Som bekant har det på senare tid framkommit många och samstämmiga rön som alla pekar på att idrott är bra för hälsan. Barn och ungdomar behöver mera idrott både i skolan och på sin fritid. Detta för att kunna prestera bra resultat i skolan och för den framtida hälsan.

Den utveckling och den verklighet som landets idrotts föreningar lever i är dock den motsatta och främjar på inget sätt barn och ungdomars idrottande, snarare får den färre och färre att välja idrott som fritids sysselsättning.

När författaren växte upp, dvs på 60- och 70-talet var idrott en självklar ingrediens både i skolan och på fritiden, något som så vitt jag kommer ihåg varade fram till början av 90-talet. Till att börja med hade vi idrott i skolan 3 – 5 dagar i veckan. Idrott där alla elever fick möjligheten att prova på de flesta idrotter som fanns till buds.

Dessutom var idrottsrörelsen under min uppväxt en stark folkrörelse. Kommuner och frivilliga krafter hjälpte varandra att hålla anläggningarna öppna för allas välbefinnande. Alla ungdoms idrott var helt avgiftsfri på kommunala och av idrottsföreningar drivna anläggningar.

Sedan hände något drastiskt på 90-talet när de allra flesta kommuner började debitera plan och anläggningshyror, och detta även för ungdoms och barn aktiviteter. Idrottsrörelsen är numera belastade med stora kostnader, kostnader som självfallet måste bäras av någon. Näst intill uteslutande bärs dessa finansiella bördor och pålagor av de idrottande barnens föräldrar.

Idrott i dag är därför i högsta grad en klassfråga!

Det är hög tid att vi sätter oss ner och tänker igenom denna fråga ordentligt.

I de flesta normalfamiljer bestående av 2 vuxna och 2 barn kostar barnens idrottande numera 1.000 tals kronor mer än tidigare. Låt oss lämna därhän sådana kostnader som utrustning och medlemsavgifter som alltid burits av föräldrarna. Ovan på detta ska idrottande barn dvs. deras föräldrar numera betala träningsavgifter, avgifter för hyror av idrottsanläggningar, licens och försäkringskostnader etc. etc. Ovanpå detta läggs sedan kostnader för resor till tävlingar, avgifter för turneringar mm.

Alla dessa pålagor gör att ett normalt barns idrottande, utöver kostnaderna familjer behövde betala även under min uppväxt ökat lavinartat.

Det är långt ifrån ovanligt att ett barn som håller på med med låt säga en vinter och en sommar idrott påförs avgifter på i storleksordningen 1.500 till 3.000 kr per år/idrott för att kunna hålla på med sin idrott. Dessa kostnader ska sedan läggas ovanpå de kostnader i form av utrustning mm. som alltid funnits med. Normalfamiljen av idag drabbas således på 3.000 – 6.000 kr i merkostnader per barn för att kunna erbjuda sina barn en både hälsosam och karaktärsdanande livsstil.

Tillsammans med övriga kostnader för sin idrott är det därför inte ovanligt med kostnader överstigande 10.000 kronor per barn och år.

Detta i sin tur medför att föräldrar och barn tvingas välja om de ska syssla med idrott eller inte. Om, och vilka sporter man ska ägna sig åt har i högsta grad blivit en klassfråga. 

Jag vågar inte ens tänka tanken hur alla ensamstående föräldrar, ofta deltidsarbetande, och med låga inkomster klarar av denna börda.

Jag förstår inte heller hur våra politiker av idag tänker, när de undrar varför barns idrottande har en stadigt minskande trend vad gäller antalet utövare?

Det är hög tid att vi i Umeå, som en kommun med visioner för framtiden, sätter ner foten och slopar allt vad hyror och avgifter heter för all ungdomsidrott.

Kommunen ska med hjälp av skattemedel bära kostnaderna för byggande, underhåll och skötsel av alla anläggningar som behövs för ungdoms idrotten. När ungdomarna sedan blivit vuxna, dvs från 18 års ålder och uppåt är det helt ok att debitera hyror och avgifter för idrotts utövande, inte innan.

Slutligen vill jag påstå att det är just det faktum att idrottsrörelsen historiskt varit en folkrörelse som vi har att tacka för att Sverige som nation har så många duktiga idrotts män och kvinnor. Idrottare som i sina respektive idrotter håller världsklass.

Gör vi inget åt saken är vi snart en blåbärs nation i sportens värld.