I dagens inlägg ska jag fokusera på ett fenomen i samhället som de allra flesta kommuner i Sverige delar som en effekt av Alliansens stora skattesänkningar.

Jag kommer även att spinna vidare på ett mycket välskrivet blogginlägg författat av Andreas Lundgren som är Socialdemokrat och ordförande för individ & familjenämnden i Umeå kommun.

Jag kommer även att bemöta en debattartikel från Alliansens företrädare i Umeå som beskyller oss Socialdemokrater för att vara vårdslösa med hur vi hanterar den kommunala ekonomin – Detta trots att skulden till att Umeå kommun liksom andra kommuner tvingas leva med och hantera skenande kostnader som ytterst beror på ekonomiska konsekvenser skapade av Alliansen.

Anledningen till den uppkomna situationen i landets kommuner beror på en enda sak – En övervältning av statliga kostnader på landets kommuner vilket gör att landets kommuner håller på att duka under ekonomisk.

Ett av exemplen på hur verkligheten ser ut för en kommun kan ni läsa om i Andreas inlägg på följande länk: http://blogg.vk.se/lundgren/2016/10/15/atgarda-assistansen/

Detta faktum har jag lyft många gånger i olika blogginlägg – Bland annat därför att staten när man använder sig av stupstockar i sjukförsäkringen flyttar människor från sjukförsäkringen till socialbidrag vilket är detsamma som att flytta kostnaden från staten till kommunen då sjukförsäkringen är en statlig angelägenhet och socialbidrag en kommunal angelägenhet.

Den övervältring från staten till landets kommuner som beror på växlingen från sjukpenning till socialbidrag är dock mycket mindre än den övervältring av kostnader som sker på andra områden.

I sitt inlägg beskriver Andreas förtjänstfullt konsekvenserna av att ha två huvudmän inom personlig assistans (staten och kommunen) och det som händer där när staten skärper sin bedömning för att spara pengar och därmed vältrar över ansvaret på den andra huvudmannen som är landets kommuner.

I Umeås fall innebär detta ökade kostnader för assistans på mer än 30 miljoner kronor per år vilket Andreas visar när han presenteras hur kommunens kostnader för assistans som en effekt av detta ökat från 29 miljoner 2012 till 60 miljoner 2014.

Det är i det sammanhanget man ska ställa de 20 miljoner per år som Alliansen vill spara inom kommunen genom olika utförsäljningar av kommunal egendom. I min värld hade det innan man lägger förslag om detta varit bra med lite ödmjukhet för varför den kommunala ekonomin försämrats och vem som åsamkat försämringen.

Den strategi staten under Alliansen använt sig av för att kunna sänka skatter är cynisk och påvisar med allt tydlig önskvärdhet att Alliansen under sina år vid makten sänkte skatter genom att göra om statliga kostnader till kommunala kostnader.

Det slutar inte där – Förutom att få ökade kostnader när staten måste spara och därför vältrar över kostnader på landets kommuner så drabbas landets kommuner av minskade skatteintäkter som en effekt av de sänkta skatterna vilket gör en redan dålig situation än värre.

Att i detta läge bli beskyllda av Alliansens lokala politiker för att missköta den kommunala ekonomin gör att man får en fadd smak i munnen. Kommunens utsatta ekonomiska läge beror inte på någon misskötsel utan snarare på vårdslös och omdömeslös Allianspolitik.

Precis som Andreas så är inte heller jag speciellt imponerad av min egen regering på detta område då Åsa Regnér som är ansvarig minister för området låter detta vansinne fortsätta – En fortsättning som dag för dag tränger landets kommuner längre och längre in i hörnet.

En viktig aspekt av allt som sker i och med denna övervältring från staten till kommunerna lyftes av Andreas i hans inlägg. Det han påpekade är att det som nu sker är ett direkt angrepp på de allra svagaste i samhället – Ett frontalangrepp på de som behöver personlig assistans och/eller socialbidrag för att kunna leva ett någorlunda drägligt liv.

Det är just på grund av skeenden som dessa som jag gång efter annan beskyller Alliansen för att driva en mycket GIRIG och EGOISTISK politik – En politik som genom kraftigt ökade inkomst- och förmögenhetsskillnader skapar en ny ”underklass” i Sverige.

Även jag håller med om att vi inte ska ta ut mer skatt än nödvändigt från alla medborgare – Dock får sänkta skatter aldrig leda till försämrad välfärd för alla och en kraftigt försämrad levnadssituation för samhällets svagaste.

Det är därför jag säger att vi kan behöva höja skatterna om vi ska få ordning på torpet och om vi i akt och mening ska kunna bygga ett Sverige byggt enligt den svenska samhällsmodellens principer.

Jag är på inget sätt emot sänkta skatter så länge sänkningarna kan genomföras utan att konsekvensen blir sämre välfärd och sämre socialt skyddsnät.

Som Socialdemokrat kan jag aldrig ställa upp på att vi ska sparka på och trycka ner de mest utsatta i samhället för att skapa utrymme för att ge de redan välbeställda mer pengar i plånboken.

För mig som Socialdemokrat är det en självklarhet att de svaga och mest utsatta ska prioriteras högst. Det är just därför vi Socialdemokrater har en ideologisk övertygelse om att solidaritet och alla människors lika värde är fundamentalt viktiga principer i ett demokratiskt samhälle. Det är därför principen om ett samhälle som bygger på tesen ”Av alla efter förmåga och åt alla efter behov” är den princip som ska överskugga allt annat i samhällsbygget.

Till Alliansens företrädare som skapat dagens situation säger jag ett stort SKÄMS!

Till mina Socialdemokratiska systrar och bröder i beslutsfattande ställning i regeringen säger jag följande – Rätta till dessa skevheter NU – Gör det GENAST så att även vi slipper gå och ställa oss i skamvrån.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”