I eftermälet av valet blir det med ens ganska glasklart att den enda som tagit sitt ansvar bland Allians partiernas företrädare är Fredrik Reinfeldt, övriga partiledare i Allianspartierna uppträder som dåliga förlorare och sviker sina väljare, ”big time”.

Inom politiken finns det liksom inom idrotten, både vinnare och förlorare. I valet visade svenska folket med önskvärd tydlighet att de nu vill se en annan sorts politik än den som förts de sista 8 åren.

Detta insåg Reinfeldt och valde därför att snabbt lämna in sin avskedsansökan som utlovat, han tog sedan, som jag ser det, sitt ansvar och valde även att avgå som Moderat partiledare. Sannolikt för att inte stå i vägen för den block överskridande politik och de överenskommelser som nu behövs för att lotsa Sverige genom den kommande mandatperioden.

Att då som Annie Lööf och Jan Björklund kategoriskt säga nej till konstruktiva samtal med Socialdemokraterna utan att först sätta sig ner vid samma bord och förhandla om hur politiken ska se ut de kommande 4 åren är inget annat än ett svek mot de egna väljarna, och en tydlig signal till det svenska folket att deras egna prestige och egoism väger tyngre än svenska folkets vilja.

Jag är fullkomligt övertygad om att flertalet av deras väljare tycker som mig och gärna ser att de sätter sig ner och förhandlar.

Deras uppträdande visar med all önskvärd tydlighet att riktigheten i mitt tidigare påstående om att många av framför allt Alliansens politiker, är ”politiska broilers” är sant. Vad jag tidigare påstått är att dessa bara jobbar för sitt eget bästa, detta utan att ta hänsyn till vad som är bra för Sverige och Sveriges befolkning.

Snacka om dåliga förlorare!

Deras inställning visar att den personliga prestigen går före allt annat, kort sagt kan man säga att de uppvisar egoism av sällan tidigare skådat slag.

I bibeln likväl som i andra böcker står det att man ska sätta andras intresse högre än sina egna, i detta fall svenska folkets intresse, denna egenskap och insikt verkar helt saknas hos dessa 2 partiledare.

Det är dags att Lööf och Björklund slutar bete sig som barn och dåliga förlorare, och i stället visar att de tar det ansvar för Sverige som de tidigare påstått sig göra.

Ansvar för Sverige tar de först genom att sätta sig ner och förhandla med den vinnande sidans politiker om saken. Hur förhandlingarna sedan slutar, och om de blir framgångsrika eller inte betyder mindre än den positiva signal man sänder till svenska folket genom att sätta sig ner och prata om saken.