Ingen blogg just nu! Ska prata om arbetslösa och sjukas påverkansmöjligheter i facket för ett par gäng och måste koncentrera mig på det. Men jag kommer igen. Bland annat ska ni få följa mig under de tre dagar då det avgörs om jag ska få behålla körkortet. Det händer i mars, men en blogg dyker förhoppningsvis upp i morgon!
Sport i forntiden
Ja, lite OS blir det ju. Sitter och hör hur Björn Ferry berättar om hur ett oväntat snöfall ställde till det för vår skidskyttekung. Såna detaljer kan verka futtiga men samtidigt minns jag hur tjejen som i alla fall då hette Ewa Häggqvist och var snudd på universum-mästare i bowling berättade under en intervju hur viktigt det är att förstå egenskaperna hos den olja som banorna behandlas med.
Själv kommer jag från en kultur där materialet ofta hamnade i skymundan. Vid fotboll var det ett inte alltid förekommande plus om bollen var av läder och dessutom pumpad. Och torr ska tilläggas. En blöt dåtida fotboll vägde runt tre kilo och var enormt skön att få i magen via en stenhård rökare från någon av storpojkarna…
Om grannbyns fotbollskrigare var på plats gällde vissa regler. Deras tränare/lagledare hade ett funktionshinder som gjorde att han behövde sitta kvar i bilen. Men för att hans order till spelarna skulle höras fick han ofta parkera i ett hörn av planen i alla fall då vi tränade så där fick man inte spela!
Då vi spelade nån sorts improviserad landhockey med Klas garage som mål var en plockhandske den enda målvaktsutrustningen. Och målvaktsbenskydd tror jag aldrig jag upplevde under min ”karriär”. Som för övrigt aldrig innefattade de i isaktiviteter så viktiga skridskorna.
Då vi ändå är kvar på isen kan jag avslöja att målvaktsklubbor – det var något vi vanligen bara läste om i Fliesbergs katalog.
Men material och proffsupplägg i allmänhet behöver inte alltid vara det allena saliggörande.
Jag har tidigare berättat om Bäskseles fantastiska fotbollsseger mot IFK Vilhelmina nån gång runt 1970. De hade alla rätt i form av uppvärmning, bra material och allt annat. Felet var bara att vårt hopskrap av slynglar som bara spelat mot ett mål i sitt liv gick och vann…
Med undantag av hockey och främst fotboll idrottade vi inte så mycket.
En och annan åkte väl skidor men tyvärr faller begreppet ”vallning” in under rubriken ”dötråkiga aktiviteter” för mig.
Och cykel föreföll lite farligt sedan en äldre kille en tidig morgon på sin träningsrunda svängde in vid affärn där vi väntade på bussen. Planen var att stiligt stanna, sätta ner fötterna och prata med oss. Tyvärr fastnade hans fötter i clipsen på pedalerna så i stället föll han som en fura mot den grusiga marken…
Ja då var den helgen avverkad. Nicole hade första passet på lördag. Jättetrevligt, det var länge sedan hon jobbade hos mig. Vi föråt oss på fiskbullar och fisktemat fortsatte då E, som är rätt ny, gjorde något fantastiskt gott med lax och hemgjort mos på söndag.
Däremellan stack B och försåg mig bland annat med en Nip/tuck-box som roade mig och E på söndagen.
Lugnt och skönt.
Nu stormar vi vidare mot en ny vecka!!!
Nya, fräsch, OS-grenar…
God morgon! Kom nu ihåg att visa alla du tycker om att du verkligen gör det. Precis som alla andra 364 (?) dagar på året. Behöver inte handla om specialskrivna serenader eller tvåkilos chokladaskar, bara man har förmågan att uppskatta de man har runt sig.
Nu har ju OS börjat. Men här blir det nog inte mycket rapporterat eftersom jag är ganska ointresserad. Det är helt enkelt fel grenar. Något som skulle väcka mitt intresse är till exempel:
”Scraping”. Du får en bil som stått ute en snöig natt i fem graders kyla med kupevärmaren på. Din uppgift att på tid, barhänt, göra alla rutor isfria ,med en styck ”siktis” isskrapa på 4 x 4 centimeter.
”Tipping”. Att i rullstol, med assistent eller ”co driver” som vi också kan kalla det förflytta sig tio meter på normalröjd svensk vinterväg och överhuvudtaget komma fram!
”Uppförsåkning”. Skidsportens backtävling. Enkelt, tufft och skiljer verkligen agnarna från vetet.
”Bob”. En tjejgren där åtta flickor från olika länder tävlar om den stilige Bobs hjärta. Linda Isacsson är tävlingsledare. Finns även för killar där då Eleanor Rodel är målet för den ömma längtan. Det där begrep ingen under 55…
”Isdans”. Den som kan dansa längst till leende guldbruna ögon med tre kilo is i byxorna vinner…
Nej, det här blir bara värre och värre. Bäst att sluta. Ha det!
Datorer, hjärtan och annat…
Igår var det lite av en historisk dag för mig. Jag skrev den första texten för personaltidningen sedan före stroken. Det gick väl riktigt bra, ett par detaljer hade jag fått om bakfoten och fick ändra. Men det går ju bra då intervjupersonen får se texten före publicering.
”On du vill förstöra en bra story – kolla den!”, är ett skämtsamt journalistiskt talesätt och det är rätt sant när det gäller intervjuer. Den som är seriös kollar om de uppfattat allt rätt, vilket man ibland inte har. Särskilt när det gäller längre artiklar.
Som jag nämnde imponerade S stort på mig igår när hon tog itu med ett riktigt illvilligt virus som helt slog ut min dator. Samtidigt är det definitivt en generationsfråga. Vi 50-taggare kan fixa saker som innebär ett fysiskt reparations- eller utbytesarbete. Medan vi däremot inte är inympade i IT världen på samma självklara sätt. Det finns givetvis massor av undantag men normalbrukaren är nog lite så. Jag var runt 35 när Internet tog sina första stapplande steg!
Alla hjärtans dag rycker närmare. Såg att det går att köpa hjärtformad salami och hjärtformade smörgåstårtor, bland annat.
Men det kan vara bra att tänka på att det inte bara behöver handla om ditt livs absoluta och oersättliga kärlek. Det presenteras så i marknadsföringen i ganska stor utsträckning men vad jag kan förstå är det ok att även uppmärksamma väldigt goda vänner. Jag tänker i alla fall kramas och skicka söta SMS i alla riktningar på söndag. Det har jag redan börjat med, förresten. Med gott resultat!
Och ett litet tips. Ska ni göra slut, välj någon annan dag är 14 februari. Jag berättade ju att en tjej, säkert bara av en slump, gjorde slut med mig just den dagen. Geléhjärtan till alla, tack och adjö till mig! Men det var faktiskt helt ok i det fallet, även jag hade börjat tvivla, men undvik det generellt! Hm…jag tror jag kramar i alla fall minst en tjej idag men av en annan anledning:).
Storgatan har mer och mer blivit en genomfartsled. I alla fall i mina trakter som jag upplever det. Förr var det ju nästan en bakgata, trafikmässigt. Men det är ingen fara, det går bra att hantera. Vad som kanske är värre är de hårresande tokkörningar som genomförs slumpvis nattetid. Det är alltså inte några race, bara bilister och motorcyklister som trampar gasen i botten. Det är en frestande, lång, raksträcka förbi mitt hus. Men tyvärr också en hel del tvärgator med halvdålig sikt. I min gröna ungdom hände det att polisen tog oss tre gånger på en kväll utan andra konsekvenser än utskällningar. Men det var i forntiden då förbränningsmotorn var nyuppfunnen och polisen hade osannolikt hög toleransnivå. Den som torskar dit på min gata nu lär inte komma så billigt undan…
Ha en skojig fredag! Och krama gärna den som just nu befinner sig närmast till vänster om dig!!!
Ny kraft
Oj! Nu har S installerat ett superdupervirusmördarprogram som väl i princip till och med utrotar svininfluensan. Och har därmed avslöjat helt oanade talanger för en personlig assistent. Hon är ju rena hackern. Vi har även beställt 24 mb/sek bredband. Ja, här händer det saker, bara någon annan gör det!
Återkommer i natt eller så med mer bloggande…
Död dator
Tyvärr har min dator dött så bloggen läggs tillfälligt på is. Men jag återkommer!
Sett nåt UFO nyligen?
”Tillhör du dem som vill krossa myten om flygande tefat?”. Orden inledde en gruppredovisning på temat UFO-fenomenet när jag pluggade media. Samtidigt krossade en av gruppmedlemmarna ett vid frukosten införskaffat tefat inför klassen. Ett grepp i sann Folkhögskoleanda.
Nå, vad tror du? Själv är jag inte påtagligt intresserad, men en bra berättelse är alltid tankeväckande. Och bra berättelser har jag hört, detaljerade och från helt trovärdiga personer, vilket i sig är intressant. Däremot återberättar jag dem inte för de skulle på ett tydligt sätt visa vem som berättat och vår toleransnivå när det gäller svårförklarliga fenomen är väldigt låg. En gång i bloggens barndom berättade jag om en del svårförklarliga upplevelser som inte är av UFO- typ utan mer andra sorts oförklarligheter. I sammanhang utanför bloggosfären har jag konstaterat att man gladeligen tar till förklaringar som i sig är totalt osannolika bara för att slippa erkänna det oförklarliga perspektivet.
Vilket nog kan vara synd. Och därför dissar jag inte UFO-fenomenet helt och hållet. Men med viss måtta. Kanske mannen jag träffade i ett litet dalasamhälle som hade åtta extraljus på taket, riktade mot himlen för UFO spaning tagit i lite för mycket. Han hade i alla fall vad som påstods vara ett autentiskt foto av en utomjordisk besökares farkost.
Då jag var ung florerade även en författare som hade väldigt låga krav på bevisning. Känslan var att om du skrev ”Hej, jag har sett ett UFO” till honom så kom det med i hans nästa bok.
I andra ändan fanns Eugen Semitjov (med all reservation avseende stavningen) som systematiskt förklarade de flesta iakttagelser på ett bra sätt.
Men hela fenomenet väcker i alla fall känslor. Generellt är det nog bara det du själv sett som går att ta till sig och värdera. Men sedan den där eftermiddagen då en kvinna gled ut ur väggen på mitt rum på Sahlgrenska, tittade på mig med ett gåtfullt leende och gled in i väggen igen efter några sekunder vet jag att det enda vi vet är att vi inte vet något. För det var en vanlig dag, långt efter min ”24 timmars, en månad i koma” operation. Jag känner själv att det var en form av skyddande kraft jag såg, vissa skrattar nästan ihjäl sig och pratar om inbillning och hjärnspöken, men thats life…
Odiskutabelt är dock att det blir bankbesök idag. Ska öppna ett VP konto så att de enorma resultatbonuspengarna, knappt 4 000, så småningom ska hamna där.
Jag hoppas att väglaget är någotsånär. Det är en omöjlig uppgift att göra alla gator helt snöfria. Men det vore jättebra om fastighetsägare kunde rensa alldeles utanför dörren så man kan köra fram en bil och kliva ut. Jag har hållit på att stå på näsan ett antal gånger i vinter när rullstolens länkhjul kört fast.
”Nanouk, nanouk” sa väl Robin Williams när han var rymdgubbe i någon serie på 70-talet.
Och det säger jag med Nanouk, nanouk till nästa gång!
Rapportera ditt sexliv!!!
Välkommen kära måndag!
Den personliga assistansen naggas nu i kanten. Man vill med alla medel få ner nivån under 20 timmar i veckan, Det är den magiska siffran för då går assistansbehovet över till kommunal hemtjänst. Det verkar först förvirrande och ologiskt.
Stiftelsen Independent Living har nämligen tittat på det här. Och kommit fram till att det allmänna sparar nästan 30 miljarder på personlig assistans jämfört med kommunal hemtjänst. Den ersättning alla parter har per timme behov ligger runt 200 kr och har ofta inte räckt till i kommunal regi. Kommunerna har fått skjuta till mera pengar. De privata företagen, däremot, får klara sig utan extra pengar.
Men sedan inser jag ju var besparingen ligger. Det handlar inte om att ställa kommunal assistans mot privat. Nej man vill givetvis skrota all assistans som ger möjlighet till ett värdigt liv för dig med funktionshinder. Och sedan stuva in oss på institution. 30 invalider på fem vårdare eller så DÅ pratar vi ekonomi!
Googla på Assistans upproret får du veta mera.
Hur ofta skiter du? Och hur lång tid tar det? Vad äter du för mat och är den verkligen sund och hälsosam? Baj dä wäj, hur ofta har du sex? Och med vem, och hur är det? Frågor inom dessa områden ingick i en stor enkät som gick ut på prov till vissa funktionshindrade. Jag har inte sett den men den har fått det funktionshindrade Sverige att resa sig som en enad, upprörd, kraft. Vårt liv och dess detaljer försörjer redan tillräckligt mänga så nu vägrar vi.
Om du tycker att det här är ointressant för dig vill jag bara göra fullt klart för dig att det kan handla om just dig om fem minuter!!! Stroke, bilolycka, något du inte hade en aning om som brister i kroppen och du är där. Ja vad som helst kan hända närsomhelst. Läste ni om tjejen i England som fick en stroke av en alltför intensiv orgasm? Så ta er i akt tjejer, gärna sex men med måtta. Hihi…hur det nu ska gå till?…
Därmed är det helt klart att vi lämnat de seriösa ämnena.
