Att regeringens politik för att sätta människor i arbete fungerar som avsett ser vi med all tydlig önskvärdhet i den sjunkande arbetslöshetssiffrorna – Att ungdomsarbetslösheten är rekordlåg och att 90-dagars garantin för unga äntligen fungerar är andra bevis för att rätt sorts politik sätter människor i arbete.

Trots det kvarstår två problem:

1. Att landets företag skriker efter arbetskraft som inte finns  – I vart fall inte med den kompetensnivå företagen efterfrågar.
2. Att många vuxna, ungdomar och nyligen invandrade som saknar godkänd gymnasieexamen och som står utanför arbetsmarknaden har svårt att ta sig in på densamma på grund av sin kompetensbrist.

Med den kunskapen på bordet och i samklang med LO:s utspel om att låta de som gör arbetspraktik för att erhålla rätt kompetens ska göra så med lägre lön för att komma i arbete tycker jag det är dags att vi Socialdemokrater tar ett ännu större helhetsgrepp om situationen.

Når vi tar detta helhetsgrepp bör vi väga in att vissa av de YA-utbildningar som finns i nuläget fungerar mycket bra vad gäller att utbilda arbetslösa till rätt kompetens och göra dem anställningsbara i yrken där det råder brist på arbetskraft.

Det faktum att många arbetslösa fått jobb denna väg gör att det är dags att vi bygger ut dessa YA-utbildningar radikalt i samarbete med landets företag samtidigt som samhället tar en större samhällskontroll över YA-utbildningarna.

Därtill att vi till YA-utbildningarna fogar studier i svenska språket upp till den nivå som krävs för att klara av det arbete man utbildas för att utföra och i förekommande fall de delar av gymnasiekompetensen som är nödvändiga för arbetsuppgifternas utförande.

Kan vi uppnå detta så har vi gjort både företagen som efterfrågar arbetskraft och samhället en stor tjänst.

Att människor inte initialt får en fullvärdig gymnasieutbildning för att sättas i arbete ser jag som ett mindre problem då min avsikt är att vi parallellt med att människor arbetar och försörjer sig själva ska vidareutbilda och kompetensutveckla dessa vidare enligt den modell jag skrivit om tidigare.

För den som inte läst det inlägget handlar det schematiskt om att företag i stället för att permittera och avskeda i tider av arbetsbrist kompetensutvecklar sina anställda på statens bekostnad och mot slopade arbetsgivaravgifter mot att företagen behåller den som anställda och fortsatt betalar lön under utbildningstiden.

Den insikten och det påstående grundar jag på att arbetslivet framgent kommer att vara ett livslångt lärande på ett helt annat sätt än det varit historiskt och att staten och samhället därför måste ta på sig delar av kostnaden för det livslånga lärandet.

Vis av livserfarenhet vet jag dessutom att man kan lära från historien och använda den kunskap man får av den till att spå in i framtiden med rätt stor träffsäkerhet. Historien upprepar sin nästan alltid om än i en något annorlunda form. Dock kan man genom att ha bra koll på sin historia förutse hur framtiden kommer att utvecklas.

Min uppfattning är därför att det nu är rätt läge att damma av gamla AMS och AMU och samordna dem i en organisation sammanlänkad med Arbetsförmedlingen och göra den organisationen till huvudman och utförare av alla framtida YA-utbildningar och framtidens kompetensutveckling.

Genom att skapa en statligt ägd och kontrollerad specialistorganisation för detta får vi en huvudman för hela ledet vad gäller kompetenshöjning via arbetsmarknadsutbildningar/YA-utbildningar och arbetsskapande åtgärder – Detta samtidigt som vi sätter människor i meningsfull sysselsättning och arbete.

Får jag bestämma ska denna huvudman med hjälp av egen anställd personal hantera hela linjen från arbetslöshet till arbete med tillhörande kompetenshöjande utbildning för att bli anställningsbar där så krävs.

Detta ska ske med hjälp av medarbetare som via god förankring i näringslivet kan utreda företagens och organisationernas framtida behov av arbetskraft tillsammans med den kompetens som behövs för att klara av arbetsuppgifterna.

När detta är utrett och klart ska organisationen se till att skräddarsy utbildningar som svarar mot de nuvarande och framtida behoven hos landets företag och placera arbetslösa i dessa utbildningar för att säkerställa svensk industris framtida behov av kompetens och arbetskraft.

Alla utbildningar ska sedan i egen regi drivas och utformas av denna nya huvudman hand i hand med näringslivet som tillhandahåller nödvändiga praktikplatser mot att de behöver betala lägre lön under utbildningstiden i enlighet med LO:s förslag.

Tittar vi på Sveriges historia så kan vi finna att Sverige som land varit mest framgångsrikt i ett Internationellt perspektiv under de tider när staten och näringslivet jobbat hand i hand utan inbördes konkurrens.

Man kan kort och gott säga att det som behövs för en framgångsrik morgondag för Sverige stämmer överens med texten i sången av Ebba Grön som säger att ”Staten och kapitalet sitter i samma båt” – Kan vi acceptera ordningen att staten tillhandahåller utbildningen och företagen praktikplatserna har vi en vinnare.

För att tillse att detta inträffar vill jag väcka liv i AMU som ska stå för utbildningen och i AMS som ska stå för för praktiksamordningen och inkludera Arbetsförmedlingen i samarbetet.

För mig är det uppenbart att AMU och AMS behövs mer än någonsin och att saker fungerar bäst när staten/samhället och näringslivet jobbar hand i hand utan inbördes konkurrens.

Svenskt näringsliv behöver och kommer att uppskatta en stark offentlig sektor som klarar av att förse dem med framtida arbetstagare med rätt kompetensprofil. Detta systemet tillämpade vi historiskt med stor framgång och spår vi in i framtiden kommer så att bli fallet om vi tillämpar det igen i vår tid.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”