Etikett: rygg

Skapa arbetstillfällen

Av , , Bli först att kommentera 12

Fettisdag, usch då, fast jag har ju redan testat semmel-wrapen och har inga planer på en semla idag, som sagt, jag kan tycka att dom är överskattade, så jag klarar mig utan. En gång eller två, på ett år, är ju alldeles tillräckligt :D

Tina fyller jämt idag, och henne har jag ju redan firat, men hon ska få ett grattis, här på bloggen också, och en bild på något gott vi åt i Spanien, en hallon cheesecake, och sedan en bild på ett hus, och om jag inte missminner mig så är det en typ av teater, annars får Tina rätta mig, om hon läser detta, jag tyckte balkongerna såg fräna ut, som bakelser, dom med :D

Foto1573 Foto1603

Jag har en vän som ligger på lasarettet, h*n har genomgått en större ryggoperation, och vi pratades vid i förrgår. Ett av samtalsämnena föll på vården, och att det inte finns folk. Ska man på en avdelning eller upp på en röntgen etc, så får du ju en följeslagare, men finns det bara en att välja på, så får du allt vackert vänta, och en kanske rätt så simpel och snabb sak att göra, kan ta över en timme, på grund av bristen på personal.

Jag tyckte att där skulle man väl kunna placera, snudd på vem som helst, och det kan ju vara en som gått in i fas 2 eller 3, där dom ska ut och praktisera. På lasarettet räcker det väl med att ha empati och vård och omsorg i hjärtat, att du är social, samt very important, lokalsinne. Då h*n på pekade det där sista , så insåg då jag, att jag aldrig kommer att få ett sånt jobb, jag som knappt kommer ihåg om det är vänster eller höger man ska ta då man varit inne på ett rum.

Nåja, det ser ut som det gör, och garanterat är det fler än jag som haft samma tanke eller fler idéer på hur man skulle kunna skapa arbetstillfällen, fast det ska ju finnas resurser till det med. En annan som jag känner lade igår ut en liten mening om att man skulle skippa självscanningen i butikerna. Och detta bidrog till några kommentarer.

Jag kunde inte låta bli att skriva av vilken anledning jag, inte scannar mina varor. Jag vill inte att företagen ska se ett överflöd av kassapersonal, då kunderna själva kan sköta scanning och betalning, ok om dom fortfarande inte kan göra sig av med all kassapersonal, men en neddragning, skulle dom säkert kunna ordna. Och det vill inte jag bidra till. Så tills motsatsen är bevisad, att detta självscanning system inte bidrar till ökad arbetslöshet utan kanske till och med tvärtom, så tänker jag vägra självscanning.

Att spara in på personalens rygg och armar, kan vi ju göra ändå, genom att inte bygga varuberg och att vända koderna åt rätt håll.

Önskar er alla en toppen tisdag!

The time has come…

Tid och att veta vad klockan är, hur långt det är kvar till en speciell dag, hur lång väntan kommer att bli, och vad man kan göra under…tiden. Hur viktigt är det att veta egentligen, varför behöver man en tidsuppfattning, ingen vill som sväva i ovisshet.

Vad kan nu föranlett denna tidsbetraktelse, jo, jag pratade med Ulla igår, en bloggkompis, och vi kom in på ämnet tid då vi snackade om människor som blir sjukskrivna, vissa på en längre tid, och jag kan ju relatera till just detta, då jag för 14 år sedan, blev just långtidssjukskriven.

Allt började då med en fruktansvärt ond fot, inget jag sökte hjälp för, utan gjorde som dom flesta gör… resonerar med mig själv och tänker att det där, går över. Men så blev jag kallad till en årlig hälsoundersökning via min dåvarande arbetsgivare, och jag nämnde i förbifarten, att jag hade ont under foten.

Hon sa att hon skulle meddela läkaren detta och jag fick komma dit efter någon dag. Han kollade, klämde och tjopp så hade han sjukskrivit mig…i 3 veckor…say what??? Jag förstod verkligen ingenting, utan blev totalt överraskad, hemma och sjuk… så länge.

