Socialstyrelsens riktlinjer innebär en märklig utsortering av människor

I tidningen idag kan man läsa om socialstyrelsen och dess riktlinjer för att få adoptera barn. Åldersgränsen är satt till 42 år och man får inte vara för fet eller för mager då Socialstyrelsen har bestämt om en lägsta och högsta BMI-gräns.

Motiveringen är att adoptionen ska vara för barnets bästa vilket självklart är riktigt men då kommer frågan vem och vad som ska bedömas vara bäst för barnet. Är det säkert att det är bättre för barnet att adopteras av en familj i 35-årsåldern i en förort än i en familj i Täfteå eller ute på landbygden som är i 45-årsåldern? Det är tveksamt.

Och hur kan man vara säker på att en familj där båda är överviktiga eller en är lite för tunn är sämre än en familj med BMI som faller innanför snittet. Jag kan förstå att man inte vill att barnen ska få förälder som riskerar att dö i förtid men det finns många saker som kan påverka hälsotillståndet. Som till exempel motion, kost, levernet i stort och sist men inte minst arvet.

Vilka kriterier i övrigt tänker sig socialstyrelsen ska finnas med förutom tjock, smal och ålder? Är det långa eller korta, ljusa eller mörka, norrlänningar eller skåningar, svart eller vit, annan etnisk bakgrund, finnar, ryssar, muslimer, kristna, katoliker, pingstvänner, stammar eller precis vad som helst? Socialstyrelsens utsorteringsregler framstår som lite märkliga med så snäva bedömningar.

Självfallet ska barnets bästa bedömas och då gäller det enskilda barnet. Men är det så säkert att det är sämre för barnet med lite för feta föräldrar som vill ha ett barn och kanske inte ha kunnat få det än att barnet ska stanna på ett barnhem?

Jag tycker att det måste ske en lite mer allmän bedömning om vad som är bäst för det enskilda barnet för den typ av klassificering som nu verkar göras om vad som är "rätt föräldrar" liknar nazistiska utsorteringsmetoder. Man blir lite rädd när man ser deras syn då det är en statlig myndighet som ska utöva tillsyn, bland annat över kommunerna. Staten måste ta tag i sina myndigheter en gång för alla.

* Tycka-dialog
Igår var jag på Hamnmagasinet och lyssnade på ungdomarna där de berättade om vad som kommit fram i Tycka-dialogen. Jag tycker detta är en bra ide som vi infört, inte minst ungdomsombuden. Många av synpunkterna känns igen sedan jag själv var ung och drog igång Club 100 i början på 60-talet.

Att lyssna på de unga var viktigt även då och sypunkter som varför får vi inte var med och bestämma, scener, bostäder, trygghet och bostäder känns igen. En annan sak som framfördes var hur ungdomarna kommer med då vi ska forma en stad för 200 000 på ett miljövänligt sätt. En inglasad gång och cykelbro från Ön till andra sidan verkar falla i god jord.