I går hade både VK och VF reportage om problemen med inställda turer i lokaltrafiken Ultra i Umeå – Problem som beror på att det saknas bussförare.

I reportaget går det att läsa att Ultra fått ställas in cirka 25 turer under hösten med stora viten för entreprenören som följd. Jag blev kontaktad av VK för att som facklig ge min syn på saken vilket jag också gjorde.

Många vill göra gällande att problemen beror på att bussbolagen behandlar sina anställda dåligt och på att de betalar busschaufförerna alldeles för dåliga löner – Den uppfattningen delar inte jag och varför ska jag förklara nedan.

Förvisso går det inte att helt friskriva bussföretagen helt och hållet från den uppkomna situationen men min inställning är att detta är ett generellt branschproblem som i grund och botten beror på att landets politiker inte insett att landets busschaufförer måste garanteras drägliga arbetsvillkor.

Den saken förbiser politiken varje gång busstrafiken ska ut på upphandling – Detta genom att i upphandlingens skallkrav avstå från att ställa krav som garanterar att de bussförare som ska köra den upphandlade trafiken kan göra så på samma arbetsvillkor som gäller för merparten av Sveriges arbetstagare.

När busstrafiken ska upphandlas gäller en enda sak för landets politiker – Man vill ha mesta möjliga trafik för minsta möjliga peng – Med den inställningen får man så att säga den kvalitét man betalar för.

Hur det blir när pengarna tillåts styra ser vi nu när vi i en delvis överhettad arbetsmarknad får uppleva att människor söker sig till andra yrken än bussföraryrket därför att arbetsvillkoren i bussföraryrket är allt annat attraktiva för den som betraktar dem.

Lönen och själva jobbet är det inga fel på – Det som är fel stavas långa arbetsdagar/ramtider och en massa obetalda raster på både hemma och bortaort som innebär att man trots att man tillbringar maximalt tillåtna 13,5 timmar på sitt jobb inte ens har betalt för 8 timmar per arbetsdag.

Ingen människa som själv kan välja väljer ett yrke där den tid man tillbringar på sin arbetsplats inte är fullt ut betald!

Jag tror inte att t.ex. industriarbetare, byggnadsarbetare och lärare med flera skulle acceptera att arbeta utan lön.

Ska vi fylla vakanserna och ge buschaufförsyrket den status det borde ha är det i den änden vi ska börja – Den ände som stavas att all tid en arbetstagare spenderar på jobbet ska vara betald tid – Självklart jämte 1 timmes gängse avdrag för mat och fikaraster.

Facket har kämpat länge med att få ordning på detta förhållande men utan att lyckas därför att vinst på ett område för facket innebär att man måste ge bort något på ett annat område.

Som Socialdemokrat och som politiker tycker jag att vi som Socialdemokrater ska föregå med gott exempel genom att säkerställa att vi ställer oss på de anställdas – I detta fall på busschaufförernas sida när offentliga upphandlingar ska genomföras.

Att göra så är enkelt – Allt vi som politiker måste göra är att se till att ett av skallkraven i den busstrafik som ska upphandlas stipulerar att alla busschaufförer ska ha betalt för all den tid de tillbringar på sin arbetsplats och att delade turer inte får förekomma annat än på den anställdes egen begäran.

Därtill ska politiken i samband med offentliga upphandlingar alltid som grundkrav kräva att alla anställda ska följa med över till ny entreprenör i samband med entreprenörsbyte på grund av utförd upphandling – Då tillsammans med krav om att vinnande entreprenör ska ha tillsvidareanställning på heltid som norm för sin personal.

Vågar vi som verkar som politiker ställa de kraven kommer busstrafiken självklart att bli aningen dyrare för samhället vilket alltid alltid är rätt om merkostnaden beror på att arbetstagarna garanteras värdiga arbetsvillkor

Den merkostnaden tror jag att majoriteten av samhällsmedborgarna är beredda att betala för att till skillnad från idag få en busstrafik som fungerar klanderfritt – Därtill därför att det aldrig kan vara politikens uppgift att skapa dåliga arbetsvillkor.

Avslutningsvis vill jag säga att det jag föreslår självfallet ska gälla alla yrkesgrupper som ska arbeta i verksamheter som är föremål för offentliga upphandlingar – Bland dem landets alla personliga assistenter.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”