Etikett: barnvagn

Hur är psyket på ditt barn?

När vi hämtade Audin, i förrgår, kom det gåendes en kille med en hund, en fin hund, till kroppen och pälsen, lik Winstone, men något större och inte vit. Kunde inte låta bli att fråga vad det var för ras, och han svarade att det var en korsning mellan finsk lapphund och nåt annat som jag inte kommer ihåg.

Berättade att vi hade en jappe hemma och det visste han vad det var.

51672202_10156915615611585_7509689581923467264_nTänkte sen, på vägen hem, visst är det lustigt att hundar kan man prata om, med vem som helst som har en hund :) Knäppa frågor också, som…hur gamla dom blir, är det en liten, mellan eller stor hund, hur är psyket…och så vidare.

Tänk er nu om man gjorde och sa likadant om man mötte nån med barnvagn. Eller gör man så? Mja, det beror sig nog på, att folk gluttar ner i barnvagnar har man sett, och frågor kommer säkert på det, dock inte hur gammal eller hur stor dom blir, och om dom ärvt psyket från mamma eller pappa, nån måtta får det nog lov att vara :D

Åke agerade trädkapare igår, inte trädkramare:

60362481_10157135755896585_2310499423777456128_nDet var nån stor gren som bussen alltid åker in i, som nu kapades av, för att bereda plats för åbäket som vi måste hämta hem, nästa helg. Då ska det besiktas och sen ska vi ta den ner till Uppsala för att se på ZZ Top på nationaldagen.

Vi hängde på gården hela dagen och på kvällen tog vi vidundret och åkte upp på Umestan, där vi träffades inför en gemensam cruising på stan, klockan 20.

18582161_1593675153998901_583730572968548412_nNär vi kom dit var vi snopna, jomen några bilar blir det då, och på en halvtimme hade nästan hela parkeringen och upp och nerfarten fyllts med finbilar, vilken uppslutning :D

60348233_10157136831211585_6665809494162800640_o 60349990_10157136830246585_5052279242713202688_o 60357208_10157136830491585_4890697586580652032_o 60397211_10157136831446585_4530216239783477248_o 60397542_10157136808836585_6403630748951117824_n 60412496_10157136645271585_7185746711619305472_n 60560724_10157136761031585_6927211511718871040_n 60599953_10157136818636585_3242785039594815488_o 60736052_10157136831656585_1736850603742593024_n 60737684_10157136778116585_3991715108521771008_n 60746264_10157136770791585_4321102777586548736_o 60774260_10157136830946585_7727488090763165696_o 60821800_10157136787686585_1400143842253996032_n 60828400_10157136778486585_3102879898721583104_n 60893489_10157136817296585_4923262651389181952_o 60909057_10157136788116585_3299943456507428864_o 60997806_10157136762901585_3664102729829056512_nFlöt på bara fint tills vi hamnade i en rondell och vissa hade bestämt för att ta ett helt varv i den för att åka tillbaka samma väg, inte så genomtänkt då det är hundra bilar som väntar, typ. Nå, vi tog bara ett varv och sen åkte vi hem och gjorde lördag…ish.

Idag blir det att fira mamma som fyller hela 73 år, hipp hipp hurra, och tårta eller vad det nu blir, ska hon bjuda på. Då vet vi vad vi ska göra i eftermiddag. Ha en fin dag, allihop!

Attityd problem, nå se jävulskt!

Av , , Bli först att kommentera 15

Vår egen lilla mops, Winstone, har attitydproblem, inte alla dagar, men väldigt ofta. Inte gentemot oss, hans lilla pakt, utan mot andra, och allra helst mot andra hundar. Det finns dock en hundras han formligen älskar och det är dom där Shetland Sheepdog, eller som jag kallar dom, mini collies. Dom ser ut så här:

Shetland_Sheepdog_600Och bilden lånade jag HÄRIFRÅN

Det finns 3 stycken av den hundrasen här på Västerslätt, tyvärr delar ingen av dom hundarna, Winstones kärlek, utan alla 3 förhåller sig tämligen avogt inställd, till hans uppvaktning…synd :(

010Nåväl, jag tog nu med hundgodis i fickan, ett bra komplement till att fostra, det är väldigt lätt att avleda eller få hans fokus på annat än det som retar honom, och ja, jag tänkte att det är värt ett försök.

