Jag har läst LO:s larmrapporter om pensionsnivåerna för de som tillhör arbetarklassen om och om igen och det jag läser är i allra högsta grad skrämmande och inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Att människor som jobbat ett helt arbetsliv och med råge fyllt regeln om intjänandetid och övriga krav i pensionssystemet inte ens når pensionsnivåer på 60% av den lön de hade när de jobbade är inget annat än en STOR SKANDAL.

Mycket hänt som inte räknades med när ”århundradets pensionsreform” genomfördes på 1990-talet. T.ex. har medellivslängden ökat 2 år mer än vad som beräknades vilket innebär att pensionen ska spridas över fler levnadsår. Utöver det har bromsen som ska säkra pensionssystemets överlevnad slagit till både 2010 och 2011 vilket sänkt pensionsnivåerna med ca. 6%. Orsaker som tillsammans innebär att pensionerna nu är på sådana nivåer att många som tillhör arbetarklassen erhåller pensioner som klassificerade som låglöneinkomster dvs. mindre än 60% av medianlönen i Sverige.

LO presenterar 2 scenarier som bägge påvisar pensionssystemets tillkortakommanden och visar att många av de som tillhör LO kollektivet får pensioner väsentligt under de 70% av slutlönen som var tanken när reformen genomfördes. Därför är det helt klart att en ny pensionsreform är nödvändig om framtidens pensionärer ska kunna leva värdiga liv på ålderns höst efter ett långt och troget arbetsliv.

Följande exempel är hämtade från LO:s undersökning.

En kvinnlig kommunalarbetare som började jobba vid 20-års ålder och pensionerade sig vid 65-års ålder hade en slutlön på 23.000 kronor brutto och 18.000 netto sista månaden hon jobbade – Som pensionär får hon en pension på 13.600 kronor brutto och 10.900 kronor netto dvs. mer än 7.000 kronor per månad mindre än när hon jobbade.

Lika illa är det för den manlige genomsnittlige industriarbetaren som även han arbetat sedan 20-års ålder och går i pension vid 65-års ålder. Före pensionen hade han en månadslön på 26.200 kronor brutto och en nettolön på 20.200 kronor – Som pensionär blir pensionen 16.000 kronor brutto och 12.500 kronor netto eller nästan 8.000 kronor mindre än när han jobbade.

I bägge fallen blir pensionerna så låga att de ramlar under gränsen för vad som anses som riktigt lågavlönade den dag de går i pension. Detta som jag tidigare nämnt efter ett långt och troget arbetsliv. Tilläggas ska att exemplen ovan visar pensioner beräknade på både allmän pension och kompletterande avtalspension, 

Än värre blir det för de som går i pension före 65-års ålder vilket är fallet för väldigt många som tillhör LO kollektivet. För hela LO kollektivet gäller 63.8 år som genomsnittlig pensionsålder – Detta trots att man som systemet nu fungerar bör jobba fram till 67-års ålder för att få en dräglig pension.

Att man går i pension tidigare än vid 65-års ålder beror på att man inte fysiskt orkar med arbete fram tills dess därför att arbetet varit fysiskt betungande och att man med stigande ålder är för utslitna för att fortsätta fram till ordinarie pensionsålder.

Etter värre blir det för alla som under delar av arbetslivet valt att jobba deltid för att uppfostra barn och för de som under stora delar av sitt arbetsliv fått hålla tillgodo med visstidsanställningar.

LO påpekar även att trygghetssystemen inte är i takt med rekommendationen att jobba fram till 67-års ålder – Bland annat går gränsen för sjukersättning, sjukpenning och a-kassa vid 65-års ålder trots att politiken rekommenderar 67 år som lämplig pensionsålder. Därför tycker LO att politiken först ska ändra på detta innan man börjar prata om ännu högre pensionsålder.

Undersökningen är intressant och den som vill läsa mer kan endera läsa Aftonbladet eller en artikel i Arbetet med följande länk: http://arbetet.se/2015/12/14/trots-helt-arbetsliv-med-heltid-blir-lo-medlemmen-fattigpensionar/

För egen del är slutsatsen klar. Som Socialdemokrat kan jag inte acceptera att detta sker. Har man KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE som rättesnöre för den politik man för ska även pensionärer omfattas av dessa ideal. Pensioner på 60% eller mindre av lönen är inte SOLIDARISKT – SOLIDARISKT blir det först när pensionerna når minst 70 och helst 80% av lönen.

LO föreslår en rad åtgärder man kan göra för att lyfta pensionsnivåerna – För egen del vill jag genomföra en ny pensionsreform – Denna gång genom större avsättningar till pensionssystemen skapade av en övergång från dagens finansiering via arbetsgivaravgifter och pensionsavgifter till en finansiering via en produktionsskatt.

Det mest grundläggande problemet med pensionssystemets underfinansiering står att finna i att mänsklig arbetskraft ersätts med robotar och maskiner och att företagen därför istället för att avsätta pengar till framtidens pensioner stoppar dessa i sina egna fickor i form av vinster – Något som en övergång till produktionsskatt löser.

Dessutom bör vi överväga en övergång till medborgarlön som bas för alla i samhället – något som ska bestå även efter uppnådd pensionsålder. Med medborgarlön i botten och större avsättningar till pensionssystemen kan alla erhålla en dräglig pension på ålderns höst – Något som är en rättvisefråga i ett SOLIDARISKT och KÄRLEKSFULLT välfärdsland och i det Sverige jag önskar bygga genom mitt politiska engagemang.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”