Nå, jag kom på återbesök, och inget hade blivit bättre. Mera kontroller och klämmande där han kom fram till att mitt onda sitter i ryggen. Därifrån snurrar det sedan på med remiss till röntgen…jättelång väntetid, efter det, magnetröntgen, ännu längre väntetid, däremellan kotknackare, som inte vill göra ett dugg, innan det är utrett vad som är fel.

Mera besök och tjollrande…så det gick…nästan 2 år, fattar ni, och egentligen blev jag inte hjälpt någonstans, inget som kunde åtgärdas, och jag kommer så väl ihåg, då man summerade tiden jag varit hemma, jag tyckte att den tiden, blev verkligen bortkastad.

För hade någon talat om för mig, hur länge jag skulle vänta, på än det ena och än det andra, så hade jag gjort något under tiden. Men då du inte vet, om du nästa dag, ska skickas iväg till nåt ställe eller bli uppringd och utkommenderad till någon specialist, så väntar man snällt och bidar sin tid i tron att det kommer att hända…snart. Jo tjena!!!

Idag ser det nog annorlunda ut, det får ju inte vara hur långa väntetider som helst, inte heller får en läkare sjukskriva en människa och bara förlänga sjukskrivningen så där, utan att något görs under tiden.

Och tid och tidsramar, vill man nog ha, och detta pratade jag och kusin Anna om i förrgår. Då handlade det inte om sjukskrivning, utan om döden. Vill man veta hur lång tid man har, eller somna i sömnen? Ja det senare alternativet vill nog dom flesta av oss sluta på, men för dom anhöriga, är det nog eljest.

En sån gång blir det mycket av det där man aldrig hann säga eller göra, att någon bara lämnar och utan förvarning, man tröstar sig ju med att det är ju så där man vill dö, men…det blir ju en sån gång då man faktiskt inte, vill ha en tid, utan leva och dö i ovisshet. Ja, nä, jag ska inte trassla in mig mer i detta, utan göra frukost istället, det ni…trodde ni inte va :D

GÄÄÄSP, vad snackar hon om???

003

Ha en bra dag, allihop!

Förtroendet sjönk, en bra bit…

Av , , 7 kommentarer 8

 

Det blev spännande hos tandläkaren igår, hon skulle laga ett hål, näst längst inne i munnen, började borra och hoppsan… det var ett djuuupt hål, och en gammal lagning som försvann ner i mörkret. Hon borrade på och tjopp, så hittade hon av nerven som började blöda.
Och nej, jag hade ingen bedövning, och oh ja, det kändes, men jag överlevde :) Synd nog så är tanden hjälplöst döende, jag fick tre alternativ. Rotfylla och sätta krona, dra bort tanden och sätta en brygga, eller bara dra bort den. Mm, jag ska fundera, men så länge den sitter kvar och inte gör ont så får den vara.
Har jag lite tur kanske den hänger med ett tag i alla fall (fast när hade jag riktig tur senast då, hm…).
Sen hade jag och Nicco ett möte, efter det for jag ner på strömpilen och handlade inför påsken. Möte på skolan efter middagen och slutade dagen med att hålla mamma sällskap till hon skulle kvälla.
Idag kommer Theresé hit och ska vara här till på lördag morgon, jag hade skrivit upp träning idag, men jag måste hoppa den. Har inte alls bra, varken i nacken eller mitt på ryggen, däremot har jag i alla fall hantlar hemma så jag ska träna mina armbågar.
Nu ska jag se om jag kan få någon kontakt med vårdcentralen, för tror ni jag fått några svar från min läkare än? Näpp, det hade jag inte och mitt förtroende för honom sjönk genast en bra bit. Lungröntgen ska jag åka på senare idag, fast jag tyckte ju att det var viktigare om jag hade fått komma på öron, näsa, hals, först.
Här är by the way, ljusslingan jag fick av Tina, fin va?
Önskar er alla en fin onsdag!

Tack tack, hemskt mycket tack… televerket!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Så var den ledigheten över, tio dagar som jag sett fram emot en lång tid och sedan blir man så sjuk att man inte ens kan njuta en sekund… kul, tack för det televerket, och idag ska jag jobba, fast det blir nog bara en 4 timmar och sedan får jag se hur det blir imorgon. Då är det ju ett tio timmars pass och jag är inte så säker på att jag fixar det, utan röst och ont i halsen, magen och rygg (beror på allt hostande).
Igår natt hade jag så ont i halsen så jag halvdrömde att jag tänkte att vi skulle vara tvungna att ringa efter ambulans, för jag skulle inte kunna svälja en gång till… det var hemskt. Nåja, någon dag här framöver så måste det ju ge sig, eller hur?
Jag och Nicco var ute på turné igår och då vi kom hem och jag skulle ta in posten så hade jag fått ett litet handskrivet brev innehållandes ett krya på dig kort och en ask tabletter, haha… ja inte så dumt att ha såna cybervänner, eller hur? Avsändaren är en som jag aldrig träffat men som jag lärt känna litegrann, via bloggen.
Man undrar hur det skulle sett ut om internet inte hade funnits, och om man inte varit lika lätt tillgänglig som man är idag, då hade jag knappast fått det där i brevlådan om jag inte annonserat efter brevvänner i någon tidning och suttit med penna och papper och rafsat ihop nåt brev i veckan. Och tänk hur mycket längre tid det skulle ta att lära känna någon (med tanke på postgången), jämfört med hur snabbt man skriver ner ett meddelande och klickar på skicka.
Mja, allt det där är ju på gott och ont, det hjälps inte. Och allt man vant sig vid är svårt att välja bort. Och samtidigt tror jag att man var lyckligare förut, eller var man det? Hm… det där är nog svårt att svara på, man kan tänka sig att man var det för man hade inte samma krav, man fanns inte tillgänglig 24-7, nätmobbing fanns ju inte på världskartan.
Å andra sidan, kanske det inte var någon skillnad, man visste inte hur många det var för dom flesta led i tysthet, men nu är dom inte osynliga längre utan skriver om det och finns därute, öppet. Hur många ungdomar hör vi inte om varje dag, som mår dåligt, men dom fanns nog där tidigare också, men kanske inte av samma orsaker, ja, jag vet inte, det var bara en tanke.
Näpp, min hjärna funkar inte som den ska idag… kanske är någon typ av bomull där för jag vet inte vad jag ska skriva om, fast hade ni frågat mig igår så hade jag en massa upplägg, konstigt det där, att man aldrig lär sig, man kunde ju skriva stödord så man kom ihåg vad man hade för tanke, men inte då :) Önskar er alla en fin lördag!

Så var det gjort

Av , , 6 kommentarer 14

 

Sår där ja, då har man provat på årets första julbord. Men Maria snålade, ingen rödbetssallad, eller sill i olika format, inte heller köttbullar och prinskorv… näpp, jag nöjde mig med att ta en skiva kalvsylta, en bit revbensspjäll, en skiva leverpastej och lite Janssons, sen var det bra. Jag hoppade till och med efterrätten, ris alá Malta och godisskålen, jajamensan (klappar mig själv på axeln).
Besöket hos sjukgymnasten tog sin lilla tid, hon var jätteduktig på att förklara, och visade på skelettet, jo, det är inte bara vi som har skelett hemma :) , hur det ser ut och hur det kan bli. Hon säger att jag har en inflammation i ryggen, som kan komma av en utåtbuktande kota, inget allvarligt så, har även en inflammation i eller kanske rättare sagt runt, höftkulorna, och det är därför, jag knappt kan lyfta benen efter att jag gått i fem minuter… det gör sååå jäkla ont, men går jag i saktare fart, klarar jag mig längre.
En inflammation bör få läka ut, för att undvika att det blir kroniskt. Upp till 6 veckor sa hon, ja huvva, det är lång tid det. Så nu väntar jag på samtal från vårdcentralen, måste ju boka in ett besök hos läkaren för att få höra vad han/hon säger om det hela.
Jobbet jag har är inte heller idealiskt för ryggar och nackar, tyvärr… så det kanske inte är så konstigt att det blivit som det blev. Men det ska även bli ändring på arbetsplatsen och det blir ju bra, då kanske vi håller ihop ännu längre, vi som jobbar där..
Jag fick även två handledsskydd som jag ska använda för jämnan, usch, det är inte kul och dom känns bara att vara i vägen. Jag ska även använda dom då jag sover, och jag vet inte hur många gånger jag vaknat i natt och funderat vad stackarn jag haft på armarna. Dom är inte korta heller utan går upp på halva underarmen, jojo, så kan det gå om man golfar för mycket… typ.
Nå, när inflammationen har läkt ut, så ska jag börja styrketräna igen, jag som trodde att jag skulle få köra igång med det redan i veckan, men det gick ju inte, och det ser jag fram emot. Har ju gjort det förut och tyckte att det var roligt, jag ska tillbaka dit veckan före jul, så då… är jag igång igen.
Jag önskar er alla en fin torsdag!
 

Självskryt, jojo!!!

 

Ni vet ju hur jag skröt över min körning av Mazdan, jo kolla här vad fint jag fått in den efter kantstenen:
 
Men jag undrar hur det är med vanan att köra förhållandevis, små/korta bilar:
 
Jag måste ju ha haft en Buick i åtanke då jag backade in :)
 
Nå, gårdagen tillbringades bland annat hos Helena, och som vanligt hade vi mycket intressanta saker att tala om, och kaffe med bullar bjöds det på. Däremot skippade vi sjöutsikten på grund av diverse åkommor och jag är glad för det idag, har ännu mer ont i ryggen så jag ska ta och ringa till vårdcentralen och höra vad dom säger.
 
Åkte ner på Maxi och handlade då jag liks var åt det hållet, hade sedan ett paket att hämta ut, på Preem, med en jacka som jag beställt, som från början var svart, men jag blev uppringd av företaget och där sade dom att svart var slut, kunde jag tänka mig en grå/vit, ok, jag provar… men tror ni jag fick det? Näpp, den här är korallfärgad och kommer att få åka tillbaka med en gång, inte min färg.
 
Kommer ut och ska starta upp Buicken… tror ni det funkar då? Näpp, inte det heller, startmotorn bara surrar och det händer inte ett endaste piss (ursäkta uttrycket). Tur i oturen så befann jag ju mig på Västerslätt och hade ju inte alltför långt hem, en kasse i vardera hand med mat, tog jag och knatade hem, kan ju också vara orsaken till att jag idag inte har så bra i ryggen, det kan ju vara det som tog knäcken på den, igen.
 
Åke plockade ut startmotorn igår och det var en rejäl spricka i godset, jag undrade om det inte gick att byta ut godset från den gamla startmotorn och det var precis vad han gjorde, samt skimsade en liten snutt och nu lät den perfekt, återstår att hålla en tumme för att det ska hålla den här gången. Men hey, går den sönder, så lovar jag att jag inte kommer att bli ett dugg förvånad, sånt är livet.
 
Önskar er alla en fin onsdag!

Är det fler än jag som…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Är det fler än jag som får ont i rygg och nacke då man varit till tandläkaren? Deras stolar är verkligen inte sköna. Jag är minst 20 cm för kort och mina knäveck får ligga en bra bit ovanför själva vecket i stolen. Armstöden, förstår jag inte ens att dom ids ha på stolarna. Du får vara glad om du når den yttersta delen med fingerspetsarna. Nack kudden hjälper inte heller då den är alldeles för högt upp och huvudet får vara lite lätt framåtböjt, under hela proceduren.
 
En annan sak jag brukar få ont i, vid dessa besök, är givetvis munnen. Men inte för att dom borrat eller grävt i någon tand, nä, det blir sår av den där j-kla sugen som nödvändigtvis måste vara i munnen under hela tiden. Den skaver och ibland lyckas den klämma åt någon nerv så man har lust att slita ut den ur munnen, kasta den på golvet och stampa…minst tre gånger på den.
 
Varför kan man inte få individuellt, utprovade plast sugar, specialgjorda för varje enskild patient, som vi själva får ta hand om och förvara, samt komma ihåg att ta med vid alla besök. Det skulle jag gärna betala en liten extra slant för. *Tipstips, nickar*
 
En vecka fick vi använda oss av den nya datorn, den havererade igår och skärmen är konstant svart, så nu sitter jag vid den gamla ”Bettan”, hon tuggar, knaprar och eldar på för fullt, men den funkar. Och nej nej, jag är icket förvånad, inte upprörd, absolut helt likgiltig inför det faktum att saker har en tendens att gå sönder hos oss. Tur att det finns garanti på sakerna, dessutom tog vi en extra försäkring mot kaffespill, knivar genom skärmen och guu´vet allt vad den försäkringen är giltig för. Men det kan behövas!
 
Igår kom så äntligen Niccos soffa, den passar som en smäck däruppe i hennes filmrum. Brälla kom och hjälpte till att få den upp för trappen, sen dök Lena in, hon var ute och gick med deras hund Tova. Bild kommer senare…ja på soffan alltså :-)
 
Önskar er alla en trivsam torsdag!

Nackspärr och valllöften

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Jag gjorde det stora misstaget, igår kväll, att nicka till i fåtöljen. Åke hade intagit ryggläge i soffan och nyheterna satte igång, regnet strilade mot rutan och man blev trött bara på tanken att ställa sig upp. Efter femton minuter studsade jag upp, för jag vet, vis av erfarenhet, att sover man längre så kommer man aldrig att bli nå piggare, under den kvällen/dagen.
 
Märkte ganska omgående att jag fått nackspärr, fy för den lede. Det är det näst värsta efter huvudvärk, tycker jag. Nu har jag en lindrigare variant av migrän och därför, absolut hatar jag, att ha ont i skallen.
 
Nackspärren eskalerade och när Nicco kom och önskade sig en kopp te på kvällskvisten hade jag så ont i nacken att det var rena döden att bara röra ögonen åt ett håll, det högg baki skallen. Men kan ni nu gissa vad jag då gjorde? Nä, förmodligen inte, förutom en ipren som jag intog strax efter att jag klev upp från fåtöljen, så tog jag nu något som heter ormsalva, som Åke fått av Jan, för sin, ibland onda rygg.
 
Jag tog en klick av salvan och smorde in bakom huvudet och neråt mot axeln, sedan satt vi oss vid köksbordet och drack te. Efter en halvtimme var jag helt symptomfri…helt otroligt. Det trodde jag verkligen inte, en förhoppning om lindring, hade jag ju hoppats på, men att allt bara skulle klinga av. Oj, det var tacksamt, jag som gruvat för att gå och lägga mig. Så en tub med ormsalva rekommenderas varmt att ha hemma i medicinskåpet, utifall att. Det är en typ av liniment så man kan nog använda den lite överallt där man har ont.
 
Ska också tala om att jag, på den tiden då jag var rökare, säkert knaprade ipren, minst en gång varannan dag, för huvudvärk. Idag, kanske jag tar en tablett, varannan månad. Tror ni det kan ha haft ett samband med att man rökte, att man fick ont i skallen? Det gissar då jag på.
 
På fyra nyheterna, nu imorse, så sa dom: Och nu var det dags för dagens vallöfte. Mer hann dom inte säga så blev det tillfälligt avbrott, under säkert 5-10 minuter. Ja det var valllöften det. Haha…
 
Ikväll ska jag på ett ställe jag har varit på och frågat om jag eventuellt skulle kunna få praktisera där. Nu vill dom att jag ska komma dit på deras personalmöte så vi får diskutera lite. Kommer att tala om hur det gick och vart jag har sökt mig, då allt är bestämt och klart.
 
Önskar er alla en bra dag och givetvis att solen kommer att lysa med sin närvaro, för nu är jag less på allt vatten.