Alliansen vill inte se den ekonomiska verkligheten

Återigen kan man konstatera att alliansen har svårt att anpassa pengarna till hur verksamheten förändras. Ta exempelvis detta angående nedläggning av skolor generellt i Västerbotten, men också i Umeå för den delen.

Jag blev förvånad när jag läste ett reportage från Skellefteå. Alliansföreträdarna hänvisade där till att kommunen skulle ha köpt deras förslag till budget istället för den som togs, då skulle man slippa säga upp personal, enligt alliansen.

Men ett sådant resonemang innebär en fullständigt ansvarslös politik då man väljer att bortse från att verksamheterna förändras. Vi kan ju inte ha samma volymer på personalsidan om verksamheten minskar kraftigt, vilket den ju faktiskt gör.

Det offentliga måste på samma sätt som det privat kunna anpassa och öka personalen när våra volymer ökar och dra ner på personalen då volymerna minskar. Kommunerna och landstingen är ju inte till för att ha så många anställda som möjligt utan att man ska ge så god service som möjligt till medborgarna. Går verksamheten ner inom ett visst område måste man också minska kostnaderna för detta område så att man har råd att växla upp där volymerna ökar.

Min uppfattning är alltså att detta ska gälla all verksamhet, så även skolverksamheten. Om elevantalet minskar så måste även antalet lokaler minska. För mycket lokaler och för mycket personal då verksamheten minskar gör det svårare att klara nya åtaganden.

Detta hände nyligen i Skellefteå men samma tendens finns överallt bland allianspartierna. I Umeå finns dessutom den härskarteknik och vuxenmobbing som inte minst Anders Sellström sysslar med mot de som har en annan uppfattning.

Slutsatsen borde vara för alla partier att vi måste använda skattekronorna på ett effektivt sätt och styra om när förutsättningarna och volymerna förändras.