Det går inte en enda dag utan att vi hör om signalfel, nedrivna kontaktledningar, växelfel eller andra orsaker som stoppar eller stör tågtrafiken. Att det är så i Sverige när vi skriver 2016 och snart 2017 får inte ses som något annat än en ren och skär skandal.

Jag har tidigare skrivit i ämnet och den enskilt största orsaken till det inträffade vill jag lägga på avregleringen av järnvägen tätt följd av att Banverket avskaffades i samband med att Trafikverket bildades. Med Banverkets försvinnande försvann mycket av den kompetens som hade järnvägen som specialområde och enda prioritet.

Att återskapa gamla SJ så som det såg ut före avregleringens tidevarv är en en dröm snarare än något som kan bli reell verklighet men att slå sönder Trafikverket och återskapa Banverket och övriga verk som sköter övriga trafikslag borde inte vara något större problem.

Det första vi bör göra som politiker är att bita i det sura äpplet och erkänna att Trafikverket är ett fiasko i mega format och ett tankeexperiment som fungerade bra i teorin men mindre bra i verkligheten.

Med ett återinfört Banverk så kan vi raskt påbörja en riktig inventering av vad som behöver göras för att skapa full tillförlitlighet i det existerande järnvägsnätet. De saker som behöver åtgärdas för att återställa tillförlitligheten ska sedan genomföras med prioritet även om detta innebär att vi får omfördela pengar och resurser från andra områden i samhället. Järnvägens tillförlitlighet måste återställas – Kosta vad det kosta vill.

Välfärdslandet Sverige är beroende av ett fungerande järnvägsnät – Inte minst för godstransporter men även för att alla som reser till och från arbetet med järnväg ska komma fram till sitt arbete i tid. Ett fungerande järnvägsnät kräver ett väl fungerande Banverk som arbetar i egen regi utan privata inslag med att se till att järnvägsnätet fungerar i alla lägen.

Jag undrar dessutom om det inte är så att det bortfall som sker i form av förlorade mantimmar på Sveriges arbetsplatser och alla de förseningar som uppstår i produktionen därför att godset inte kommit fram skulle kunna finansiera en betydande del av de investeringar som är nödvändiga för att återuppbygga järnvägsnätet.

Detta sagt därför att statens skatteintäkter sannolikt kommer att öka med ett fungerande järnvägsnät därför att löneavdragen på grund av sen ankomst minskar och därför att företagen som får sina grejor i tid ökar sina beskattningsbara vinster.

Oaktat av hur det är med det jag skrivit i stycket ovan så måste Sverige ha ett järnvägsnät vi kan lita på. När vi snart skriver 2017 kan vi inte ha ett järnvägsnät som fungerar lika illa som den i ett utvecklingsland.

Järnvägen är en viktig del av den svenska infrastrukturen och dessutom en del som kommer att öka än mer i betydelse i takt med att befolkningen ökar.

Förutom att renovera det befintliga järnvägsnätet tycker jag att vi ska bygga bort alla ”flaskhalsar” med hjälp av dubbelspår samt elektrifiera de delar av järnvägsnätet som ännu inte är elektrifierade.

Först när detta är gjort kan vi börja prata om att bygga helt nya järnvägar och järnvägsnät – Att säkerställa att den järnväg vi redan har fungerar måste prioriteras mer än nybyggnation.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”