Etikett: lasarettet

Halv hektiskt

Av , , 4 kommentarer 9

 

Ny dag, nya saker som ska göras. Igår vart det som halv hektisk dag, då jag skulle med chefen till lasarettet på ett inbokat besök. Vi träffade på Emma och mamma som sett att vi for in genom dörrarna, dom hade varit upp till pappa, sedan kom det en läkarklädd person smygandes efter väggen och jag hann fundera vad stackarn hon kunde vilja, hon tittade lite lustigt på mig och kom sakta framåt…då såg jag ju vem det var, kusin Anna. Det var ett tag sedan och glasögon hade hon så det var kanske inte så konstigt att jag funderade.
Sedan var det inte nog med att anmälan skulle göra på en annan mottagning på andra sidan och sedan skulle man spurta tillbaka, efter vi var klar där, tänkte ”klok-Maria” att vi skulle gå hem, för vi var liks i rullning så det var ju bara att gå det.
Bussen passerade visserligen då vi hade två hållplatser kvar, så det kanske blev hugget som stucket, men jag kände också en viss stress då vi byter arbetspass klockan två och klockan var nu två. Jag tror vi kom hem fem minuter senare, så det funkade ju ändå, men grejen var att jag hade andra saker ju skulle göra. Så det var bara att fortsätta spurta.
Ner på strömpilen och handlade, där träffade jag minsann en bloggläsare som skröt upp mitt skrivande och det är som sagt, alltid kul att höra att andra gillar sättet man skriver på, vem kunde ha gissat det för 30 år sedan då man gick i skolan och var som många andra elever, skoltrött och uppstudsig. Bloggläserskan talade dessutom om att hon kände Ingegerd sedan gammalt tillbaka, dom hade nämligen jobbat ihop på något som hette Caféterian.
Hem och påbörjade matlagningen då jag lovat att hämta upp mamma klockan fem, och innan dess skulle jag hinna äta middag. Vi åkte upp till pappa som numer är flyttad till NIVA men som förmodligen idag, kommer att flyttas till ortopeden, men inte innan dom vet att dom har personal som kan sitta med honom hela tiden.
Lite krångligt är det, tack vare alla hans skador, eftersom läkarna och sköterskorna är utbildade för en specifik sak, på NIVA sa sköterskan att dom var helt novis på ryggskador och kan därför inte hantera honom på rätt sätt vid förflyttning, därför ska han på ortopeden.
Nåja, det blir säkert bra till slut, man kan ju inte göra annat än hoppas på det. Efter besöket där var det bara att gasa iväg till bastun där vi inte var full styrka igår, men vi kan minsann hålla igång ett samtal ändå, inga problem. Jag kom hem vid halvnio tiden och kunde äntligen känna att man kunde slappna av.
Nu, mina vänner är det frukost och sedan blåser jag iväg på nya äventyr, önskar er alla en innehållsrik och lovande dag!
 

Jag orsakade ett stopp

Av , , 8 kommentarer 9

 

