Igår var inte vädret av den sorten att man ville ut och röra sig på kvällen, det blev istället en hel del tittandes på TV. Ett inslag som fick mig att reflektera var detta som skett med Röda Korset.

Röda Korset är en jättestor organisation som finns runt om i världen och som samlar in pengar till olika hjälpinsatser. Spörsmålet var hur mycket pengar som kommer fram till hjälpbehövande. Naturligtvis behövs det en organisation och en administration kring en sådan stor organisation som Röda Korset är, men visst ligger det något i den kritik som dykt upp om det är rätt att betala ut ett månadsarvode till en heltidsarvoderad ordförande på 70 000 i månaden.

Ett belopp, långt högre än de flesta kommunalråd får, och då personen i fråga dessutom har riksdags- och statsrådspension. Självfallet ska de som är anställda i ideella organisationer ha lön men styrelsearvoden långt över många ordf. i börsnoterade bolag ger nog felaktiga signaler. Finansmannen Akelius, som nyligen valt att skänka 100 miljoner till hjälp för nödställda i Haiti, avstod från att ge dessa till Röda Korset av just arvodesskälen. Han gav istället pengarna till SOS barnbyar.

Det finns också andra organisationer som Läkare utan gränser och en stiftelse kallad 100 % där alla pengar går till hjälpbehövande. Styrelsearbetet görs där på ideell basis och där representanten som intervjuades sa ungefär så här: en hjälporganisation kan inte följa kapitalistiska principer. Det viktigaste för samtliga hjälporganisationer att ha god etik – om pengar i fortsättningen ska strömma till. Det är inte bara viktigt för dem som hjälpen går till men också för alla dessa trotjänare som använder sin ideella tid till att samla in dessa summor.