Coronakrisen är en äldreomsorgskris

Jag undrar hur de som jobbar på media beter sig då de nästa alla sagt att skulden ligger på nuvarande regering när Kommisionen sa tydligt och klart även tydligare regering bär ansvaret. Att högern med sina gamla stödpartier skyller på S regeringen. Under förra alliansregeringen mellan 06 och 14 skyllde man allt som fick kritik på Socialdemokraterna. Värst var ju Maud Olofsson som hade många dåliga beslut och affärer på sitt samvete. Hur det har sett ut de två senaste mandatperioderna var det första året en moderatbudget som de drev igenom med KD och SD.

Personalbristen inom många yrken inom vården berodde på att M regeringen skar ned på utbildningsplatser och samma sak nu när det gäller poliser ska det in med nya fast det finns inga utbildade. De hade aldrig ökat statsbidragen till kommunerna. Nu senast vill de fortsätta att svälta ut pensionärerna genom att hindra att pensionen höjs. S har länge velat höja pensionerna men det har stoppats i pensionsgruppen. De hade under alla sina år prioriterat skattesänkningar för välfärden vilket finns många bevis på utom det jag nämnt nämligen sjukförsäkringen som mer eller mindre gjorde många helt utan pengar.

Det är också märkligt att den kristna högern med Ebba Busch skyller allt på regeringen när äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar och sjukvården är ett regionalt ansvar. Ska regeringen avgå är det många som ska avgå bland annat flera Kristdemokrater som har ansvaret för äldreomsorgen i kommunerna och i Region Stockholm som har ansvaret för sjukvården som inte fungerat på äldreboenden där patienten inte fått någon bedömning om sjukdomar och fick dö på äldreboenden och bara fick smärtlindring.

Efter denna sanning lägger jag ut Lisa Pellings ledare i Dagens Arena som handlar om det som ryms inom dess rubrik som lyder Coronakrisen är en Äldreomsorgskris och här kan du läsa den.

LEDARE Coronakommissionen bekräftar den bild som medlemmarna i Kommunal hade: de anställda lämnades i stor utsträckning ensamma att hantera krissituationen. Det är en liten upprättelse när ingen annan tog ropen på hjälp på tillräckligt allvar. 

När Vanja Nyberg på Kommunal Norrbotten satte sig ner vid telefonen den 1 april 2020 för att ta emot samtal från Kommunals skyddsombud inom äldreomsorgen började det ringa direkt. På en dag tog hon emot 46 samtal. Nästan alla handlade om bristen på skyddsutrustning, och om medlemmar som tvingades arbeta med covid-19-sjuka äldre med bara ett hemmasnickrat visir som skydd. De var oroliga, rädda, arga, förtvivlade. Kan jag vägra arbeta utan munskydd? Vågar jag krama mina barn när jag kommer hem?

Bilden av coronakrisen är en intensivsjuksköterska i full skyddsmundering. Skyddsoverall, förkläde, hårskydd, skoskydd, gasmask. Som en astronaut. Men medan media skrev om IVA på Karolinska hade smittan spridit sig till hemtjänsten i Kiruna. Och där såg det annorlunda ut.

Coronakommissionen som presenterade sitt delbetänkande om äldreomsorgen på tisdagen lyfter fram bristen på skyddsutrustning som en orsak till att Sverige misslyckades med att skydda de äldre under coronavåren. Det är utmärkt att regeringen gav Coronakommissionen, som ska vara klar med sitt slutbetänkande i början av 2022, uppdrag att börja med att analysera äldreomsorgen. Och att rapportera sina slutsatser redan nu.

Den som skyller misslyckandet på regeringen gör det lätt för sig.

Coronakrisen är på många sätt en äldreomsorgskris. Nära 90 procent av de som har avlidit med covid-19 var 70 år eller äldre. Två tredjedelar hade äldreomsorg: hälften bodde på ett äldreboende, och ytterligare knappt 30 procent hade hemtjänst.

Coronakommissionen konstaterar att smittspridningen i samhället såklart påverkat hur många som avled inom äldreomsorgen, men att de höga dödstalen också beror på strukturella brister. En fragementiserad organisation, där ansvaret för vård och omsorg av äldre är uppdelat på 21 regioner och 290 kommuner, och ett lapptäcke av små och stora vinstdrivande företag. Ett otillräckligt regelverk, en otydlig lagstiftning. Myndigheter som inte är samstämmiga.

Dessutom lider äldreomsorgen av kronisk underbemanning.

När Kommunals skyddsombud larmade om läget i våras upplevde de att varken arbetsgivarna eller myndigheterna lyssnade. Coronakommissionen bekräftar den bild som medlemmarna i Kommunal hade: de anställda lämnades, skriver kommissionen, ”i stor utsträckning ensamma att hantera krissituationen”.

De stod längst fram. De är värda att firas som hjältar. Men det viktigaste är: de är värda bättre villkor. Det behövs fler anställda inom äldreomsorgen, och fler med yrkesutbildning. Idag saknar 4 av 10 undersköterskeutbildning, en fjärdedel är timanställda, på de flesta boenden finns en sjuksköterska bara på plats på kontorstid. Det går 60 medarbetare per verksamhetschef.

Sverige misslyckades med att skydda de äldre. Det konstaterade Stefan Löfven redan den 9 april. Den som skyller misslyckandet på regeringen gör det lätt för sig. Coronakommissionen konstaterar att ansvaret för misslyckandet delas mellan nuvarande och tidigare regeringar, regioner, kommuner, och myndigheter. Men ansvaret för att hålla i taktpinnen när äldreomsorgen totalrenoveras, det ansvaret tillhör otvetydigt regeringen. Slut citat

Jag har inte läst vad Kommisionen sagt i detalj men en sak har man helt glömt bort det är att det varit som djävligast bland lågskattekommer i Stockholmsområdet med mycket av verksamheten utlagd på entrepenörer som haft mycket outbildad och därmed billigare för arbetsgivaren. Dåliga anställningsförhållanden har varit en bidragande orsak till en havererad äldreomsorg. Regionerna har inte följt de regler som gäller när det gäller läkare som bedömt vilken vård patienterna ska ha vilket Yngve Gustavsson påtalade direkt