Som ni vet innehåller lasarettsbyggnaden ett antal hissar, och vår svärson, Anders är ju minsann egenföretagare med lyftteknik som huvudsyssla, och det involverar en hel del hissbyggnationer och lagande av gamla hissar.
Den där specialhissen som finns här, den utan dörrar ni vet… en sån hade han däremot aldrig hört talas om förrän vi satt och pratade om den, för några år sedan. Vi hade tänkt testa den igår då vi var där uppe och Theresé skulle fota den så han skulle få se, men hissen var stängd för dagen.
Sedan satt vi uppe i anhörighetsrummet och samtalet gled in på hissar igen. Jag kom osökt att tänka på en liten händelse som faktiskt utspelade sig i samma trapphus där vi nu går upp till min pappa. Fast han ligger bara en trappa upp, så dit går vi.
Den här gången hade jag varit högt upp, kanske på sjätte eller sjunde våningen. Och jag skulle ner igen, stod och väntade på hissen som så sakta kom åkandes uppåt. Jag, mitt snille, står och har handen på handtaget och när jag ser hissen, rycker jag av någon outgrundlig anledning, i handtaget… innan den ens har kommit upp, och vad tror ni händer?
Jamen den fastnar ju, naturligtvis, och självklart står det en äldre tant i den också, hon blickar uppåt och jag står däruppe och blickar nedåt, och jag känner mig något taskig, som orsakat stoppet. Hon ser bedjande ut och jag vinkar till henne att jag ska hämta hjälp.
Vilket jag ju faktiskt gör också, jag går in på avdelningen igen och säger att det står en tant i hissen som har fastnat och sedan drar Maria iväg, och den här gången tar jag tar trapporna ner.
Annars såg dagen igår, likadan ut som dagen dessförinnan, inga större förändringar. Jag och Theresé var inne hos min pappa, vi får gå in, två och två. Jag stod och strök honom på armen och så sa jag, jag undrar om han känner det här och tänk om han tycker att det är obehagligt. Jag hinner inte säga mer så ger en av apparaterna ifrån sig ett högljutt pip så jag hoppar rätt upp.
Theresé som har en viss vana av sin mor, säger genast –Du kom väl inte åt någon knapp nu? Och nej, jag stod för långt ifrån för att det skulle ha hänt, men lite humor var det faktiskt 🙂
Dom har även ordnat en bilddagbok, där foton ska in och alla som vill får skriva några ord om dagen, om det hänt nåt speciellt eller om man bara vill skriva om dagens aktiviteter. Något dom brukar göra då det handlar om människor som kommer att ligga nersövd en längre tid, för att dom inte ska känna att dom förlorat så mycket, den dagen dom kommer tillbaka. En väldigt fin sak, tycker jag, så jag vet vad jag ska göra då vi åker dit idag.
Önskar er alla en fin dag! Och skickar även ett speciellt hej, till en person som ringde igår, ingen jag känner, och ingen som egentligen visste vem jag var tills hon tittade på papperet framför sig och frågade då om hon fick ställa en fråga till mig. Javisst sa jag… inte är det du som bloggar sa hon, och då kunde vi ju inte låta bli att skratta lite. Visst är det det, sa jag och det är verkligen inte många som brukar säga att dom läser min blogg, men nu så, sa hon, så vet du att du har ett fan 🙂
 

Snålt tilltagen Hippocampus!

Av , , 2 kommentarer 6

 

