Mycket intressant krönika av Lena Melin i Aftonbladet om vänsterpartiets nye ledare

Jag brukar till och från läsa Lena Melin i Aftonbladet. Jag tycker hon har ett stort agg mot Socialdemokraterna när det gäller de inrikespolitiska frågorna. Hon har till och från höjt Jonas Sjöstedt till skyarna men det gör hon inte i söndagens krönika med den nya vänsterledaren och ärligt talat tycker jag att hon hittat mitt i prick när det gäller Dadgostar och så här ser hennes krönika ut den 1/11.

Dadgostar måste sätta ner foten
Hennes första tal var alldeles för suddigt i konturerna

Hon verkar ambitiös.
Men förefaller inte veta vad hon vill.
Nooshi Dadgostars första tal som partiledare (V) var förvånansvärt tomt.​

Det är alltid spännande att höra en nyvald partiledares första tal. Även om inget brott med partiets traditioner är att vänta så är det alltid intressant att veta var hen ska sätta ner foten, lägga fokus, skjuta in sig på.

Det hoppade tyvärr Nooshi Dadgostar, nyvald V-ledare, över i sitt första tal som avslutade Vänsterpartiets digitala coronakongress.
Det är ingen tvekan om att hennes ambitioner är höga:
– Vi ska ta fram stora, breda reformer som förändrar hur Sverige fungerar. Sådant som gör Sverige till ett bättre land att leva i på 10 eller 20 års sikt, sade hon i talet.

Men på vilka områden är det mest angeläget att förändra Sverige, brett och djupt? Inte ett ljud kom över Nooshi Dadgostars läppar. Handlar det om att utjämna inkomstskillnader, jämna misslyckade förorter jäms med marken, genomföra medborgartjänstgöring? Inte en fingervisning från den nya V-ledaren.

Det hade man ändå kunnat förvänta sig. Vad brinner Nooshi Dadgostar för? Man undrar såklart, som väljare och medborgare.
Förutom att vara ambitiös utan att veta, eller inte vilja tala om, vad hon vill är Nooshi Dadgostar imponerad av industriarbetare. Det framgick också av hennes första partiledartal.

– Vi har kanske världens bästa industriarbetare, sade hon.
Möjligen berodde anmärkningen på att LO:s medlemmar i lägre grad än väljer kollektivet som helhet röstar på Vänsterpartiet. Annars var den helt obegriplig.

Men är de verkligen intresserade av Vänsterpartiet? Dagens industriarbetare är sällan en grå massa av utbytbara kuggar i ett anonymt maskineri. De är välutbildade specialister med relativt höga löner.
Ska Dadgostar fiska efter nya, eller nygamla, väljargrupper är det snarare bland vårdens lågbetalda kadrar om de stora skarorna för V finns att hämta.

Det var dem Gudrun Schyman lyckades nå när partiet nådde sitt hittills högsta valresultat, 12 procent (det senaste var åtta procent.)

Givetvis tog hon även upp Las-frågan, den som partiet gjort till sitt signum de senaste månaderna. Inget nytt, men självklart var hon tvungen att beröra frågan. Allt annat hade varit konstigt.

Men Nooshi Dadgostars analys, att LO-väljarna strömmar över till Vänsterpartiet på grund av Las-frågen kan jag ta gift på är helt fel.
Läsarnas intresse för frågan är mycket svagt. I chattar och i mejl är det nästan ingen som berör den. Jag skulle inte betrakta den som iskall. Men definitivt sval, mycket sval.

Det är viktigt för en partiledare att hoppas på brett stöd, att sätta märken i parketten och förändra världen, i alla fall lite grann.
Men det kommer inte Nooshi Dadgostar att lyckas med om hon inte sätter ner foten och berättar vad hon tycker är viktigast. Vad är hennes vision?
Det kanske hon vet. Men inte hennes åhörare. För det var hennes första tal alldeles för suddigt i konturerna. Slut citat.