Vi möter så plötsligt en hund, med är hundens matte (gissar jag) som drar en tvillingvagn, samt har med sig en hel unghop med barn som drar skranor, och dessa möter vi på en stig som inte är bredare än jusssepass, vagnen hon drar.

Jag preppar Winstone 20 meter innan, och nämner ordet godis, han sneglar genast mot fickan, vi går emot dom, och han försöker sig på ett litet utfall, men det rinner snabbt ut i snön, då jag drar honom bakom mina ben, samt får honom att fokusera på belöningen. Det går superbra! Jag ger honom en godisbit, då han koncentrerar sig på mig, och inget annat.

Nu till det roliga, vi går över en väg och viker av mot vänster. Det kommer en äldre kvinna gåendes bakom oss, han nitar och tittar på henne. Något som han väldigt sällan gör, hon hade ju ingen hund med sig, och då brukar inte människor vara så intressanta. Vi går vidare, han stannar var femte meter och glor på henne, fjärde gången han stannar, vänder jag mig om och tittar på honom, han stirrar på mig, och sedan sneglar han mot min ficka, alltså…hahaa, that moment, då han ser ut som om han säger, ge mig godiset då, annars skäller jag! :D

Och nej, han fick ingen godis :D

Vi stannade ute då vi kom tillbaka och jag drog fram snösläden och skottade, väldigt dumt, med huva på skallen såg jag ut som 7 svåra år i håret, då jag kom in, det var bara att ställa sig och duscha skallen efteråt.

42ee18473e654ad8bf522e678ef9a240Bild lånad HÄR

Kändes överambitiöst eftersom jag gjorde det igår, men absolut nödvändigt om jag ska ut genom dörren fler gånger idag, vilket jag ska.

Hoppas på en bra dag för er alla!

Lite scary, var det!

Har åkt med Nicco till trafikverket, och det var ett smärre kaos. Bussen höll en hastighet på 20km efter skolgatan, kan visserligen berott på att h*n tyckte att det kändes osäkert då det inte var plogat. Mycket snöslask och kanter.

Inne i stan, likadant, och Nicco upplevde att farthindren var dubbelt så höga…ja, lite bättre utsikt fick man, däruppifrån :D

Sen kunde jag inte köra ut på Strandvägen då den infarten är en återvändsgränd. Tog två infarter längre ner och hamnar på strandvägen, men tji fick jag, den var avstängd. Ut igen på Kungsgatan, och nu var det bilkö…

Mitt i vägen kommer då en mamma med barnvagn, alltså, jaja, man kan ju undra, samtidigt som jag kan förstå, fast…bilar och barnvagnar, hör som inte ihop, i övrigt kaos.

Kommer bort mot gamla E4:an, stannar för rött, och *tjopp* så gick rödljuset sönder och det började blinka gult *suck*. Och det var inte bara 1 bil på vägen…nono, kanske 50 eller mer, jag lyckades i alla fall gasa ut mellan en lastbil och buss, och nu är jag hemma, och safe :D

Gårdagens namnsdag/semmeldag, fick jag firad av en arbetskamrat, kolla bara:

17038638_10155012929551585_3580497128209946356_oLite scary, att hon inte vet att dessa kolor är mina absoluta favoriter, jag vet dessutom att man kan köpa dom, styckvis, uppe på Ullas, på Östra station. Jag har varit så sugen på den med lakrits, men jag har susat förbi och inte försökt bry mig, och jag har varit ståndaktig, men nu…jo, jag provade en igår, resten la jag i en burk, och kanske jag tar en till, i helgen :D

Och Åke gick på Ullas här på Västerslätt och köpte hem semlor till oss alla tre, att intaga efter mitt arbetspass, den var jättegod, ingen torrbulle där inte.

Önskar er alla en trevlig onsdag, alla klibbsnö till trots!
Foto1714Bilden tog jag den 21/3 2015…inte så mycket snö, då inte :D

Barnen saknades, jisses!

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag hade igår, anledning att sitta på parkeringen uppe vid Kvantum, under, låt oss säga, tio minuter. Jag stod mitt emot den så kallade familjeparkeringen, med rutor som är något bredare än dom ”normala”.

Under denna lilla stund, åkte det iväg 2 bilar…utan barn, och det kom 4 bilar…utan barn, och ställde sig där. En enda av dom bilarna, hade en leksak som hängde i fönstret, ok, säkert en barnfamilj, men herregud, vart var barnet?

2 av dessa bilar var företagsbilar, och jag kan sätta en slant på att dom killarna, för ja, det var killar, satt säkert därinne och tog en lunch. Jag kanske också, för att vara lite ironisk, ska skriva att det inte var personer med utländsk härkomst, utan jag tolkade dom som absoluta svenskar.

Oj, vad jag hade lust att rusa ut och se helt förstörd ut, och fråga vart dom tappat sina barn…för visst måste dom ha kommit bort, har du inte sett vart dom försvann…öhhh???

Haha…nja, egentligen bryr jag mig inte mer än att jag själv, inte skulle ställa mig där, varför, dom är ju till för att just barnfamiljer ska kunna stå bra till, ha lite space med barnvagnar och kanske barn som slår upp dörrarna lite mer än en vuxen gör (dom flesta i alla fall, det finns alltid rötägg).

Jag tycker nog att det är lite höjden av lathet…dessa parkeringar är ju nära affärens ingång, men jag ska också tillägga, att den tiden jag var där, så fanns det hur många lediga platser alldeles bredvid, sådeså!

enyaSå över till nåt helt annat, våra sjukjournaler, jo nu kan vi läsa dom om vi vill. Och jag ville…så jag loggade in igår kväll och det tog en jädrans tid, antar att det var fler än jag, ute och surfade runt bland anteckningarna.

Jag hittade vad som skrevs i journalen efter min sista gastroskopi, och blir lite fundersam, det står bland annat, att jag har en inflammation i matstrupen…vad bra, men borde man inte behandla den då? Jag frågade min gode vän, kusin Anna, vad hon hade för åsikter om detta, och det fick jag svar på, vad hon anser, så jag tänker att jag ska ta detta vidare, med min husläkare, numero ett, och sedan får han svara eller ta reda på rätt svar…bra va?

Ja Tina, min andre kollega, el doctore, jag behöver inte ens konferera med dig, jag vet redan vad du skulle svara på det :D

Nu önskar jag er alla en fin dag och må solen skina på era huvuden, här i Umeå, gör den då det, härligt!

2016-04-18 15.26.20

Gamla tiders signalsystem

Av , , 8 kommentarer 10

 

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.
Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt :)  Men det funkade, och det var ju huvudsaken.
Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.
Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall :)
Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:
Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.
Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.
Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.
Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.
Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.
Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Du ditt Jagger!!!

Av , , 2 kommentarer 6

 

Träffade en kändis igår… Helena Nilsson Springare, ni vet, bloggarn, hon den där nygifta, ja jag vet, ni vet :-) Det råkade ju vara hon som svarade på min förfrågan om en barnvagn, dom hade en att låna ut till Sally, och som tack för lånet bjöd jag henne på en fika. Det var trevligt, kul också att träffa en som man följt genom bloggandet, man tycks på något sätt känna dom människorna, men det är ju mest på ytan.
Att ”riktigt” känna en annan människa, gör man nog först efter flera års träffanden, mötande och nötande. Min man, känner nog mig mest, och konstigt vore det väl annars.
Eftersom jag skriver på netdoktor.se också, så brukar jag kopiera min text härifrån och lägga ut där, egentligen enbart för att hålla min profil och användare, uppdaterad. Fick en kommentar där igår, angående Jagger, h*n skrattade och tyckte att det kunde vara ett nytt ord att använda, just om såna man tycker mindre bra om, du ditt Jagger (arsle), hahaa… ja, varför inte :-) (stackars Mick Jagger).
Idag ska jag nog träffa mamma, och då kan man gissa att det blir en kaffe… någonstans, antingen hemma hos dom eller på ett ställe hon kanske cyklar förbi. Vi får se, vart vi hamnar. Sen, om jag har tur, så infinner sig kanske en lust att dra fram symaskinen, jag har nämligen köpt lite tyg som ska få bli en ny kappa till tv rummet. Väldigt enkel sak, bild får väl komma senare, om det nu blir en kappa, med mina sy erfarenheter kanske det inte bidde en kappa utan en grytlapp i slutändan.
Hoppas ni alla får en innehållsrik, och underbart, rolig dag!

Race med spermievagn

Av , , 2 kommentarer 3

Theresé ringde igår och vi satt och surrade, hon sa att en av tävlingsledarna i Fällfors hade sett att hon väntade barn och undrade om det inte lutade åt junior dragster för hennes del, nu i Juli.

Mja, svarade hon, om man får köra ett race med spermievagnen (annat ord för barnvagnen) svarade hon. Ja, han skulle återkomma i frågan.

Liten kul grej, anser jag, om dom var flera stycken, vill säga.

Tänk er tjugo barnvagnar på startplattan, och med barnen i vagnarna så torde detta tillbehör vara ett måste:

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Känner jag dig?

Av , , 2 kommentarer 4

Jag suger verkligen på att känna igen människor. Nej, jag ljuger verkligen inte och jag är inte högfärdig, jag skulle vilja påstå att det är min hjärna det är fel på, i alla fall den delen som ska komma ihåg ett utseende. Ska ta ett exempel från 24 år tillbaka så man inte kan skylla på åldern heller.

Jag låg nu av förståliga skäl på bb efter Theresé födelse. Jag fick dela rummet med tre andra, den enda skillnaden på oss var att dom var alla tre, andra föderskor och hade alltså barn sedan tidigare. Dom fick checka ut från bb efter fem dagar och som förstföderska skulle jag ha legat kvar i sju dagar men dom som jobbade där tyckte att  jag kunde få åka hem.

Tiden på själva rummet är eller var ganska intensiv och man umgås ju alla 24 timmar, dygnet runt och man borde då rimligtvis lära känna dom människorna ganska bra, eller hur? 

Några veckor senare så är jag, Theresé i barnvagn och Åke nere på dåvarande tempo för att handla. Vi möter en tjej som hejar på oss och Åke stannar och börjar prata, jag tycks inte ha tid och har inte en blekaste om vem människan är så jag vandrar vidare och fortsätter med själva handlandet.

Åke kommer efter en liten stund och säger, såg du inte vem det var? Nää svara jag, har inte en susning. Men ni låg ju på samma rum på bb…ooopppss! Vilken miss från mig. Men jag tycker att det redan där är bevisat, jag kan inte hålla reda på människors utseende, det funkar inte.

För några veckor sedan var jag på väg till HP:s, jag mötte en ljus kille bakom hörnet och jag hejar glatt, glad över att jag faktiskt kände igen våran granne härunder som flyttade in i somras. Killen hejar inte tillbaka utan ser lite frågande ut. Hm??? Sen, efter några sekunder inser jag att det är helt fel, jag hejade på en kille som brukar vara inne på vår gård och leka med sin dotter. Jo, han är också ljus men det var nog det enda som stämde in på utseendet. *suck*

Ha en fin dag och kom ihåg, på lördag är det loppis *tummen upp*