Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

Utan ett starkt samarbete mellan LO och S hade välfärdslandet Sverige aldrig sett dagens ljus.

Det har stormat rätt hårt i kommentarsfältet efter det att jag kritiserade Expressens ledarteam för deras kritik mot LO och det faktum att LO stödjer S med både pengar och bistår med hjälp till väljarsamtal – I detta inlägg ska jag spinna vidare på varför LO gör så.

Som jag sa i första inlägget så är det den samlade fackföreningsrörelsen och det som sedermera blev till LO dom bildade SAP eller i dagligt tal socialdemokraterna därför att de insett att man måste kunna vara med och påverka politiskt om man likt facket vill bygga ett jämlikare samhälle och ett jämbördigare förhållande mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Allt sedan SAP bildades och alldeles speciellt så fram till 1990-talets mitt har samarbetet mellan LO och S varit både tight och framgångsrikt – Utan det samarbetet hade välfärdslandet Sverige aldrig fötts och utan det samarbetet hade vi inte haft företeelser som fria skolor, fri sjukvård och andra faciliteter som alla samhällsmedborgare idag ser som självklara.

Sedan mitten av 1990-talet och fram till denna mandatperiods början kan i vart fall jag tycka att den facklig politiska samverkan mellan LO och S till viss del gått på sparlåga.

Från 1990-talets mitt fram tills denna mandatperiod har LO under dessa år förlorat mycket av den representation de tidigare hade i socialdemokraterna vad gäller plats på valbar plats på partiets listor och representation i olika politiska församlingar.

Förändringen kom inför föregående val och förstärks än mer detta val där LO och SAP på nytt insett att man är starkast när man jobbar tillsammans hand i hand. Att LO i ett sådant läge bidrar med blygsamma 30 miljoner och mobiliserar sina volontärer för att utföra väljarsamtal är en sund utveckling som har mitt fulla stöd.

Min förhoppning är att den facklig politiska samverkan mellan LO och S kommer att stärkas än mer under nästa mandatperiod och att vi snart kan nå ett läge där banden mellan LO och S på nytt är lika starka som under arbetarrörelsens storhetstid.

Att det behövs är helt klarlagt för alla som hållit ögon och öron öppna – Den politiska kampen kommer även fortsatt att handla om kampen mellan flertalets makt över fåtalet eller motsatsen fåtalet makt över flertalet och i den kampen är ett starkt och samordnat LO och S ett viktigt verktyg.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

16 kommentarer

  1. Jonny Disenfeldt

    LO organiserar endast en liten andel av de som arbetar i Sverige.
    En minoritet av LO’s anslutna medlemmar röstar på S.

    Det är givet att det ekonomiska stöd LO ger till ett utvalt parti är enkelt att ifrågasätta liksom det faktum att facket utlovar röster på partiet… likaså är det oerhört anmärkningsvärt att de som redovisar att de t.ex röstar på kristdemokraterna inte kan få ha en facklig representantsposition.

    Vad gäller välfärdssystem så hittar vi sådana system i samtliga västerländska demokratier liksom en del asiatiska nationer som t.ex Sydkorea, Japan etc … detta är ett resultat av liberalism och demokrati.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      LO:s band till S har inget att göra med hur många medlemmar som röstar på S Jonny.

      • Fredrik

        Jag kanske är dum som inte förstår det du säger, men är inte LO en medlemsorganisation som ska arbeta för sina medlemmar? Om så så borde det väl spela roll om förbundet i princip går emot medlemmarnas vilja och ger pengar till ett parti som inte majoriteten av medlemmarna röstar på? Eller kan du förklara hur du tänker i den frågan?

        • andersforss (inläggsförfattare)

          LO är en medlemsorganisation som ska arbeta för sina medlemmar och för deras hjärtefrågor och för det sistnämnda har de ett intimt samarbete med S vilket är helt korrekt.

  2. Fredrik

    Det är en intressant syn på samhället Anders. Du tycker tydligen att sitta på två stolar är helt i sin ordning, alldeles speciellt då man å ena sidan ska representera sitt parti och sedan sina medlemmar. Hade någon föreslagit att representanter för Svenskt Näringsliv skulle göra detsamma så hade du knappast varit tyst utan hårt kritiserat detta utifrån just detta perspektiv, två stolar – en röst.

    Jag förstår rädslan Anders. Allt sedan tvångsanslutningen försvann så har antalet medlemmar i både LO och S drastiskt minskat och vi ser denna nedåtgående trend ännu idag. Så jag förstår att S och LO är rädda, snart finns ingen kvar och då återstår enbart att tillsammans samla styrkorna för att kunna mäta sig. Att LO inte är en S-avdelning betyder inte något. Medlemmarnas bästa betyder inte något när S behöver stödet. Medlemmarnas åsikter betyder inget för LO eftersom man på förhand bestämt att det bara finns ETT parti värt namnet. Maken till diktatorisk organisation får man leta efter.

    Bara i Sverige finns denna konstgjorda relation mellan fack och ett politiskt parti. I princip alla andra länder har fackförbund aktivt separerat sig från partierna för att kunna sätta hårdare press på makten, oavsett vem som har den. Men inte i Sverige. I Sverige lierar sig facket med makten när S styr och attackerar Svenskt Näringsliv, och ställer sig i politisk opposition när det är en Alliansregering – trots att man inte är ett politiskt parti. Den retorik som LO har mot Alliansen alt Svenskt Näringliv används aldrig mot S. Varför?

    Varför utnyttjar inte LO möjligheten när S styr och sätter hårt mot hårt och driver igenom alla de önskningar de har och som deras medlemmar önskar? Vi vet alla varför. LO vågar inte. Trots att deras medlemmar behöver ett fack som står upp mot makten och driver igenom deras frågor så vågar inte LO.

    Åk och titta på hur facket fungerar i t ex USA. Dom sänker vem som helst, oavsett parti. LO sänker ingen S:are.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Att sitta både på en facklig stol och på en stol för S är helt ok Fredrik.

      • Fredrik

        Ok, men inte på facklig stol och M/L/KD/C m fl?

        Men Anders, vad ska du göra när dina medlemmar i facket vill en sak och S en annan? Vilken stol ska du sitta på då? Och om svaret är båda, hur ska du kunna göra det utan att gå emot antingen medlemmarna du ska representera eller partiet?

        För, i sitt fall: Kommunal har sänkt S förut, och skulle mest troligt inte tveka att göra det igen – så, när medlemmarna i Kommunal kräver din röst, mot partiet, och partiet kräver din röst mot Kommunal. Vad gör du?

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Om man hamnar i en jävssituation stiger man åt sidan och låter någon annan rösta i ens ställe Fredrik.

          Så här långt sammanfaller medlemmarnas och S intressen enligt de beslut som fattades på sista LO kongressen.

  3. Jan

    Lösningen på dagens politik är knappast gårdagens politik. Man kan inte återställa politiken som hårddisken på en dator. Som tur är går S i opposition nu och får tid att tänka över sina misstag. Var lugn, borgarna kommer att få ett helsicke. Den där lille skojaren som blir statsminister kommer att få veta att han lever!

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Det är inte gårdagens politik jag vill återinföra Jan utan bara de ideal gårdagens politik byggde på – Därtill på ett sätt som gör att S på nytt står för den politik som gynnar de breda folklagren i samhället – Något som är fullt möjligt om vi anpassar politiken till levnadssituationen i dagens samhälle.

  4. Lasse

    30 miljoner hade gett 10.000 betalande medlemmar ett helt år utan avgift.

    Och S och LO har mage att klaga på alla andra…

  5. Bergis

    Jo fast det LO och S vi nu ser har inget gemensamt med det gamla LO och S. Nu sitter faktiskt LO och S och förhandlar med Peter Jeppsson på Svenskt Näringsliv om begränsningar i strejkrätten. Och alla verkar vara överens om att svika arbetarna som sliter hårt för vettiga arbetsförhållanden. Begränsningar i strejkrätten blev nog sista spiken i kistan för Socialdemokratin i Sverige.

      • Anders

        Självklart har han gjort fel antagande. Begränsningar i strejkrätten gynnar givetvis både LO-kollektivet och Socialdemokraterna. Säkerligen blir det detta som gör att sossarna vinner mark igen.

  6. Brorson

    ”Tvångsanslutningen av LO-medlemmar till SAP har inte avskaffats eftersom den inte har funnits. Ska vi använda den retoriken, ska vi också kritisera tvångsanslutningen av landets löntagare till de borgerliga partierna. Det är ett legitimt intresse att det finns arbetsgivarorganisationer som motparter till löntagarnas fackföreningar, kan man tycka. Och att även arbetsgivarnas fackliga verksamhet finansieras av det mervärde, som skapas av arbetet. Det är ju fördelningen av mervärdet, som man förhandlar om. Hur stor lönen till de anställda blir och hur stor vinsten till företagsägarna blir.

    Vad är en skälig vinstnivå? Om aktieutdelningen motsvarar den skäliga vinstnivån, och företagsägarna ger partibidrag till de borgerliga partierna ur aktieutdelningen, funnes ingen anledning att protestera. Men de borgerliga partiernas valrörelser har länge finansierats som en del av arbetsgivarnas fackliga verksamhet på samma sätt som Socialdemokraternas valrörelser länge har delfinansierats av LO-förbundens fackliga verksamhet.

    Jag kan hålla med om att systemet är osunt, men varför ser borgerliga debattörer bara bjälken i sin nästas öga? Det är ingen principiell skillnad att partibidragen direkt till de borgerliga partierna har ersatts av borgerliga ”tankesmedjor” som finansieras av Svenskt Näringsliv. Vad som har hänt är att de borgerliga partierna har bildat en allians, och att ”tankesmedjorna stöder alliansen och inte de enskilda borgerliga partierna. Men detta betyder ju också att de borgerliga partimedlemmarna inte får vara med och bestämma fullt ut över sina partiers politiska inriktning.

    Om något är ”dåligt” inom arbetarrörelsen, så är samma fenomen lika dåligt inom borgerligheten, oavsett vilken form exakt. Från det ena till det andra. Kan man älska någon till döds? SVT har haft fullt upp hela dagen med att ge SD dödskyssen. Så som detta parti har höjts till skyarna. Den stora nyheten, som i stort sett har förtigits är att raset för S verkar ha stoppats upp på 28 %-nivån. Chansen att S lyckas göra ett lika bra (eller lika dåligt, beroende på hur man ser saken) som 2014, då man fick 31,5 % är därmed ganska stora.

    Visserligen sägs att S brukar tappa i slutet av valrörelsen, men man bör dock tänka på att från botten bär alla vägar uppåt.En ännu större nyhet är att M vidhåller att Kristersson ska bli statsminister, även om S blir större än M. Har Kristersson tänkt bli statsminister i en regering, vars flesta ministrar är socialdemokrater? Ja, varför inte?! Den moderata attityden kan tolkas så, att M inte alls är främmande för att ingå i en blocköverskridande regering tillsammans med S.

    Men att det kommer att bli stenhårda förhandlingar om bl.a. fördelningen av ministerposter innan den regeringen kan tillträda. Och om de båda partiernas olika s.k. hjärtefrågor. Vi kommer att få en skarpt höger- vänster valrörelse. De hjärtefrågor som respektive parti kommer att släss hårdast för i valrörelsen, kommer att vara de som man inte vill offra för att åstadkomma en bra kompromiss.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>