Jag hade barnbesök igår. B hade med sig sin gudson. En ytterst cool grabb som med lite godis och en av mina Volvo lastbilsmodeller inom räckhåll satt och kollade på tecknat medan vi gjorde nytta. Vad som var kul var att han överhuvudtaget inte reflekterade över mitt tillstånd. Inget märkvärdigt alls för en 2,5 åring. En vuxen skulle säkert velat höra ”mitt livs historia” .
Jag såg ett par avsnitt av den fina serien ”Himlen kan vänta” i helgen. Och just det – att lura döden – blir ganska viktigt om du får en diagnos som i sig är dramatisk. ”Det var lika bra att han fick dö” hör vi ju ibland. Kanske särskilt om det gäller gamla eller svårt sjuka. Det är nog menat som en sorts tröst men det är väldigt sällan det egentligen är på sin plats. De allra flesta vill nog fortsätta leva även om de är skröpliga.
Melodifestivalen har gått mig spårlöst förbi. Har inte hört en enda låt, vet inte vem som är favorit så långt, men en sak vet jag: den här skrikcikusen kommer att förfölja oss i tre månader. Och efter den stora finalen är nästan allt glömt. Usch så meningslöst. Men telefonröstandet försörjer väl någon tevekanal. Och alla journalister med Tom Hjelte-komplex får avreagera sig. Tom Hjelte? Stor nöjesreporter på Aftonbladet för drygt tio år sedan, nu helt borta sedan många år. Upp som en sol…
Ryktena säger förresten att det finns någon stadsliknande sammanslutning som inte blivit utnämnd till festivalstad någon gång, även om jag håller det för otroligt.
Nej, då föredrar jag en hederlig raggarfest. Med sjyst musik, billiga drycker för den som blir törstig av dansandet och en lagom frånvaro av myndigheterna. Det är fascinerande att se den ena kryssaren efter den andra materialisera sig ur de djupa skogarna trots bristen på annonsering och väldigt lätt att träffa trevliga tjejer med en sund livsinställning.
Kort sagt är det alldeles för bra och kommer säkert att förbjudas om det inte redan skett. 2005 var sista året jag åkte dit ståndsmässigt i S Cheva -59.
Mitt sista försök i raggarbranschen skedde nog ungefär samma år. Countryfestival i Junsele med en lila Caprice fullastad med överåriga raggarämnen. Tyvärr påträffade vi rätt snart en van som var välfylld med hemgjort gurgelvatten och gurglade oss så till den milda grad att vi först löste in oss för att någon timme senare klättra över staketet, helt glömska av inlösningen. Se det var ett bra gurgelvatten…
Nej, nu känner jag att vi börjar tangera pinsamheterna så det är lika bra att sluta skriva och ta en kopp kaffe, som kusin Anders kanske skulle ha sagt.
Trevlig måndag”
Mot Bloggtoppen – eller?
Nu har det stora bloggpriset delats ut. Och mer eller mindre tydligt pockar frågan hos oss svennebloggare. Hur bär man sig åt för att nå dessa höjder, den så kallade bloggosfären.
Visst är bloggarna ofta snygga, men många till exempel här är också snygga. Ska man vara provocerande, fräck, självutlämnande?
Nej, jag tror det är viktigt att ha ett kontaktnät som har för vana att kika på vad du åstadkommer. Och jag vill hävda att det inte alltid behöver handla om att bloggen är välskriven och intressant, i alla fall i de något lägre skikten. Företräder du en organisation med ”lydiga” medlemmar som regelbundet och på order går in på din blogg kan den vara hur jävla tråkig som helst – du har ändå många läsare. Eller om du skriver lika planlöst som en rabiessmittad hund biter och skickar rallarsvingar åt alla håll.
Tanken går till det dåvarande Bopartiet i Ludvika som fyllde närradion med skittrist innantilläsning i början av 90-talet. Men nog lyssnade medlemmarna…
Givetvis måste du ha kvalitet om den sedan ska nå fler än de närmast sörjande av egen kraft.
En blogg som egentligen ligger mil från vad jag bör intressera mig för är umetjejen Fokis blogg. En av Sveriges populäraste. Vilket inte förvånar mig det minsta. Den är väldigt snygg, välskriven och du får en intressant stund även om du är en 52-årig gubbe trots att den väl mest är avsedd för tonårstjejer.
Att kommunicera är ju viktigt. Vilket leder mig till den grå och oupplysta eran före Internet. Vi hade ett sorts kommunikationssystem på Volvo som kallades Memo och påminde om mail. Men alla såg vad man döpt ett dokument till.
För att skoja till det lite döpte jag och en kompis konsekvent våra dokument till ”sex med får”, bara för att väcka lite nyfikenhet. Och jag är säker på att vi lyckades. U som var en väldigt trevlig kille blev sedan musstrypare på Anticimex och syns ibland på TV som skadedjursexpert.
Mitt hjärta värmdes till glödande skick i kväll när jag såg Toyotas högsta chef be kunderna om förlåtelse för bristande kvalitet. OM några svenska bankchefer såg inslaget och OM de har förmåga att ta intryck och överföra det till sig själva får vi snart förlåtelseinslag ett par timmar på bästa sändningstid. Men jag tvivlar…
I morgon ska i alla fall bilen bokstavligen bli en RENault i tvätthallen. Ljusets ankomst, de inte särskilt diskreta puffningarna för alla hjärtans dag i media och klabbföre a la april. Våren närmar sig!!!
Bitskt fredagsmys!
Jag hade nyss glädjen att avnjuta ett avsnitt av ”På spaning i New York”. Fortfarande lika delikat som då jag såg den för massor av år sedan.
En serie med en kvalité som inte flagnar. Tyvärr måste jag erkänna att ett annat område där kvalitén flagnat betydligt är hos vissa komponenter i min vanligen så suveräna Renault. Två leder befanns vara glappa i framvagnen vid service igår. Efter 3300 tämligen lugna mil. Det är helt enkelt historiskt, de måste vara gjorda av tuggummi! Aldrig varit med om något liknande under mina kanske 100 000 – 120 000 mil. Och företaget tar givetvis inget ansvar i form av förlängda garantier, bilen är ju så monstruöst ofattbart gammal som av årsmodell 2006. Synd på en kanonbil för övrigt men det får nog bli Audi nästa gång. De bytte en bristfällig komponent i framvagnen på bilar som gått över 20 000 mil alldeles gratis…
Då jag ändå är igång tänkte jag ta upp Media Markt. Som jag faktiskt gillar. Jag har köpt en hel del småprylar där och med ett gigantiskt sortiment och trevlig och duktig personal kan det faktiskt fungera som utflyktsmål. Så ingen skugga alls faller över verksamheten i Umeå. Nej, det är snarare det centralt producerade reklammaterialet som fått mig att undra…
Än en gång har de gått över till att slå på stora trumman för månadskostnaden för en produkt i stället för vad varan kostar totalt. Med STOORA siffror trumpetar de ut att du kan köpa bilhögtalare för 25 kronor i månaden och MP3:or för 27 spänn. Som gjort för de som i alla år tänkt i dessa banor på grund av att plånboken inte varit allt för fet. ”Hm…det blir ju bara 250 spänn i månaden, det har jag nog råd med”. Tror man alltså och inköpsbeslutet som till exempel kan innebära 775 kronor i månaden i 20 månader i Media Markts fall ligger inte långt borta. Tyskinspirerad skitmarknadsföring…
Oroande är också att det tekniska kunnandet hos broschyrskribenterna verkar saknas. De marknadsför ett vidvinkel objektiv som ”perfekt för porträtt”, något som får ALLA som vet något om fotografi att skrika högt. Visst kan du ta porträtt med vidvinkel. Om du är ute efter att motivet ska se ut som en ballong hur anorektisk personen än är. Eller om du verkligen ogillar personen ifråga. Gör om gör rätt!
”Varför heter det Ö o B i reklamen?” undrade J en dag. Och jag var tvungen att erkänna att jag inte har en aning om vart o:et kommer från. För visst är det fullständiga namnet Överskottsbolaget??? Se där ett av livets små mysterier…
Jag ser att det blivit problem med pengarna igen för tempelprojektet i Fredrika. Jag hoppas verkligen det reder ut sig. Om inga andra möjliga vägar finns får väl Bert-Rune prata med Christer Ohlsson. Det här kan ju bli en stor grej i regionen och Christers hjärta verkar klappa även för satsningar i regionen men utanför Umeå. Vilken grej förresten, att kunna satsa massor av miljoner på det man tycker är viktigt. En av fördelarna med att vara riktigt rik tror jag.
Då jag ändå är i farten lyckönskar jag även stoor´n, jätteälgen. Några såna här crazyprojekt som ändå blir verklighet är precis vad vi behöver för att få upp mungiporna!!!
Trevlig helg. Idag väntar träning och bankbesök. I min nyservade bil som bortsett från lite glapp spinner som en katt. Den är alltså väldigt lik ägaren…
Senaste kommentarerna