Etikett: lägenhet

100 år gammal…

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag tycker det är fantastiskt med blommor (ibland), den 29/12, la jag ut en bild på den orkidée jag fick av Jan B och Kerstin, då hade den skjutit iväg en blomstängel och det förunderliga är, att den fortfarande står sig. Jag fattar ingenting? Hur länge kan den stå, utan att skrumpna ihop?

30127713_10156195899426585_1785169067426971648_nDå vi bodde i lägenheten hade vi en orkidée, som jag antingen köpt eller fått av någon, den blommade konstant i flera års tid, helt otroligt, vilken livsvilja, tyvärr tyckte den inte om flytten till huset, utan då gav den upp. Jag hade hört, att just den modellen, skulle man aldrig plocka bort blomstängeln på, då den blommat ut, utan den sköt iväg nya blommor från den stängeln, och det stämde.

Vet inte hur det går med Theresé orkidéer, men i somras levde dom gott, i enbart vatten. Jodå, hon hade läst att dom kan klara sig bättre utan jord, det svåra är kanske att balansera upp den i en vattenskål.

Nu ska jag kolla intresset här i bloggen, av kaffekvarnar från Kuorbevare. Jag har ju en själv, så här ser den ut:

028(2)Och här lite info som Theresé skrev då jag la ut den för 5 år sedan och jag citerar: ”1905 tillverkade Gustaf Oscar ”Slekafot” Bergström, morfars och faktiskt mormors släkting, den första Kuorbevarekvarnen till sin fru Gustafva. Just denna tillverkades nog av Oscars barnbarn, Per Martin Bergström, son till Viktor Manfred Bergström.
För att få lite perspektiv på hur det hänger ihop, så var Oscar bror till gammelfarfar Johans morfar Per Johan Bergström född 1846.

Oscar och Johans farfar och farmor, Per Andersson Bergström och Eva Andersdotter, fick åtminstone 12 barn, varav tre kan härledas nedåt till oss. Två av dessa blev mammor på mormors sida. (Per och Eva var nämligen morföräldrar till den första Hällsten som råkade vara gift med sin kusin där så klart Per och Eva också var morföräldrar.)

Jag ska rita upp det någon gång så du ser lite lättare… Denna kvarns tillverkare dog dock mellan jul och nyår 1998.” Slutcitat

Och det är apropå det inlägget som jag nu tar upp det igen. Jag fick nämligen en kommentar igår, på inlägget, en kille som har just en sådan kvarn, fast 30 år äldre, alltså 100 år gammal. Och den hade han nu tänkt avyttra. Här är en bild på den:

kvarnOm ni är intresserade så kan ni mejla mig på m_hallsten@hotmail.com så skickar jag det vidare till säljaren.

Jag var en sväng till mamma igår och passerade cyklarna som jag fotade för 15 dagar sedan, tycker att det går långsamt med snösmältningen, den undre bilden togs igår:

29792853_10156195163116585_1942114435212509184_nIkväll ska vi ha lite party i huset, så dagen kommer nog att gå åt till att städa, fundera ut vad jag kan bjuda på för tilltugg, göra i ordning nån liten shoppinglista, ja, sånt där som hör till. Så det är väl lika bra att man börjar någonstans, tänker jag. Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Knepisch!

Av , , 2 kommentarer 11

Min läkare gjorde det lätt för sig igår…han ringde aldrig upp, hm…ja, jag ser om han hör av sig någonting nu under förmiddagen, annars får jag väl hitta på en plan B, brukar funka, ibland :D

Kerstin kikade in en tvärsväng igår, hade jag inte haft ett ärende så skulle jag satt på kaffe, fast känner jag henne rätt hade hon tackat nej ändå, hon vill nog inte vara till besvär. Vi pratade lite om vårt ”gamla” bastugäng, som vi egentligen ska modulera om lite, samt byta plats för, så vi får allt ändra namn också, från bastugäng till…typ, hemma hos. Men vi ska väl ha en träff kanske och diskutera hur vi ska göra, när vi ska starta och lite detaljer.

Läste en ledare, eller vad det nu kallas för, i Transport tidningen, där han skrev om det här då man säger att det var bättre förr. I många avseenden var det ju så, eller ska man kanske hellre tänka, att saker var enklare, förr. Jag tänker att det är mer på det sättet.

Man kunde gå in på en affär eller vart man nu kunde tänkas söka jobb, och bara haspla ur sig frågan om dom behövde folk, hur många gör det idag? Visst kanske större delen får det genom bekantas bekanta, men ändå, bara själva grejen.

Man tjänade inte så mycket pengar, men saker var billigare och man hade inte lika stora krav, på det man behövde. Man kanske nöjde sig med ett billigt boende, det skulle ända bara vara ett ställe att sova på, man var inte lika beroende av alla teknikprylar som finns idag, utan kanske kanske, man kostade på sig en hemtelefon…det var lyx.

Ja, vi såg på Lyxfällan igår, och vad som verkligen gör mig fundersam, är när deltagarna, får veta att till exempel bilen, måste bort, eller om det kan vara en skoter eller annat fordon. Så vill dom snudd på, lägga ner sitt deltagande bara för att få behålla fordonet ett tag till. Medan jag tänker att det är ju ”bara” materiella ting. En bil, skoter, mc, kan man väl alltid spara ihop till sedan, då deras skulder är betalda. Jag förstår inte?

Eller kan det vara så att dom själv lever i så stor förnekelse, att dom tänker att det är kört, om dom inte få ha kvar bilen. Då är deras liv över, och dom kommer aldrig någonsin att kunna ta sig någonstans. Dom har slutat tänka på utsidan av lådan och ser inga valmöjligheter. Jaja, det var bara nåt som poppade upp i mitt huvud, så här på fredags morgonen, knepisch!

b88d41f6fc85ee6ec01cc7f019a8c332 (1)Pinterest

Önskar er alla en toppen fredag, det ska jag själv, försöka få till!

Järlåsa/Kungsängen på dagen och kvällen

Av , , 2 kommentarer 11

Sally tog cykeln, Åke tog Winstone och jag agerade ”hållakollpåcykelotrafiken” konsult, igår, då vi gick upp till Handlar´n för att köpa lördagsgodis. Jag är inte överförtjust i vägen här utanför, den är smal och folk ligger och kör som på en 90 väg, fast det är 70 och sedan blir det 50.

Och jag gick den vägen en gång till, nu för att möta upp Tina vid affären, för att guida henne dom sista 3-400 metrarna in till huset. Då vi kom tillbaka var det full aktivitet, Anders och Theresé var klar att åka till bröllopet så dom pep iväg med Åke som chaffis.

Vi slängde in oss i Tinas bil och åkte ner till ny huset, för att visa hur det ser ut, dit dom ena dagen ska flytta. Och efter visningen där var det dags för kaffe och go´fika, gigantiska dammsugare i orange färg, jo dom var inte att leka med :D

received_10153240108553666

Tina var fotograf

Sedan gjorde vi oss redo för färd till Kungsängen, där vi gick husesyn hos Christian och Tina, jättefin lägenhet och området var inte heller tokigt. Nu höll vi alla på vara hungriga, så vi hakade på efter Chryslern och hamnade på  torget i Kungsängen och restaurang Golden Cave.

Jättegod mat, och mycket…jag orkade inte äta upp hela plankan, seriöst, det var 2 oxfilé bitar på den.

20150905_184419

Sally lade in sin egen order på chicken nuggets och lingondricka, hon körde lite engelska också, där det passade in.

20150905_1844401898135_921438574611665_8267899379001015100_n

Den undre bilden tog Nicco

Nicco tog en club sandwich

1376377_921438604611662_8714256089660857047_n

Niccos foto

Och Åke en black Angus

20150905_184050 20150905_184426

Christian körde en hamburgare och Tina en planka som jag, jag tror alla var nöjda över maten.

received_10153240108578666

Tina fotade nöjda middagsgäster

Och nu vet vi vart dom bor, och Tina vet vart vi hänger då vi är härnere, blir garanterat fler träffar framöver, då det passar.

Idag är det höstkallt och små regnigt, Winstone undrade vad sjutton vi satt utanför bussen och drack kaffe för, han låg kvar inne, han. Medan vi satt ute och småhuttrade, tills vi tyckte att det var legitimt att knata in i huset för att få lite värme.

Bröllopsfirarna har inte tagit sig upp än, men Sally är på benen. Önskar er alla en trevlig söndag!

 

Chockartad upplevelse!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi hade ju bestämt en lunch dejt med Niccos Tio, och Tia, Tina och Christian igår. Vi är alla överens om att det inte bara var god mat, det var trevligt sällskap också, mycket att prata om, och diskutera, världsfred, valet, skola och fritid.

Efter lunchen gick vi dom 100 metrarna hem till deras nya lägenhet, där hade Tina fixat inte bara kaffe utan även en av hennes specialare, chokladpudding med smak av hemlagat i hjärtskål med lagom hemvispad grädde…typ och en liten likör till kaffet, gott!!!

När vi kom hem…ja jösses. Åke sätter sig ute på en stol, jag och Nicco låser upp och går in för att hälsa på Winstone som är lika glad som alltid då vi kommer hem, spelar ingen roll om vi varit borta 10 minuter eller 1 timme, plötsligt en ganska rejäl smäll utifrån köket???

Vi tittar på varandra, ungefär som: Vad f-n har nu katterna hittat på??? Nicco tvär smyger fram till köksdörren för att tro sig hinna se vad dom gör, men hon möter bägge katterna i hallen och det låter fortfarande i köket…*skräck*

Sen skriker hon…

Det är en kaja i köksfönstret…inte utanför, utan på insidan, vi skriker nog bägge två, jag tar Winstone och sätter fast honom ute, påkallar Åke som inte heller fattat vad vi hållit på med, bankat så där på fönstret, fast det var ju den lilla kajan som ville ut, inte vi.

Åke kommer in och får tag i den då den flaxat ut i hallen och satt sig i Enyas matfönster, han kommer ut på bron med den, öppnar sina händer och där gjorde den ett snyggt sorti och flaxade iväg som om inget hade hänt.

Jag vänder mig om och tittar på Eloise som sitter därinne i hallen, hennes min är obetalbar…dom största ögonen ever, och munnen lätt öppen, stel som en pinne och bara stirrar ut. Hon tänker säkert: WHAT THE FUUUDGE, var det där??? Alternativt: VAD GÖR DU??? Släpp INTE ut den, jag vill HA…

Den blev städning, så där på lördags eftermiddagen, pippin hade varit in i kök, hall, och tv rum, tippat ut någon blomma så där och bokstavligt talat, skitit i att den var inomhus. Vilken cirkus det måste ha varit här.

001 002 003

Alltså fatta, ur fågelns perspektiv, den kanske satt däruppe med ett gäng polare, på skorstenen, dom kacklade på om vad dom skulle göra i helgen, plötsligt blir en kaja full i fan och kickar till honom i baken och han ramlar ner i skorstenen för att sedan få upp ventilen i vårt kök och hamnar ur askan i elden, här sitter 3 djur och stirrar på stackaren.

Winstone gillar ju fåglar…att jaga, katterna är ju också jägare, men här vet i tusan, den blev nog för stor.

Och tänk er nu vice versa, här är en hund och två katter som chillar i lugn och ro, plötsligt öppnas ventilen och in i köket kommer en fågel, säkert inte alls tyst som en örn på jakt, utan skränande. Undrar vad som rörde sig i deras huvuden, wow….en leksak…cool, DET ÄR MIN!!! Skriker Winstone och börjar jaga…eller ja, det vet vi inte och det får vi aldrig veta heller, lika bra det :D

Huvva, vilken upplevelse, för oss allihop, inte minst för kajan och våra djur, men även vi blev ju lätt chockade innan man fattar vad det är och hur det gått till. Jaja, det ska alltid varar något här, som händer… vi är van :D Hoppas på en fin söndag, för er allihop!

Förenat med livsfara…

Av , , 6 kommentarer 16

 

Att öppna ett skåp här hemma kan ibland vara förenat med livsfara… man vet aldrig vad som hoppar ut. Ibland är det ju porslin och andra gånger kan det vara plastpåsar, eller något ätbart.
Man kan freda sig genom att hålla upp en hand innan du öppnar skåpet, eller så kan du hoppas att det är något mindre hårt som kommer ut. Om inte annat så får man ju träna på reaktionen.
Som för några dagar sedan då jag drog ut kaffepaketet och fick med mig ett öppnat spagetti paket, och det ramlade så stråna kom ut genom öppningen men… där var Maria snabb som fanken och satte upp en armbåge mot skafferidörren och lyckades med konststycket att pressa fast hela paketet med allt innehåll på väg ut, mot skafferidörren.
Och det spelar som ingen roll, hur än jag försöker hålla efter och kasta bort, stöka undan och hittar nya platser så är alla våra skåp för små. För att inte snacka om lådorna vi har i köket. Är det någon här som har tänkt på det, att ju äldre en lägenhet eller hus är, ju mindre var lådorna på höjden.
Som köket i storstugan, byggt 1936, uppe i Malå, den diskbänken är anpassad efter en människa som inte var längre än max, 1,55. Lådorna i lägenheten vi hade, kanske var gjord för en på 1,65-1,70, och det huset var byggt 1965. Det här huset byggdes 1957 och nu har lådorna krympt igen, eller rättare sagt höjden på diskbänken.
Undrar vad standardmåttet på en diskbänk är idag… för människorna blir ju onekligen inte bara äldre och äldre, utan växer en del på höjden också.
Detta medför då vissa problem. Knivarna som rymdes i vår ”gamla” knivlåda i lägenheten, ryms inte i knivlådan här, utan då kör man fast lådan med jämna mellanrum då man ska dra ut den, vilket i sin tur innebär att andra knivar får lämna plats för tomrum men sedan behövs ju en ny plats till dom…och där kan vi då snacka om rockad på alla saker. Jaja, i-landsproblem har man ju också hört talas om, och det är väl just det här.
Nu är det frukostdags och sedan tid att åka iväg på jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!

Före och efter

Av , , 2 kommentarer 15

 

Det blev som fullt upp igår också. Jag hälsade ju på kusin Anna en sväng, som bor i en mycket annorlunda, fin lägenhet med utsikt över esplanaden och stan. Vi hann prata litegrann men tiden rann iväg så snabbt och rätt var det var så var jag tvungen att dra, *Allhjälpen skulle ju hit och tvätta fönstren.
Men dom var inte först hit, utan det svängde upp en annan bil och killen som plingade på ville installera en värmelufts pump i garaget. Och det fick han väl göra för mig, niemas problemas!
Känns otroligt bra att fönstren blev gjorda, det är ju inte bara det heller, utan man får dammtorka och snygga till sakerna man har stående där. Jag passade även på att byta färg i matrummet, jag blev så less på blått/vitt och snällt. NU går det i vinrött/grönt och svart istället… Jaja, och lite blått finns ju kvar.
Här får ni lite före och efter bilder:
Köksfönstret innan:
Efter:
Tv rummet innan:
Efter:
Matrummet innan:
och som det numer ser ut:
Och där borta i hörnet kanske ni noterar den vita step hyllan jag skrev att vi köpte för ett speciellt syfte, haha… jodå, det var till ett mycket speciellt syfte det:
 
När jag var klar med nedervåningens pysslande var det bara att fixa middag och sedan åkte vi upp till pappa. Inga direkta förändringar, utan det är bara en väntan.
Jag kände för några dagar sedan om man tar på metallen i hans säng, med väldigt lätta fingrar, så förnimmer man vibrationer, första gången ryckte jag tillbaka handen för det kändes som en stöt, men det var det inte. Mamma kände ingenting, hur än hon provade, men nu gör hon det. Även Emma kan känna det, men hon hade en teori om att det är så när man tar så försiktigt på metall.
Mm, jag vet inte jag, jag tror att det är något annat… till exempel en apparat han har som går till hans madrass (som han får ligga på för att undvika liggsår). Men man känner det inte om man lägger dit hela handen… skumt.
Mer hann jag inte göra igår, såg en stund på Ceasar Milan och sedan gick vi i säng. Jodå!
Vad dagen bjuder på idag… får vi se, det enda planerade är lasarettet men det brukar ändå bli full dag i slutändan. Önskar att ni får en bra sådan, det tänker jag då prova på att ha.
*Allhjälpen gör lite av varje, och jag har lagt ut en länk till deras hemsida, på min blogg… om ni känner för att leja bort lite hushålls sysslor… alltid kul att se när andra arbetar :)
 

Håller det på gå utför?

Av , , 4 kommentarer 10

 

Håller det på gå utför eller vad? Jag har varit fruktansvärt disträ på sistone, inte så konstigt kanske, med tanke på allt som pågår just nu men jag kan nog inte skylla allt på nuet.
Jag satte undan en del pengar, ifjol, spred ut och låste fast osv. Åke frågade för ett tag sedan hur vi placerat pengarna och summan av det hela. Jag svarade ju givetvis utifrån vad jag tog för givet, sen damp det ner ett brev i förrgår, ojdå, jag hade totalt glömt bort dom pengarna, och det blev ju en trevlig överraskning :)
Annat var det igår, då jag satt på jobbet på morgonkvisten och skulle mata hunden. Han tycker inte om kulorna han får, utan äter bara lite då och då. Jag tog en skopa och hällde ner i hans skål. Slog upp kaffe till jag och chefen, satte mig ner och vände mig om för att kolla om han åt, och döm om min förvåning då skålen var tom.
What??? Jag kunde ju inte tro mina ögon och hann säga högt: Va… hur är det… sen såg jag hur det stod till. Jag hade öst ner all mat i hans vattenskål istället. Hahaa… jaja, ingen fara skedd, det var ju bara att tömma över det till matskålen så fick han lite blötmat istället för dom hårda kulorna.
Eller som jag gjorde för några dagar sedan då jag fixat baconinlindade löksoppebiffar med potatis och sedan hade jag kostat på att göra en gräddsås till. Vet ni vart den såsen hamnade? I slasken… jag hade ju ställt kastrullen på diskbänken och jag brukar ha för vana att diska undan dom större sakerna innan jag sätter mig till bords, så jag greppade ju kastrullen och vände den upp och ner *suck*.
Nåja, man kan ju skratta åt det och vad bra egentligen, att man kan roa sig själv, har man inget att skratta åt så fixar man ju det :)
Jag blev bjuden på en riktigt god smörgåstårta igår, efter jobbet, och inte bara det, utan det ingick ett hallon wienerbröd också, vilken lunch alltså. Det var Tina från jobbet som bjudit hem mig till dom. Dom bor i en jättefin lägenhet ute på Teg, kul att se hur andra bor, och hur lägenheterna/husen är byggda. Vi surrade så tiden flög iväg och sen var det bara att gasa iväg på affären och skaka fram en middag och hem och laga till den.
Jag och mamma åkte sedan upp till pappa, dom har nu åtgärdat en av alla hans skador, en öppen fraktur han haft på armbågen, skönt tycker jag, då är det en sak mindre att tänka på. Vi satt där en timme och sedan gjorde vi helg.
Och apropå att vara disträ, så besitter även Åke den talangen. Jag bad honom att gå på affären och köpa en ost samt flora/milda. Det var det enda jag skulle ha. Sedan började han prata om en Kinapåse så det blev alltså tre saker.
När jag skjutsade hem mamma så fick jag ett sms, jaha sa, det är säkert Åke, och nu undrar han vad det var han skulle köpa. Nähä, sa mamma och skrattade lite. Jag öppnade mobilen och såg ju att det var från Åke, mamma satt nyfiket kvar och ville veta vad han skrev, och jag läste: Vad var det mer än ost? Kom ihåg tills jag gick. Hahaa… känner jag min man or what?
Hoppas ni får en underbar lördag!
 

Han bodde på toaletten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Då har den kommit då… sista dagen på semestern, kan inte säga att den är efterlängtad men jag vet också att efter en eller två dagar känns det skönt att komma in i dom gamla rutinerna igen. Att ha semester alltjämt är nog ingen hit heller.
Jag brände iväg på Maxi igår och införskaffade två sitt/ligg påsar, eller vad man nu ska kalla dom, vi har dom uppe på busstaket. Det fanns bara tre kvar och dom var på halva priset, kan det vara för att dom bara fanns i rosa? Så när man kommer dit upp ser det ut som om det ligger två Barbapappor däruppe.
Åke rev sedan ner vindskyddet däruppe och håller nu på att dra om det, så det ska sitta bättre då vi kör. Staketet fäller man ju ner, men vindskyddet har suttit på fel sida.
Sen kapade han till staketstolparna som nu står och drar i olja eller nåt sånt. Mycket på gång nu… innan jobbet startar igen. Det blir till att fixa på kvällarna också annars går det inte.
Satt sedan och kollade kalendern och det är en helg vi är lediga i augusti, eller lediga, jag jobbar till 21 den fredagen, så ska vi boka in något så blir det den helgen från lördag till söndag. Jag vet också att det är av den anledningen det kan kännas skönt då vi äntligen ställer bort bussen, då vet man att vi har rest färdigt.
Lillbrorsan med familj kom förbi på en liten husvisning innan dom fortsatte hem till Stockholm, dom har ju varit uppe i Malå, någon vecka eller två. Morsan och farsan kom också hit så vi drack en kaffe. Svetlana undrade hur det kändes att få bo i hus, när vi bott i en liten lägenhet så länge.
Mja, liten och liten, det var ju en trea och inte hade våra föräldrar en större lägenhet och vi var ju tre barn som bodde hemma samtidigt. Jag och storebror delade rum och Lars fick en loftsäng inne i våra föräldrars sovrum. Mamma berättade att Lars ledsnade en dag på att inte få ha eget rum så han flyttade in på toaletten… men det blev väldigt kortvarigt :) Tyckte förmodligen att det blev trångbott.
Nog klarar man sig på en mindre yta, om man verkligen vill, och när man var liten så var man ju alltid ute, tills man var tvungen att gå in efter ihärdigt ropande och visslande i fönsterluckan. Det var alltid högst motvilligt man gick in. Men det ser nog annorlunda ut idag, tyvärr.
Nä, nu ska jag få något gjort, hoppas ni får en bra dag och jag ska försöka göra min dag så bra som möjligt.

Strömlöst, jajamensan!

Av , , 2 kommentarer 8

 

Igår skulle jag ju åka och kolla in hur Helena Springare, bor, jo, det var hon som skulle bjuda mig på lunch. Nu höll det inte på att bli någon lunchbjudning för min del då jag startade Jeepen, gick ut till vägen för att sparka lite på snövallen för att kolla mjukheten och om jag skulle kunna köra över den, vänder mig och går tillbaka till bilen och då har den dött… bara så där, helt apropå.
Sätter mig i den och försöker starta den igen men den varnar bara att batteriet bör kollas *STORSUCK*. Vi hade nog blivit omtalade, då vi köpte bilen, att den ibland laddade ur, utan någon speciell anledning, men nu beror det nog mest på all småkörning, fram och tillbaka på jobbet blir för lite kört för att den ska hinna ladda ordentligt.
Sen innehåller den en hel del elektroniska saker och det kan ju hända att den ”tjuvdrar” ström, från nåt ställe. Nå, fram med laddaren och fick instruktioner via mobilen hur jag skulle koppla, lite spännande var det då det inte står + eller – på batteriet, men jag, som ibland är ett riktigt ljushuvud, räknade snabbt ut att den röda sladden, rimligtvis borde kopplas till den röda grejen på batteriet, samt den svarta till den svarta, där ser ni barn, det kan vara nyttigt att gå i skolan :)
Så efter en halvtimme var jag på väg. Jag fick parkera under deras skärmtak och hade då tillgång till mer ström och fick ladda upp den ytterligare.
Dom bor i en jättefin lägenhet, verkligen, och med fin utsikt. Vi surrade, drack kaffe, pratade mer och sedan blev det lunch a´la Helena, jättegott! Det kan vi göra om :)
På jobbet blev det sedan färdtjänst ner på strömpilen där vi hann med både apotek, Maxi, Kappahl, Lindex på en timme, och sedan blev vi hämtade. Väl hemma igen så skulle det smördegs inbakas en fläskfilé och göras hasselbacks potatis, det gick som en dans.
Tyvärr kom man sedan in i andra andningen då jag kom hem så jag somnade nog först efter 12 slaget, det känns som om man sovit någon timme för lite, men hej… nu är det ju fredag och efter dagspasset har man en helg att se fram emot. Önskar er alla en toppen dag!

Ingen lever för evigt…tror jag

Av , , 20 kommentarer 5

 

Livet för vår del kommer nog att te sig lite annorlunda, här framöver. Åkes pappa, tillika min svärfar, dog, natten till igår. Det var ingen överraskning eller något som kom som en chock, han har varit dålig, länge, och egentligen haft turen att få en hel del bonus år. Men visst, när det ändå händer så kommer det som en…ja, jag vet inte hur man ska förklara det, det blir många tankar. Han blev 83 år, ingen dålig ålder, och det är absolut inte alla förunnat att få uppleva 10 årtionden.
 
Han bodde i en villa här på västerslätt och eftersom Åke var enda barnet, så ärver han nu det. Och tanken är, och har nog alltid varit, att vi ska flytta dit. Gruvsamt, oja, vad man ska göra av alla saker, både där och här hemma, hur man löser grejer, rent praktiskt, hur lägger man upp alltihop, hur ska vi göra oss av med sånt som man inte vill ha kvar längre? Frågorna blir många och det tog ett tag innan jag somnade igår kväll, jag sa till Åke, när klockan närmade sig halv tolv, nä, man ska nog inte grubbla så mycket, men det var ändå svårt att släppa.
 
Jag vet och alla andra vet, som har varit i den här situationen, att allt löser sig bara man tar en dag i taget, visst kan man ha framförhållning, men man kan också försöka dela upp allt som ska göras så känns det inte för övermäktigt. Huset står kvar där det står, våran lägenhet finns kvar så länge vi inte säljer den, och livet fortsätter för all oss andra, precis som det gjort varje dag, månad och år, tidigare. Det enda vi vet helt säkert är att vi alla en dag ska vandra den vägen, men nog så skönt är det också, att inte behöva veta när.
 
Och nu tror jag, att med dom orden avslutar jag morgonens bloggande, jag ska iväg och jobba om en dryg halvtimme, Åke blir av förstående skäl, hemma idag. Jag önskar er alla ( i vanlig ordning) en bra, äventyrsfylld dag.