och verkar inte ta någon skada alls. Men i ärlighetens namn så skulle väl jag ha vägt runt 400 kg om all god mat jag ätit genom åren ”fastnat” på kroppen.
Begreppet ”vem kan man lita på” har fått en kuslig innebörd de senaste veckorna. Dagislärare på Frälsis (en av de religiösa verksamheter jag har full respekt för) som förgriper sig på små barn och så den här höga polisen som var en absurd blandning av jämställdhetsivrare och kvinno- och barn förnedrare. Det är ofattbart, och jag garanterar att det blir film inom några år…
Ja, och så vann vi ju bandy VM. Kul förstås men sporten har tempot mot sig om vi jämför med hockeyn. Och på teve är det ännu svårare än på hockeyrinken att se föremålet för allas kärlek, pucken/bollen. Det är lite som att spela hockey med en magnecyl…
Har provat två nya assistenter i helgen. Det har gått jättebra, så hädanefter kommer de nog att ingå i ”staben”. E och BT kallar jag dem.
 
 
Presentation

Tja, ett enkelt sätt att beskriva mig är att jag på många områden är "medel" Medelålders(53), medellång, lite drygt medeltung, medelpolitisk, alltså sosse, medelanställd. Jobbar på Volvo och det är väl rätt "medel" i Sverige. Vad som inte är medel är att jag använder rullstol, har träffat min skyddsängel efter den månadslånga koma som följde på en 24 timmar lång operation på Sahlgrenska, fick en stroke som slog ut vänstersidan och lite andra funktioner för precis ett år sedan. Borde alltså vara död några gånger om men verkar leva och trivas riktigt bra. Har ett visst mediaförflutet, och gillar över huvudtaget att fotografera. Har märkt att jag gärna vill blomma ut lite trots att jag numera skriver bara med högern och har förvånansvärt ofta åsikter. Du vet aldrig vad du kan tvingas läsa om i min blogg som blir relativt personlig.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se