Jag har i flera olika inlägg berört just arbetstidslagen, bland annat i mitt inlägg om taxinäringen och i inlägget om att vi först bör se till att vi arbetar de 8 timmar per dag som lagen föreskriver innan vi börjar prata om 6 timmars arbetsdag.

Det kan kanske låta lite skrytsamt att säga ”Vad var det jag sa?”. Dock kvarstår faktum att mina inlägg blir besannade gång på gång och att jag i regel är i frontlinjen när det kommer till att uppmärksamma samhälleliga fenomen.

Alla dagens nyhetssändningar har haft nyheten om hur taxichaufförer mer eller mindre arbetar sig till döds för att få ihop till sin lön och sitt leverne. Taxichaufförerna är på inget sätt ensamma om detta, samma fenomen finns i bransch efter bransch, personliga assistenter, restauranganställda, busschaufförer etc. etc.

Problemet man åberopar när det gäller taxichaufförerna är att de arbetar alldeles för många timmar per vecka och månad. Detta trots att arbetstidslagen i grunden säger att man får jobba maximalt 56 timmar per vecka och maximalt 90 timmar under en 2 veckors period. Dessutom har lagen strikta bestämmelser vad gäller dygns och veckovila.

Men vad hjälper detta när lagen kan förhandlas bort i och med att den är dispositiv? 

Arbetstidslagen har under årens lopp blivit allt mer ihålig, alldeles speciellt så under Alliansens år vid makten. Genom att manipulera och göra den dispositiv har arbetstidslagen blivit både uddlös och tandlös. Detta späds sedan på genom att man numera tillåter att tidsbegränsade visstidsanställningar kan staplas på varandra i all evighet trots att lagen om anställningsskydd säger annorlunda.

Jag är glad att mina partikamrater i regeringen gör en översyn av saken, dock är jag av den uppfattningen att en översyn är helt onödig.

Allt som behöver göras är att ändra arbetstidslagen från att vara dispositiv till att bli tvingande!

I en modern demokrati måste vi se till att lagar och regler tillämpas och efterlevs, därför ska viktiga lagar såsom arbetstidslagen inte vara dispositiva. Säkert kan det finnas vissa schematekniska vinster i att göra lagen dispositiv. Lika säkert kan det vara så att en liten grupp arbetstagare tjänar och får bättre arbetsförhållanden med mindre helgtjänstgöring på detta sätt. Dock tror jag att de som drabbas negativt av denna disposivitet överväger och att den stora massan fått det sämre just därför att lagstiftningen är dispositiv.

Därför ska vi göra arbetstidslagen tvingande i stället för dispositiv.

Det råder inga tvivel om att den del av befolkningen som faktiskt har ett arbete håller på att jobba ihjäl sig samtidigt som de som saknar arbete i stället sakta svälter ihjäl.

Genom att göra arbetstidslagen tvingande skapar vi fler arbetstillfällen samtidigt som vi skapar en humanare arbetssituation för de som har ett arbete.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”