Hörde på tv för någon dag sedan, det var en snubbe där (förmodligen en professor, läkare eller liknande) som berättade om hjärnan och dess funktioner.
Vi har något som kallas för hippocampus och detta finns att läsa om på wikipedia och jag citerar: Det finns ett fall i historien då man kirurgiskt avlägsnade hippocampus på en man med svår epilepsi. Detta fall blev senare världsberömt och beskrevs i flera böcker eftersom mannen helt förlorade sin förmåga till att skapa nya minnen. Författaren till böckerna. Detta fall blev det tydliga beviset för att hippocampus skapar vårt korttidsminne samt deltar i delar av den process som överför korttidsminnet till långtidsminne. Man kunde besöka honom på förmiddagen och när man kom på eftermiddag samma dag så hälsade mannen som om man aldrig förr mötts. Slutcitat
Han berättade också att vårat lokalsinne sitter i hippocampus och hos engelska taxichaufförer, som var tvungen att lära sig 24 000 adresser, var den förstorad. Och det kan nog vara ett tydligt tecken på att det behövs, med en sånt stor lokalkännedom.
Hm, sa jag till Åke, då borde min hippo, vara snålt tilltagen med tanke på mitt lokalsinne. Jag menar…hur många kan villa bort sig på Ica, på skolan, där jag hade två vänstersvängar att bry mig om, och ni kan ju tänka er läget idag, med ombyggnationen på Coop. Jag fick gå därifrån utan korv…det var liksom ingen idé att försöka hitta igen den.
Står jag inne på lasarettet och tittar ut genom ett fönster så får jag verkligen tänka till för att lista ut vart jag är, det är verkligen knepigt. Då kan ni också förstå min oro vid alla nya dragracing tävlingar, där vi har en retursträcka som vi ska tillbaka på. Ok, nu säger ju alla som kört eller vet hur det ser ut, att det är ju bara att köra runt.
Ja, men det kan också finnas avtagsvägar och nu snackar ni med en som räknar sådana för att hitta till nya platser. Därför hade jag, under mitt första år som licens ägare, förslag på att få se en karta uppifrån, på banområdet, för då skulle jag lättare förstå hur det ser ut på stället.
Nu brukar det inte finnas såna kartor, utan jag får istället gå banan runt för att memorera hur den ser ut. Piteå, lär jag nog komma ihåg, Kubbe är osäkert, men jag tror att jag fixar den, vi körde ju den för att checka läget i augusti, då vi var där, och Fällfors, men den är lurig för mig… konstigt nog. För där är det bara runt…tror jag, hm, näpp, nu ska inte fördjupa mig mer i detta. Det finns andra saker att klura på.
Till exempel hur jag ska få värmen i Jeepen, att blåsa både på framruta och sidorutor… samtidigt, det ni, är nåt att fundera på, så här på tisdagsmorgonen. Eller hur det nu var 🙂 Önskar er alla en fin dag!

Så kan det gå!

Av , , 2 kommentarer 5

 

Igår var det blåsigt (om ni nu missade det av någon anledning), och jag stod i fönstret och fascinerades av allt som flög omkring och ljudet som vinden kan ge ifrån sig. Lägger då märke till något som ligger virat runt en stolpe här utanför, plockar fram kameran för att föreviga saken, då kommer det helt plötsligt en rulle flygande och placerar sig precis i vår infart och sedan ännu två till:
 
Jag gissar att detta kommer flygandes från byggarbetsplatsen, som ligger här i parken. Rullarna håller på skapa trafikkaos och en av dom, som legat still en stund, får plötsligt luft under sig, rundar kyrkan och försvinner längst vägen, i 120.
 
Det går en liten stund, sen dyker det upp en tjej och en kille som kommer gående från hållet där dom försvann. Dom plockar upp dom två rullarna som ligger här, går tillbaka runt kyrkan, kommer sedan igen, tomhänta, och försvinner neråt, från det hållet som rullarna kom ifrån. Jag hann bara tänka tanken att jag skulle ha ropat åt dom, att rullen redan stuckit iväg och kan säkert plockas upp nere vid ÖoB, men jag struntar nu i det. Det får bli deras bekymmer.
 
Jag vet ju inte men gissar nu på att dom kanske kommit och kört uppe på Vännäsvägen med dessa saker liggandes på en släpvagn, och sedan noterat att dom tappat en del av lasten. Sedan kanske dom svängde av vägen och parkerade utanför Hp:s och begav sig ut på rulljakt. Därför försvann dom neråt i tron att en rulle fastnat där. Ja, där ser man, det är inte alltid vi som är inblandad i dylika saker, det finns andra som det kan jäklas för också 🙂
 
Om nu Fällfors blir inställt så åker vi till stugan i Malå, istället…har vi då pratat om, då får vi lufta Buicken ordentligt och städa ur vår lilla stuga. Kan bli trevligt det med. Funderar nu på att anmäla oss till Piteå, som är nästa helg, verkar bara vara en endags tävling men jag skulle ju vilja prova på bilen nu och se hur det blev med knappen som Åke satt dit, dessutom, finns det ju en chans att få köra mycket, om man är mindre anmälda, vi får se. Som det ser ut just nu så är det bara en anmäld dit och det bådar ju inte gott.
 
Näpp, nu ska Maria göra frukost, tvätta håret och göra mig i ordning, halv tio ska jag vara uppe på lasarettet. Åke fick ta Buicken idag, jag vet nämligen att Capricen är något mer lättsam att parkera, den har en snävare svängradie och vi vet ju alla hur det ser ut däruppe på lasarettsparkeringen. Sen jobbar jag i vanlig ordning, denna vecka är det eftermiddagspasset som gäller. Ni får ha en bra onsdag!

Jag är beroende

Av , , Bli först att kommentera 9
 
Utmaning, mitt beroende, ja, den var enkel den, det enda jag vet att jag är lite beroende av är Läkerol (förutom min man Åke då) :
 
Mycket sedan jag slutade röka, det blev min ersättning till cigaretter och att ta en Läkerol efter kaffet var att lura sig själv att man redan hade rökt en cigg. Det vore mycket konstigt om någon frågar efter en Läkerol och jag inte har en i fickan, tro mig, dessutom finns det ju numer tuggummi med samma märke, även det, lätt beroendeframkallande 🙂
 
I en av tidningarna på lasarettet fanns följande annons:
 
Det jag vänder mig emot är allt detta snack om att vi skulle vara jämlika, var det inte även så att vi alla skulle betala samma pris hos frisören, kille eller tjej, för att det skulle vara lika för alla, hur kan det då komma sig att tjejer alltid ringer gratis, till såna här dating företag eller vad man nu ska kalla dom, och killarna får minsann betala, är det för att det är mest killar som ringer, eller vad? Men är det att vara jämlik, nä, skulle inte tro det.
 
Idag är Åke ledig och vi ska köra över en hel del saker och vi hoppas att vi får vår första natt i huset, imorgon. Så, kära vänner, läsare och alla andra, nu kommer det förmodligen bli ett break från bloggandet, men jag ska inte säga att det är slut under en längre tid, har jag bara en ledig stund på jobbet så kommer det nog att bli några rader, och sedan får vi se hur snabba Umeå energi är på att koppla upp oss på nätet. Och med dessa rader lämnar jag er nu, på obestämd tid och önskar er alla fina dagar.

Ändring av planerna

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Det blev en liten ändring i planerna igår, då mamma ville att jag skulle följa med henne upp på lasarettet där en gammal bekanting till henne ligger inlagd. Så jag började morgonen med att tömma skåpen, sedan åkte jag ner på HSB och köpte ett kontrakt för försäljningen och sedan åkt vi upp till lasarettet.
 
Bekantingen, ”Dagge” och hennes familj, bodde en gång i tiden i samma trappuppgång som mina föräldrar…och givetvis jag, då det begav sig. Det var förresten hennes man som skjutsade upp mig och mamma på akuten då jag tog den där lilla flygturen genom glasdörren, eftersom det var en viss person som inte ville släppa in mig. Det fick bli några stygn i underarmen, den gången.
 
Hon jobbade som dagmamma och berättade igår, bland annat om en pojke hon haft, som hade det lite speciellt hemma, han fick inte prova på olika typer av maträtter och framförallt inte godis och glass. Nu visste inte ”Dagge” om att glass var något förbjudet och hon hade tagit med barnen till ankdammen nere vid bräntis. Och hon hade köpt med sig små bägare med glass som hon delade ut till dom förväntansfulla barnen.
 
Pojken tog en skedfylla och stoppade in i munnen, grimaserade sedan med hela ansiktet och rös, det var ju kallt, sa han och då förstod hon att glass var något han aldrig fått smaka. Du sa hon till pojken, det här behöver vi ju inte tala om för din mamma, va? Nejdå svarade han och allt var frid och fröjd tills mamma kom för att hämta honom. ”Dagge” sa att dörren inte ens hann gå upp helt, innan han berättat vad han fått smakat på. Nu förtäljer inte historien vad mamma sa om detta, men å andra sidan, vad kunde hon ha sagt eller gjort, det var ju redan försent.
 
Nu till dagens utmaningsbild som heter olika. Kunde inte hitta något bättre än Jittes och min hand, fotad förra midsommaraftonen, visst är vi aningens olika, eller hur?
 
Idag ska jag höra om Kerstin ska med ut en sväng, trots att jag rivit sönder mina vinterskor, så jag får nog allt vackert försöka hitta något annat att vandra runt i, och sedan tvättar jag och har tänkt mig över till huset och börja röja lite på övervåningen. Kanske jag bjuder Nicco på en sallad där, till lunch, hon var sugen på den salladen som kvantum har i salladsbaren. Jaja, vi får se, det kan bli som igår, en liten ändring av planerna. Önskar i alla fall er alla en fin och innehållsrik tisdag!

Visst svinn får man räkna med

Av , , 4 kommentarer 6

 

Igår hade chefen en fika dejt på lasarettet, så vi åkte dit. När fikat var över och vi skulle åka så frågade jag henne om vi skulle ta en sväng till tågstationen, ni vet den där nya vid lasarettet, så skulle hon få se hur det ser ut där. Ja, det ville hon, så vi travade iväg dit.
 
Jag och Åke har ju varit där förut, men inte åkte vi hissen då, utan vi tog ju rulltrappan. Nu var det hiss som gällde och jag lokaliserade en glasdörr med en hiss innanför. Styrde in chefen och koncentrerade mig på vilken knapp jag skulle trycka på, när chefen säger : Jösses!
 
Vad är det, säger jag, och vänder mig framåt, ser en glasdörr på andra sidan, men detta är ingen vanlig hiss, den går inte rakt ner, utan den glider ner precis som en rulltrappa. Hissen startar med ett knyck och rullstolen puttar till mig, sedan går färden nedåt och jag tyckte jag fick en känsla av Willy Wonkas chokladfabrik. Nä, den hissen var verkligen cool, och vi undrade hur den skulle bete sig när den skulle stanna, men det gick så lugnt och fint, så det var ingen sak.
 
Nicco hade en kompis här på middag igår, så vi tog oss en kaffe efter maten, inna vi gick iväg till det omtalade huset.
 
Jag hade sagt till Åke att varje gång vi går dit så tar vi med oss två kassar var, fyllda med saker som vi faktiskt inte behöver just nu, så är det ju det mindre, dagen D. Så jag hade slängt (lagt) ner en massa porslin, tallrikar och dessert fat, muggar och en del glas, i fyra kassar.
 
Det går ju bra att ta dit saker när man röjt plats och vet vart det ska vara, så vi gick förnöjsamt iväg, Åke klagade lite på tyngden i hans påsar, men men…
 
När vi kom utanför dörren säger jag till Åke, det är inte läge att halka nu, förstå vad som händer om man vevar runt en sån här påse ett varv och släpper ner den i backen. Du, säger han, den här påsen vevar man inte runt. Hinner gå 300 meter så lägger Åke omkull sig i en liten svag högersväng, och gissa om det klirrade i kassen. Nämen Åke, säger jag, vi skulle ju inte halka. En kille som stått vid sin bil för att ta bort isen från rutorna kom fram och undrade om det gick bra, jadå svarar Åke, såg det inte snyggt ut, då jag la omkull mig?
 
Sen säger han, för att förklara *kraschljudet*, vi håller på att flytta så därför bär vi kassarna. Jag undrar just vad han tänkte sedan, vilka korkskallar som bär flyttlass med porslin och glas i en vanlig platspåse, men saken är den, att det hade gått hur bra som helst…om det inte hade varit så halt, just där, eller om han hade parerat med fötterna efter sladden, med stor risk att han faktiskt hade snurrat ett varv med påsen, nu damp den bara ner en gång och det var bara en tallrik och en skål som fick sluta sina dagar där…lite svinn får man allt räkna med.
 
Önskar er alla en fin onsdag!

Den skriker när man startar den…

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Vi kollade Cheven en extra sväng igår och vi kan inte se en enda skråma på den, inte ens isen har lossnat från kofångaren, knepigt, men tur som sjutton. Mer synd blev det ju om han som körde in i mig. Hm…och inte kan man hitta på en massa ”fel” som skulle ha orsakats av smällen, låt mig se…jo, den skriker när man ska startat den, missljud i däcket, dags att serva motorn lampan lyser ibland, plötsligt uppkomna rostfläckar lite överallt, mm…nä, den gubben går nog inte. Vi klarade oss från skråmor och annat, eventuellt kan det ha blivit en liten spricka i gummit som sitter på kofångaren men då må det vara hänt.
 
Vi invigde rulltrapporna som går ner och upp vid tågstationen intill lasarettet igår kväll:
 
Ganska fint därinne, stort och öppet, hiss skyltar satt det lite överallt, jag tyckte att det skulle stå buss på dom istället, med tanke på hur många turer som blivit inställda och ersatta av bussresor. Nu såg man inte så mycket ut genom fönstren då det var mörkt så vi får nog göra ett nytt besök på dagtid, sen någon gång. Bara för att kolla utsikten, ni vet.
 
Kaffekvarnen invigdes också, det luktade gott i hela köket men jag laddade pannan för lite så nästa sväng kommer jag att ta i lite mer. Sen fick Åke justera grovkornigheten också, så det blir lite mindre bitar nästa gång.
 
Idag har jag ett uppdrag, ska införskaffa en pyjamas till svärfar så jag åker till klädhuset, hade jag tänkt, och sedan blir det nog en träff hos morsan innan det är dags för tvättstugan. Full huggning, med andra ord, så det är väl bäst man laddar för frukost innan man sätter igång. Ha det gott!

Skumflax och gelekråkor

Av , , 6 kommentarer 4

 

Läste en tidning från 85, och på sista sidan fanns denna annons:
 
Jag vet aldrig att jag hört talas om dessa godisar, kommer ni ihåg dom? Däremot, vad jag kom att tänka på när jag såg dom, var kisseblöjor från BonBon, kloakslam, pissemyror och allt vad dom hette. Fast å andra sidan, då kanske skumflax och gelekråkor låter bättre 🙂
 
Igår var jag hemma halv fem så det blev lite hektiskt, med tvätt, middag och såna saker. Bastukvällen var i alla fall inställd, vilket Kerstin ringde och meddelade och sedan Birgitta, tur sa jag, jag hade totalt förträngt att det ens var igår. Det blir väl så då man helt plötsligt har arbete i huvudet och nog att göra med att hålla reda på vilket schema man har.
 
Jag hade fått två trisslotter från Vk, jag är med i en läsarpanel och det är en av belöningarna man kan välja på. Detta skapade jag fram:
 
Ingenting X 10, huvva, vad innebär det då, att man blir skyldig pengar, eller?
 
Sen ringde svärfar och mådde dåligt så Åke pep iväg för att skjutsa upp honom på lasarettet, jag vet aldrig då han kom hem, jag hade nämligen gått i säng och somnat. Får väl höra i eftermiddag vad som hänt.
 
Startade datorn nu på morgonen och möttes av denna trevliga morgonhälsning:
 
Det är inte första gången det händer, för två dagar sedan var texten annorlunda, det stod något om att ett allvarligt fel inträffat och att datorn skulle….något. Tur att man är bra på att ignorera vissa saker. Men det ser ut att gå utför med vår bärbara.
 
Idag ska det komma ut en kvinna på jobbet som vi eventuellt kan ta in som extra personal då någon av oss är sjuk, ledig eller då det krävs dubbelbemanning, skönt, annars är det ju vi som ska fördela den tiden mellan oss och det är ju inte ovanligt att man kanske redan har hunnit planera in saker man ska göra. Vi får se hur det går. Ha en fin dag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten