Etikett: Eloise

Det lät inte tokigt…men…

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 mars 2015 kl 08:30, 4 kommentarer

Ja det var den helgen det…tjopp tjopp så var den gjord. Men nog hade jag räknat med lite bättre väder än så här, idag. Vadå regn, var det nödvändigt, vi har inte satt några potatisar!!!

Trots att jag varit uppe snart i en timme, så noterade jag regnet, först nu, då det passerade en människa här utanför och jag hann se ett stort paraply. Då förstod man att allt inte var som det borde. Nåja, vi överlever nog lite blöta också, mest tråkigt med tanke på all smuts, våra kära små djur kan dra in, bara på en promenad, så där.

Nä, vi har väl aldrig dragit in nåt i det här huset, inte ens en råtta…vi är ju innekatter, serru!

Nä, jag är ingen innekatt, jag är är vad Sally kallade mig, en utehund, sådeså!
Vadå dra in…du drog ju med dig hem, en sak…det är ju värre…

På en av våra promenader, nere vid ån, så hittade jag något väldigt konstigt, får höra nu, om det är någon härute som tror sig veta, vad det kan vara, jag vet då inte???

Åke har en teori, men jag tror inte riktigt på den, och jag avslöjar den först då jag fått något tips, precis som i vem vill bli miljonär, man säger inte vad man tänkte om man valt publikens hjälp. Det har man ju set någon gång, och då har publiken tryckt på just det alternativet, men det har varit fel. 😀

Något som kan låta så bra, men bli så fel om man analyserar det, är väl drömmar. I förrgår drömde jag att vi parkerat bussen nere på stan, det var ett stort jippo därnere, och fler bussar anlände, vi skulle ha en typ av förfest, så jag sprang ner i källaren för att hämta upp något.

Jo, där hör ni, en källare i bussen, det vore ju nåt det. Svår att ta den med sig, förstås. Och det roliga var att det var vår buss, vi var nere på stan och källaren var min farmor och farfars 😀 Inget konstigt just då, men sedan, när jag vaknade.

Och i natt eller nu på morgon timmarna, drömde jag att en arbetskollega hade fullt upp. Hon skulle minsann till badet, och anledningen var att hon var gravid och hade vatten i knäna…hm, hur fick jag till det, kan man undra.

Önskar er alla en toppen dag och en speciell hälsning ner till Ulla, som fyller 50, som får ha en ännu bättre dag, hoppas jag, med go´fika och annat roligt 😀

Det var ett kaos att komma hem till…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 mars 2015 kl 08:40, Bli först att kommentera

Nu har Winstone dissekerat sin fjärde leksak i ordningen. Han biter sönder huvudet på dom, baksidan, och plockar ut innehållet som är förvånansvärt lik hans egen päls. Sedan sitter han och ser så förnöjsam ut och förväntar sig beröm.

Jag vet inte ens vart tuten har farit som legat inne i skallen på leksaken. Den ända på grejen som han dessutom alltid väljer själv att ha i sin mun då vi har dragkamp, han vill att det ska låta. Men nu har den saken tystnat, för evigt.

Jaja, man kanske ska säga att huvudsaken är att han kan roa sig, och jag brukar försöka lappa ihop dom med nål och tråd, några gånger, innan dom får gå i graven.

Men med facit i hand, och skulle man räkna efter vilka djur som kostat oss mest att ha, i drift, så är det nog katt systrarna bus, som knipsat av fötter på Barbie dockor, perforerat duschdraperier, sparkat in kattluckor, rivit ner tio kilos hinkar utför källartrappan, och inte att förglömma, vår stora fina porslinsgädda från Gustavsberg, som dom petade ner från stringhyllan då vi bodde i lägenheten, och där for stjärtfenan på firren.

Och det där är bara en bråkdel av allt dom förstört, våra destruktiva katter, fast själv ser dom det nog bara som ett sätt att roa sig. Och jisses, nu kom jag ju på då dom välte vår största blomkruka ever, och hur kul det var att komma hem till detta kaos:

På kvällen upptäckte vi att det stora elementet som var 2½ meter långt, ungefär, hade hoppat lös från ena sidan, och vilken tur vi hade att det inte gjort det, då hade det varit vattenskada så det skrikit om det. Detta var på den tiden vi bodde i lägenhet, nu har dom väl lugnat ner sig något.

Småhyss kan dom ha för sig, men inte lika kostsamma, *pepparpeppar*.

Fotograf, Nicco Lundmark Hällsten

Nu ska jag planera in min dag, lite ändrade arbetstider just idag, så det var ju bra att Nicco kom hem igår kväll och får ta hand om Winstone. Men jag ska gå med honom en första sväng, det blir bra, då får man vakna till själv också. Önskar er alla en fin onsdag!

Mera saker man kan göra för att roa sig

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 februari 2015 kl 08:30, Bli först att kommentera

Jag skrev ju igår att jag kan konsten att roa mig, jo, och igår roade jag mig kungligt i tandläkarstolen. Jag skulle få en tid, tidigare, men jag har avbokat den och sedan stått på en sån där kölista, om någon inte kan komma, i sista stund.

Den här tanden, sa tandläkaren, att hon bara ville fixa till, den såg ful ut, lagningen alltså, så jag tänkte att varför ids man göra det…jag struntar väl i om fyllningen är ful, ingen ser den. Och jag vet, tro mig, att just den där lagningen var det problem med, att få dit.

Nå, så ringde dom för två veckor sedan och hade en tid samma dag. Jag ville INTE, usch, så jag sa att jag har en tid i mars, den tar jag, sen kan ni ta bort mig från kölistan, men det gjorde dom tydligen inte. För i förrgår ringde dom och i chock så sa jag ok, jag kommer väl då och därför hamnade jag där igår.

Och mycket riktigt, då hon började greja med den och läsa om den så kom hon fram till att det inte ens satt en riktig fyllning där utan bara ett provisorium, inte konstigt att den såg ful ut, har dessutom suttit där i 2 år. Hon började borra bort men kunde inte gå ner dit hon ville, roten är som i vägen, så hon lät det som satt där, sitta kvar och lade en lagning ovanpå, inga garantier för att det håller och det kommer endera dagen att bli tandvärk, jaja, den dagen den sorgen, kan ju hända om 3 år, vem vet 😀

Då jag kom hem hade något djur roat sig, uppenbarligen, då pallen låg på golvet och ena benet var av:

Fick sedan höra av Åke att det var Eloise som hoppat sönder pallen, kvällen innan, jo, hon kan, hon också. Benet var bara lagat, sen en tidigare incident då Åke faktiskt satt sig på pallen lite hårt, så där, och då gick det av, och blev sedan fixat.

Och slutligen en till som kan hitta på saker…Winstone:

Hans leksak som han fick i julklapp, ihop sydd, utan ett ben, och nu…ännu tommare inuti.

Önskar er alla en trevlig fredag!

Dela med er och ni får tillbaka, det tror jag på!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 januari 2015 kl 08:34, Bli först att kommentera

Jag såg en filmsnutt på FB, om en förståndshandikappad tjej, Fruzsina, som hotas av utvisning till sitt hemland, där hon inte har någon att komma hem till, utan kommer att hamna på ett hem för förståndshandikappade. Vilket i sin tur innebär att hon inte har någon framtid där.

Ni kan läsa mer om henne om ni klickar på den här länken: Expressen/Fruzsina

Jag delade länken om den filmen, på FB, och fick sedan en till länk där det stod om en kusin till Fruzsina som säljer hållisar, för att hjälpa Fruzsina att kunna stanna kvar. Här kan ni läsa om dom: hÅllis

Och här kan ni se dom som jag beställde 😀 Och jag fick en extra med på köpet, vilket innebär att jag kommer att dela med mig, jag också 😀

Jag steg upp i morse, tittade mig i spegeln och tyckte jag såg gammal ut, haha…jaja, ok, beroende på vem du talar med så kan jag ju kanske tillhöra den kategorin av människor som passerat ungdomens dagar. Nå, jag tänkte inte mer på det, gick sedan in för att borsta till håret och tycker att jag ser ovanligt svart ut, under ögonen, böjer mig närmare spegeln och nu såg jag varför jag sett 10 år äldre ut. Jag hade glömt att ta bort mascaran innan jag gick i säng igår, jag som alltid brukar göra det, inte konstigt då, att jag inte förstod vad det var, från början 😀

En kul grej, hemtelefonen ringde i förrgår, det tillhör inte, vanligheterna, och en kvinna presenterar sig och säger att hon ringer från tv 4. Jag undrar tvärt vad tusan dom kan vilja mig, och hon fortsätter med att hon har läst min blogg, ja jag säger då det. Vilken spridning det kan vara på ens ord.

Dom skulle göra ett reportage om hund försäkringar, och jag hade ju skrivit om det, i fjol, tyvärr kunde jag inte bidra med så mycket mer om just det, vi brukar ju, som inte diskutera just den saken, med andra hundägare, men så råkade jag berätta om Eloise lilla olycka med korsbanden, operationen och försäkringen vi hade. Hon frågade om hon kunde återkomma, för det kunde bli aktuellt med kattförsäkringar också, och det får hon göra, om hon vill.

Hon frågade om vi hade bilder på Eloise då hon var nyopererad, Nicco säger att hon har, men frågan är vart, och jag är glad att jag har bloggen, för där har jag skrivit om händelsen och lite detaljer, som i så fall, kan vara av intresse. Jaja, vi får se om det blir nåt av det.

Idag ska jag i alla fall träffa Anna, för en Swedish fika, det blir en bra början på helgen. Jag är ledig idag, kan man tänka, och det känns underbart, faktiskt. Ha en fin fredag, alla läsare, vänner och bekantingar!

Dom är vilddjur!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 januari 2015 kl 06:06, Bli först att kommentera

Vi halkade in på kunskapskanalen igår kväll och där handlade det om katter och hur dom fungerar. Vad snopet att vi då fick förklaringen till Eloise beteende, det var bara klockrent, hon tycker eller rättare sagt tror, att vi inte hör henne, och därför ska det levas om, och skrikas då hon vill något.

Katterna kurrar, för att kunna hålla ihop kattungarna och mamman, samtidigt som inga andra ska kunna höra dom, därför det svaga kurrljudet. Men med åren och eftersom vi tagit in och gjort katterna till tamdjur, så har dom själva utvecklat lätet, jalmandet, för att vi ska kunna höra dom.

Och lever dom i en familj där det är många olika ljud så kan dom också ta till andra knep för att göra sig hörda, och här kom en liten filmsekvens på en tass som sticker fram under en dörr och får tag i en fjäder, greppar tag i den och släpper av: *fliooong*. Och där har vi Eloise, återigen…hon gör ju allt, för att leva om, och alltså är det något hon vill.

Tyvärr, just i hennes fall, så är det bara mat hon är ute efter så den gubben går inte 😀

Sedan sa en av berättarna, att har du en katt hemma, så har du egentligen ett minilejon/tiger. Dom funkar på exakt samma sätt, skillnaden är väl att katten inte är kapabel att ta död på dig eller göra lika stor skada, som ett lejon/tiger, och det är ju sant. Och jag har sagt det tidigare, jag skulle inte ge mig i kast med en ilsken katt, fy fasen, små är dom, men skador kan dom garanterat åstadkomma, dom små söta liven. Och ja, tittar man närmare, kan man ju se vilddjuren i Eloise och Enya, eller vad säger ni?

Jag fick en jätte blomma igår, av Birgitta, kolla in skillnaden på den jag har och den jag fick:

En julkaktus, och jag hoppas verkligen att jag kan hålla den vid liv, jag har sett då den blommat förut en gång och den är ju gigantisk och fin, så håll er tumme för att jag fixar det 😀 Önskar er alla en fin lördag!

Vi brer ut oss…och sprids

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 december 2014 kl 06:18, 2 kommentarer

Fick några fina julklappar igår med, bland annat ett litet fotoalbum med släktträd längst bak, och fotografier, som Theresé ordnat:

Mamma och pappa:

Farmor och farfar:

Mormor och morfar:

Mina syskon, och en liten sammanfattning:

Och bilder på äldre släktingar, finns också med.

Jösses vilken spridning vi har, eller hur 😀 40 barnbarn, på båda sidor, vi sprider oss som en löpeld, kan man tro.

Fick höra då jag kom hem från jobbet att nu har katterna lyckats med konststycket att riva ut vattenbaljan utför källartrappen, den som står där för att dom inte ska klösa på kattluckan på nätterna, jodå.

Theresé föreslog att vi skulle ställa dit Anders karta med öl, jo hejsan, fort hade dom burkarna rullat utför, nä här krävs ett helt artilleri, tror jag. Nu ställde jag dit en STÖRRE balja, tyngre också då den rymmer mer vatten…jag kommer aldrig att ge mig, tjurig som jag är 😀

Och om katterna kommer att ge sig…mja, osäkert. Här lade Eloise beslag på min väska som råkat hamna på golvet…dom inmutar ALLT, i sin väg.

Ha en fin dag, allihop!

Det finns bildbevis

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 november 2014 kl 09:51, Bli först att kommentera

Jag for ut en sväng på Djurmagazinet igår och köpte ett nytt klösträd till katterna. Dom har två stycken nere i källaren men det som används mest, av Enya, har snart 10 år på nacken och inga snören är kvar att klösa på.

Ska se om det går att fixa till, men fram till dess har dom i alla fall ett nytt att riva av sig på.

Gjorde lite kvälls fint i matrummet:

Och sedan fick vi besök 😀 Jag hade smsat ”Kul-Janne” och Ingegerd och frågat om dom kunde tänka sig en kaffe med nåt till, och det kunde dom. Så jag fixade till en päronpaj med mandelmjöl, rörsocker och crème fraiche, inte tokigt alls.

Lägg märke till att en dörr saknas:

Och så här ser det ut idag:

Jodå, vi gick genom den dörren flera gånger igår eftersom vi käkade lunch och middag därinne, men så plötsligt då jag skulle öppna den gick den trögt som sjutton, den tog ju i golvet, jag tog i lite extra och *pang* så lossande dörren, hahaa…ja, gångjärnet gick av, så kan det gå, om man heter Lundmark-Hällsten.

Och nu har jag bildbevis, dörren står där, med stolar som motvikt, för att katterna inte ska in dit, men frågan är, om dom kan låta bli att försöka sig på det, hm…??? Får se om Åke kan fixa ett nytt gångjärn innan det sker.

Kolla in här vad man kan göra med en gammal ulltröja, rätt fränt, faktiskt:

Önskar er alla en fin söndag!

Det sitter i knorren

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 november 2014 kl 09:38, Bli först att kommentera

Jag ramlade över några bilder på Winstone, då vi åkte ner till Uppsala och skulle hämta hem honom. Tyvärr inga riktigt bra bilder med någon speciell skärpa, men att han var liten, rund och fluffig, det ser man:

Vi var ju som tveksamma hur det skulle gå att fixa ihop honom med katterna, 8 år som dom var och vana att bestämma i huset. Men det har ändå gått över förväntan. Winstone är väl som hundar mest, kör rakt på, tycks ibland, inte ens se katterna då han hoppar upp i soffan och slänger sig ner med ändan i ansiktet på en av katterna som ser förnärmad ut.

Han har ju en böj, längst ut på sin svans, inget man ser men som man känner, och uppfödaren sa ju, på skoj, att hans personlighet sitter i knorren, och ja, det kan man ju lugnt påstå, och han gillar inte alls då man tar i hans lilla knorr, då blir han som halvtokig, men mest som i lekartagen, eller hur man ska beskriva det.

Det vet ni ju nu, hur matningen ser ut här hemma, då Enya ska ha en typ av mat, Eloise en annan. Nu försöker Enya, med alla medel att överlista mig. Hon hoppar upp i sitt lilla fönster och börjar äta, då jag vänder mig om smyger hon fram till Eloise skål för att norpa åt sig mat, jag ropar åt henne: Enya…låt bli!!!

Hon sparkar upp kattluckan ner till källaren, ljudet och scenen, som tagen ur en gammal western film då cowboyen kommer in på saloonen för att duellera med sin motståndare, sen försvinner hon ner…tror jag då. Kommer jag ut i köket så står hon där, i Eloise matskål och förser sig med mat, då har hon tassat sig upp igen, eller bara stått innanför luckan, väntat några sekunder och smugit upp luckan och sedan tagit sig ut i köket, helt obemärkt, ja, katterna är ju inte dumma i alla fall 😀

Nu måste ni kolla in det här youtube klippet, ser ju för härligt ut:

Idag vet jag inte vad som blir, Åke ska eventuellt spänna på handbromsen på Jeepen, jag ska ju besikta den på onsdag, så vi blir nog bara hemmavid. Önskar er alla en fin lördag!

Nu är det besvärligt!

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 oktober 2014 kl 07:54, Bli först att kommentera

Ja nu håller det på vara besvärligt med våra kära katter. Eloise har förlorat lite vikt och därmed blivit bättre i sitt opererade knä, vilket i sin tur nu gör att hon faktiskt tar sig upp till Enyas matskål, och det är olyckligt.

Vadå olyckligt…jag vill ju ha mat, fattar du väl!!!

För i Enyas matskål finns hennes specialkost för katter med problem med njurarna, en väldigt fet sort, och detta är ju ingen föda för Eloise, som får dietkost. Dessutom verkar Eloise vara hungrig, alltjämt, hon kan till och med testa på Winstones käk om det vill sig illa.

Och Enya som är så försiktig, äter inte upp all sin mat med en gång, men det gör Eloise, och sedan letar hon efter mer. Vad gör man åt detta då…sätter fast en liten vikt i tassen på Eloise så hon inte tar sig upp i fönstret…höjer upp fönsterbrädan…kapar benen på pallen som är en första avsats, nä jag vet inte, det är ett dilemma.

I den mån man har tid, så övervakar jag ätandet, och då Enya är klar lyfter jag bort hennes skål, men måste då ha koll på då hon vill ha mer.

Ja jag har ingen brådska att käka…jag har ju hela dagen på mig…ju!!!

Winstone äter för det mesta upp sin mat, men ibland får jag lyfta bort, den med, annars är den tom då man kommer tillbaka. Å andra sidan, får man väl glädjas åt att Eloise kryat på sig, en katt vill ju ha fungerande ben, och det börjar hon ju på ha nu, efter 2 års tid.

Kan ni gissa vad det här är:

Jo, tydligen våra katters favoritleksak, det är plast-ploppen som sitter längst ner på rören vid elementen, och det här känner vi igen sedan lägenhetsboendet, där var det samma sak, alla plast-ploppar försvann, under överseende av våra söta små kissar. Och nu har dom börjat ta sig an plopparna här i huset…snacka om innovativa katter, har man inte kul en dag, så hittar man på nåt att göra, eller hur.

Och apropå innovativ, jag är bjuden på pizza middag hos min ”gammboss”, Annika Collén, ikväll, och jag har lovat att fixa pizzasallad, så då vet ni vad jag ska göra idag, bland mycket annat. Annika som förövrigt brukar eller brukade presentera sig som innovations mäklare, en som hjälper uppfinnare med deras uppfinningar, från idé till marknad, jodå! Önskar er alla en fin fredag!

Chockartad upplevelse!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 september 2014 kl 08:56, Bli först att kommentera

Vi hade ju bestämt en lunch dejt med Niccos Tio, och Tia, Tina och Christian igår. Vi är alla överens om att det inte bara var god mat, det var trevligt sällskap också, mycket att prata om, och diskutera, världsfred, valet, skola och fritid.

Efter lunchen gick vi dom 100 metrarna hem till deras nya lägenhet, där hade Tina fixat inte bara kaffe utan även en av hennes specialare, chokladpudding med smak av hemlagat i hjärtskål med lagom hemvispad grädde…typ och en liten likör till kaffet, gott!!!

När vi kom hem…ja jösses. Åke sätter sig ute på en stol, jag och Nicco låser upp och går in för att hälsa på Winstone som är lika glad som alltid då vi kommer hem, spelar ingen roll om vi varit borta 10 minuter eller 1 timme, plötsligt en ganska rejäl smäll utifrån köket???

Vi tittar på varandra, ungefär som: Vad f-n har nu katterna hittat på??? Nicco tvär smyger fram till köksdörren för att tro sig hinna se vad dom gör, men hon möter bägge katterna i hallen och det låter fortfarande i köket…*skräck*

Sen skriker hon…

Det är en kaja i köksfönstret…inte utanför, utan på insidan, vi skriker nog bägge två, jag tar Winstone och sätter fast honom ute, påkallar Åke som inte heller fattat vad vi hållit på med, bankat så där på fönstret, fast det var ju den lilla kajan som ville ut, inte vi.

Åke kommer in och får tag i den då den flaxat ut i hallen och satt sig i Enyas matfönster, han kommer ut på bron med den, öppnar sina händer och där gjorde den ett snyggt sorti och flaxade iväg som om inget hade hänt.

Jag vänder mig om och tittar på Eloise som sitter därinne i hallen, hennes min är obetalbar…dom största ögonen ever, och munnen lätt öppen, stel som en pinne och bara stirrar ut. Hon tänker säkert: WHAT THE FUUUDGE, var det där??? Alternativt: VAD GÖR DU??? Släpp INTE ut den, jag vill HA…

Den blev städning, så där på lördags eftermiddagen, pippin hade varit in i kök, hall, och tv rum, tippat ut någon blomma så där och bokstavligt talat, skitit i att den var inomhus. Vilken cirkus det måste ha varit här.

Alltså fatta, ur fågelns perspektiv, den kanske satt däruppe med ett gäng polare, på skorstenen, dom kacklade på om vad dom skulle göra i helgen, plötsligt blir en kaja full i fan och kickar till honom i baken och han ramlar ner i skorstenen för att sedan få upp ventilen i vårt kök och hamnar ur askan i elden, här sitter 3 djur och stirrar på stackaren.

Winstone gillar ju fåglar…att jaga, katterna är ju också jägare, men här vet i tusan, den blev nog för stor.

Och tänk er nu vice versa, här är en hund och två katter som chillar i lugn och ro, plötsligt öppnas ventilen och in i köket kommer en fågel, säkert inte alls tyst som en örn på jakt, utan skränande. Undrar vad som rörde sig i deras huvuden, wow….en leksak…cool, DET ÄR MIN!!! Skriker Winstone och börjar jaga…eller ja, det vet vi inte och det får vi aldrig veta heller, lika bra det 😀

Huvva, vilken upplevelse, för oss allihop, inte minst för kajan och våra djur, men även vi blev ju lätt chockade innan man fattar vad det är och hur det gått till. Jaja, det ska alltid varar något här, som händer… vi är van 😀 Hoppas på en fin söndag, för er allihop!

Etikett: Eloise

Det lät inte tokigt…men…

Det var ett kaos att komma hem till…

Mera saker man kan göra för att roa sig

Dela med er och ni får tillbaka, det tror jag på!

Dom är vilddjur!!!

Vi brer ut oss…och sprids

Det finns bildbevis

Det sitter i knorren

Nu är det besvärligt!

Chockartad upplevelse!!!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten