Etikett: träd

Lite kan jag…tror jag…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 maj 2016 kl 07:21, 2 kommentarer

Jag använde mig av min el cykel igår, då jag for på träningen och sedan till jobbet. Jag vet inte hur många år sedan det var, då jag satt på nåt cykelliknande ting, och jag känner ju att det här med balans, inte riktigt är min grej. Tur att man kan justera farten 😀 Men som jag skrev om motorcyklarna och dess framfart, så förstår jag ändå tjusningen.

Med den här el cykeln kommer man lätt upp i 25km/timmen, och mer därtill om det lutar lite utför, och det kan ju vara lite väl fort, om man nu kör strandpromenaden, till exempel, jo, det finns ju fler folk ute, än bara jag…typ.

Det tog i alla fall 20 minuter med el cykel, till jobbet, och tio minuter med bil. Fast sen ska man ju in med bilen i garaget, så den tiden blir nog nästan, plus minus noll, i slutändan.

Nå, det blir fler turer, så länge vädret ser bra ut, så kommer jag att använda den till och från jobbet…billigt blir det också 😀

Har ni noterat att träden sakta men säkert ändrar färg, jag blev så förvånad då jag i förrgår, såg att björkarna börjat slå ut, är inte det tidigt? Nu är det lite olika från björk till björk, beroende på vart dom står och vart dom kommer ifrån, har jag hört, från säkra källor. Står dom nära hus, där du har värmen från huset, så står dom sig längre på hösten och kommer tidigare på våren.

Kolla vad jag såg på ett av träden man passerar på vår dagliga hundtur:

Ahh, tänkte jag en vril…en svamp, sa Åke då jag visade honom bilden, ok, jag kanske inte vet så mycket om träd…då. Men det finns många fina träd, runt omkring. Ha en fin dag, allihop!

Det tar sig…

Av Maria Lundmark Hällsten, 4 april 2016 kl 07:16, Bli först att kommentera

Vår tecken, pratas det om, hela tiden, vem ser vad och vart. Ett vårtecken, om än lite tidigare än normalt, är ju då Åke rakar bort skägget, och ja, det gjorde han, för över 2 veckor sedan, våren kom tidigt i år 😀

Flugor är väl nåt annat som brukar poppa upp så här dags, här är en tjurig jäkel som trots att han blev utslängd, 3 gånger, kom tillbaka in, lika fort, men tredje gången hann jag dra igen rutan.

Och Kanada gässen med sitt trumpetande:

Det håller också på lysa lite grönt i rabatten, och det dröjer nog inte länge innan nån tulpan eller två, kikar fram. Påskliljor kanske det finns därute, jag har inte så stor koll på vår rabatt, ska jag villigt erkänna.

Det finns olika grupper på FB, och i dom flesta pågår en strid ström av diskussioner. Vart låg det, finns det nåt sånt, vad heter det, och vad säger man egentligen. En heter Om du är från Umeå…och sedan lägger man ut ett inlägg.

Knepig då det kommer upp vad man nu kallar våra kära, plättar, pannkakor, tunnpannkakor, ugnspannkaka…schvöbben 😀 (en tjockare variant på plättar). Ja, jag är ju född i Umeå, och tro det eller ej, men för mig är tunnpannkakan, en plätta, sådeså.

Kan dock bero på mina föräldrars ursprung, då bägge två kom från Malå.

Men det roliga i kråksången, är då någon prompt, påstår att så här är det, men andra säger…NOT! Och så pågår diskussionerna i evigheternas evighet, och plötsligt, från ingenstans, så dyker det upp ett nytt påstående i den tråden, men det blir ett hel nytt ämne, jo, så är det 😀

Önskar er alla en fin måndag!

Hur är det nu?

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 september 2015 kl 09:15, Bli först att kommentera

Jag fick sova i min egen säng hela natten, oj vad skönt det var (jaja, skönare än soffan i alla fall), jag kunde ligga på sidan och det var det som behövdes för att jag skulle få somna. Och jag vet att det är på väg åt rätt håll, det är också härligt. Det kan liksom bara bli bättre 😀

Nu funderar jag lite på det här med rönnbären. Ni vet, det där om mängden, som ska tala om hur vintern blir. Jag har hört två versioner, och jag vet inte vilken som stämmer.

Version nummer ett: Om det är mycket rönnbär, blir det lite snö, för annars knäcks grenarna på träden.

Version nummer två: Om det är mycket rönnbär, blir det mycket snö, rönnbären finns för fåglarna, som då får äta upp sig inför en svår vinter.

Och nu en fundering runt just detta. Titta på rönnbärsträden, många har stora klasar av rönnbär, grenarna är nedtyngda av alla bären, sedan tittar du ett ögonkast längre bort, och där ser det ut att bli en klen skörd av bär. Jag menar, hur ska man nu veta hur vintern blir?

Eller har naturen blivit så klurig att den vill tala om att det kommer att bli mycket snö, väldigt lokalt, alternativt, det kanske inte går att förutspå vintern, lika bra som i gamla tider. Nu har vi andra saker som påverkar växtlighet och annat.

Jag fick höra för längesedan, att våra björkar importerades från Tyskland, men dom stod sig inte lika länge, som dom inhemska. Fast det kunde dom göra, om dom planterades i närheten av hus, där det finns mer värme i backen, då stod dom sig gröna, längre in på hösten.

Så ett rönnbärsträd, planterat nära ett hus, kanske inte är så mycket att lita på. Jag vet inte, jag bara filurar på det 😀

Och jag avslutar med en bild, apropå hänga…nedtyngd 😀

Önskar er alla en toppen måndag!

Spel med höga insatser

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juli 2014 kl 06:00, 2 kommentarer

Härliga måndag…hade jag tänkt att jag kunde börja med att skriva men egentligen är jag nog lite mer åt Gustaf hållet…gillar inte måndagar så där fullt ut. Helgen är över och en ny vecka påbörjas. Fast å andra sidan, solen skiner, jag har totalt 5 arbetsdagar kvar och sen, får jag semester, och det är ju inte illa 😀

Ja som sagt, det gick inte riktigt som planerat i Piteå, det skulle justeras och motorn fick flyttas, för att remmen skulle slackas, samtidigt som kedjan inte fick bli för slapp…inte så lätt, ena rundan startade dragstern på ett kick, för att i nästa, knappt vilja alls. Nåja, vi har fått lite mer tips på vad man kan göra, det är bara att testa.

Jag och Nicco spelade kort på lördagskvällen/natten. Ett grymt spel med höga insatser:

Eller nja, det var nog mest bara för syns skull 🙂

Och kolla in här (apropå syn) vad jag bakat och tog med mig på resan:

En alldeles egenpåhittad sockerkaka, och ni kan nog aldrig gissa vad jag hackat ner i smeten…hahaa. En GB sandwich glass, och det gick alldeles ypperligt, ska testa att ta en till, nästa gång, eller en annan glass kanske.

Och ännu en sak, att just se, hahahaa… noterade ett roligt träd då jag och Winstone var ute på promenad, ja roligt…allt ligger i betraktarens ögon 😀

Idag jobbar jag ett tio timmars pass, vi har ju sommarschema och det ser inte ut som det ordinarie schemat, men som tur är blir jag ledig i tre dagar efter idag, kan behövas inför helgarbetet son sedan stundar. Jag har en inskolning idag så lite hjälp har man ju, och det är skönt. Önskar er alla en fin dag i solen!

Inget gnällande här inte!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 juni 2014 kl 06:09, 2 kommentarer

Min arbetarhelg, enda anledningen till varför jag sitter uppe nu. Känns halvdrygt då man slutar 20.00 och ska börja igen, 7, men å andra sidan detta gäller en gång på 4 veckor, så man ska väl inte gnälla.

När jag gick med Winstone igår noterade jag en konstig utväxt på ett av träden, nere vid cykelbanan, eller vad sägs, ser detta normalt ut?

Tänkte på det, när man hittar saker, så vill man gärna lägga upp dom där man tror att folk ska hitta dom, och självklart, man låter inte ett par glasögon ligga kvar på cykelbanan, då det är stor risk att någon kör över dom, men…jag vet ju också, om det är en själv som tappat nåt, så vill man gärna leta precis där man tror att man tappat grejen, och den har ju knappast flugit upp i ett träd 🙂

Apropå att tappa…då jag och Nicco åkte ner på Strömpilen för några dagar, hamnade vi bakom detta ekipage:

Han ser ut att ha problem med det som hänger under bilen, kan man ju lätt påstå, jag väntade bara att han skulle köra över ett gupp eller en sten, det hade varit en syn för gudarna…och mig.

Tänk, nu är det bara några få dagar kvar, sen har vi midsommar, man fattar inte hur tiden kan gå så fort då det är sommar…eller beror det på att det är en årstid man gillar, och då går det extra fort…ja säkert ligger det nåt i det.

Något annat som ska ligga, är tydligen mackan/smörgåsen, på denna:

Blev så full i skratt då jag såg den, underlägg, inget pålägg, med andra ord 😀

Hoppas ni får en fin lördag, allihop!

Tack Backman, för blomman!

Grönt

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 maj 2013 kl 10:23, 14 kommentarer

Dagens fototriss går i det gröna tecknet, så jag börjar trissen med denna bild, tagen förra sommaren då vi fick oväntat besök i tallen, av en bisvärm:

Fortsätter med ett annat träd och ett annat besök, åtminstone fick trädet besök, av en klättersugen Nicco:

Och avslutar med en fin bil, ståendes upe på Gammlia, bland björkar och annat grönt:

Denna gång är det även tävlingsdags så jag länkar till ett vandrarhem i Stockholm: http://castaneavandrarhem.se/

Och givetvis en länk till fototrissen hemsida där ni kan hitta och titta på fler gröna saker: http://fototriss.blogspot.se/

Inget är förgäves

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 november 2012 kl 08:21, 2 kommentarer

Det var snudd på fullsatt i kyrkan igår, många som kommit långväga ifrån, vissa man aldrig sett förut och andra som fanns i pappas närhet, släkt och vänner. Det var ett fint farväl trots att en begravning aldrig är lättsam, allting blir så påtagligt… han kommer aldrig tillbaka, och det är bara att acceptera.

På minnesstunden, efteråt, var vi ungefär 60 personer, det var trevligt, ett jämnt sorl från alla som satt och pratade, och då slog det mig, vad tråkigt att han inte fick vara med på detta. Varför ska det nästan alltid behöva hända något för att man ska samlas?

Precis som detta med alla blommor, vem har glädje av dom idag… varför inte ge blomman medan man lever och kan ha glädje av den. Prästen sa i alla fall något tänkvärt… ja, hon sa väl massor, men just en sak, som fastnade. Att någons död inte är förgäves, och det är ju olika men vi hade valt en fond som heter VI-skogen, och där planteras skog, där den skövlats, främst i regnskogen men även på andra ställen runt jorden, där dom gått fram på ett hänsynslöst sätt.

Så genom pappas bortgång så har det ändå gett liv någon annanstans på jorden, och detta är ju även det, ett sätt att leva kvar, och att inget var förgäves, om än olyckligt.

Annars gjorde vi inget speciellt igår kväll, vi var nog allihop, rätt så trötta, och det är väl inte så konstigt, så vi gjorde en rätt så tidig kväll.

Sen vaknade jag vid två tiden… kikade på klockan men den var svart. Tittade på Åkes klocka, den var lika svart. Klev upp, kylskåpet var svart… ja alltihop. Tittade ut men där lyste minsann lyktstolparna så inte var det strömavbrott på Västerslätt utan det var tydligen den omskrivna Bermuda triangeln, där det blev strömlöst så där lokalt, just i hela vårt hus.

Väckte upp Åke som gjorde felsökning, han gick ner i källaren och kollade elskåpet, slog igång strömmen, men säkringarna utlöste lika snabbt. Han kom upp igen och då kom jag på en liten sak, som kunde vara den felande länken. När jag kom hem igår, så lade jag inte bort sladd dosan som jag använder till motorvärmaren, utan den låg helt öppet ute, nedanför bron, och med tanke på snön som kom igår kväll… kanske det inte var så smart att ha den liggandes där.

Han gick ut och drog ut kontakten, ner i källaren igen och mycket riktigt, där var felet, och nu fungerade strömmen igen. Japp, nu fanns det ju ett svar på problemet, men även detta kan skyllas på…tadaaa… Maria ”Bermuda” Hällsten.

Idag har vi tänkt oss en sväng till antikaffären i Rödåsel, och sen får vi se vad det blir. Önskar er alla en fin lördag!

Dom hade verkligen gått ut!

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 maj 2012 kl 08:12, 2 kommentarer

Vilken varm dag det var igår, synd för alla brännbollsspelare att det inte kunde låta bli att regna litegrann. Jag och morsan satt ute på deras gård och drack kaffe, och man tyckte att det var tur att det då blåste annars hade man väl tuppat av.

Hon berättade att hon och pappa planerat att äta inlagd sill, i förrgår, hon hade en burk i kylskåpet som hon tyckte hade stått där, länge och väl, och det hade den, den hade gått ut men hon provade att öppna den i alla fall, och fick då se att den möglat, med andra ord åkte den i soporna.

Jaja, då grävde hon fram en ansjovisburk som hon hade liggandes men hör och häpna, även den hade gått ut, redan i november 2011. Nå, hon tänkte att ibland stämmer det ju inte utan mycket klarar sig ändå, när det stått på rätt ställe och varit oöppnat.

Du, sa hon, jag öppnade burken och det fanns inte en enda ansjovis i burken??? Inte ens tomatsåsen dom brukar ligga i, det var bara vatten. –Jamen du sa ju att dom hade gått ut, sa jag, moahaha…

Nämen det var väl en himla tur då, sa jag, att du inte planerat en vecka i ingemansland, och du hade laddat med 7 burkar ansjovis som du skulle leva på, och väl där, hade du upptäckt att fiskarna var borta, det hade varit tragiskt det 🙂

Apropå fiskar så kom en granne förbi, för några dagar sedan, hon jobbar extra på Niccos f.d. förskola. Vi satt härute och surrade på och hon berättade då hennes barn var små och dom hade varit iväg på en fisketur.

Pojken stod med kastspöet på en liten platå, och när han fick napp, tvär slet han upp draget med den följden att fisken åkte upp i trädet han hade bakom sig. Han ropade åt mamma, men hon kunde inte hjälpa honom, då ropade han efter pappa men han hörde inget. Nå, mamman gav honom sitt spö istället så han kunde fortsätta fiska tills pappan skulle komma tillbaka.

Återigen fick han napp och samma visa, han ryckte i spöet då det nappade och även denna fisk hamnade längst upp i trädet. –PAPPA!!! Ropade han och pappan kom då gåendes. Kan du klättra upp och ta ner fiskarna, undrade sonen. Nä aldrig svarade pappan, inte klättrar jag upp där inte, sedan tog han spöet och slet det han hade, och då gick linan av, samma sak med det andra spöet.

Med andra ord satt firrarna kvar, längst upp i trädet… då kom det en båt glidandes med ett par i, gubben ställer sig upp, kisar mot trädet, kliar sig i huvudet och säger: Nåt liknande har jag då aldrig sett! Sprattlande fiskar i ett träd. Ja, ropade dom tillbaka, det är laxforell. Hahaa… vilken syn.

Önskar er alla en fin lördag!

Olagligt men lite av en nödvändighet

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 maj 2010 kl 08:46, Bli först att kommentera

Det har varit en del prat om katter, är det inte katten som grannen tagit hand om, så är det våra katter, Enya och Eloise, eller varför inte Lisbet Olofssons ”vild katt”. Nå, jag kom ju då, förstås ihåg en liten händelse som utspelades på Mariehem, någon gång på slutet av 80 eller början på 90-talet.

Nu var det inte helt lagligt så därför tänker jag inte tala om vem som var inblandad, men det är i alla fall några mycket, av mig, väl kända människor. Killen i familjen, för enkelhetens skull kan vi kalla honom för Pelle, hade sett en katt uppe i ett träd, i skogen nedanför vattentornet. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag gissar att han var på väg hem från skolan, och närmaste vägen från Bräntis gick just genom skogen.

Pelle är förtjust i djur och kanske speciellt katter så han ringde till oss och undrade vad han skulle göra. Katten har förmodligen suttit däruppe i flera dagar, sa han. Den är mager och eländig och den tar sig inte därifrån. Den har dessutom framtassarna på en gren och baktassarna på en annan. Har ni någon stege, eller ska jag ringa till brandkåren?

Nej, svarade jag, någon stege har vi inte och det vete i sjutton om brandkåren kan göra något, dom brukar ju inte vara så pigg på såna här saker, men du kan ju alltid ringa och fråga.

Så blev det nu inte, han pratade med sin pappa Olle, istället, som råkar äga en motorsåg. Olle tog med sig spännband och såg och Pelle laddade upp med mat och vatten till den stackars katten, så begav dom sig upp i skogen. Spännbandet kastades först runt trädtoppen och dom provade att dra ner trädet så pass att katten kanske hade satsat på att hoppa, men det gjorde den inte.

En annan katt hade nu anslutit till sällskapet, den låg invid huset och väntade med spänning på vad som skulle hända. Olle såg ingen annan utväg än att såga ner trädet, vilket han gjorde. Innan trädet nådde marken hade katten hoppat ner, den sprang fram emot den andra katten som väntat och dom möttes på halva vägen sedan försvann dom tillsammans runt hörnet.

Historien slutade ju väl, även fast Pelle säkert hade önskat att han åtminstone hade fått bjuda på ett mål mat och lite vatten innan den hade försvunnit men huvudsaken var väl ändå att den kom sig ner på backen. Det olagliga i historien var ju naturligtvis detta med trädet, man får inte såga ner träd som står på kommunens mark, bara sådär. Men gjort är nu gjort och både Pelle och Olle sov med gott samvete.

Och med denna lilla historia önskar jag er en fin söndag.

Etikett: träd

Lite kan jag…tror jag…

Det tar sig…

Hur är det nu?

Spel med höga insatser

Inget gnällande här inte!

Grönt

Inget är förgäves

Dom hade verkligen gått ut!

Olagligt men lite av en nödvändighet

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten