Etikett: Skrattade

Kunde ha stupat rätt ner i…

Av , , 2 kommentarer 13

Efter kaffe och lite frukost, igår förmiddag, så var det bara att ta tjuren vid hornen. Eller rättare uttryckt, vadarbrallor på kroppen…

Annelie fotade…


Ja, hon filmade också… och skrattade… jag med 😂 Den undre filmsnutten kan man inte lägga ut så klicka på bilden för att se.


Efter stenkastning och skratt så tog vi termosen och gick upp till lon så Annelie fick återuppleva minnen, även därifrån. Mamma visade runt därinne.

Annelie och hundarna lämnade efter att dom tagit ett snabb bad i sjön.Så roligt att du kunde komma, det gör vi om, i framtiden 🥰

Vi tog en enkel lunch och började packa ihop oss, sakta men säkert. Vad ska sparas, och vad ska hem. Vart ska vi lägga det där och i vilket fordon eller stuga.
Iväg tog vi oss och resan hem gick smidigt. Renar efter Kristinebergsvägen.


Här måste jag säga, efter att jag och Theresé provat plocka lite hjortron, men gav upp efter 15 minuter. Snacka om Alfred Hitchcocks Fåglarna, men här var det mygg, giftiga, i miljarder. Hela skogsgläntan vibrerade av deras inande. Förmodligen översvämningsmygg, trodde Theresé. Eftersom dessa var extremt elaka och högg i luften. Nästan nästan, så att man hörde hur snabeln slipades och käftarna glappade.

Med tanke på det, så fattar alla som har nåt litet i huvudet, att renarna väljer vägen, framför en myggrik skog. Fast visst hade det varit tusen gånger bättre, om dom valt ett öppet place nånstans i skogen.

Det blev en smidig middag på Frasses i Vindeln och sen var det bara raka vägen hem. Lasta av, lasta in nån blomma och sedan bjöd Nicco på jordgubbar, glass och kaffe hemma i hennes nyinköpta lya. Riktigt najs kök, och rymligt rum med sovalkov, för att vara en etta.

Gissa om det var härligt att sedan krypa ner i en någorlunda skön säng, och nåt annat man saknat, det gamla vanliga…varmt vatten i kranen.

Avslutar med bild tagen 2020

2021

2022

Vilken surtant, haha…

Ha en underbar dag, allihop!

Mellan dröm och verklighet

Av , , Bli först att kommentera 11

Som vanligt, då man kan sova, nästan, hur länge som helst och inte inget larm slås igång. Så vaknar man av nåt helt annat. Jag slog upp mina blå, vid 6.


Eftersom jag vaknade av att jag skrattade…högt, på riktigt. Och sen försökte jag hålla mig från att fortsätta, för jag undrade om Åke hade hört mig.

Drömde att jag skulle stänga igen en dörr till ett rum, och ner dimper en spindel med ett byte.

Jag tror att den tappade fotfästet av vinden, fast när den snabbt som tusan, klättrat upp igen så faller den lika snabbt, och så där fortsätter den.

Aggressiva nedfall och sedan järnet upp. Precis som om den vill att bytet en fortfarande håller i, ska dö av bara farten. Jag har ju botat min spindelfobi till 99%, men tycker inte om deras överraskningsmoment. Och då kommer Sally. En som jag då inte ska visa att jag är brydd över såna där små saker.

Därför börjar jag skratta, och sedan fortsätter jag skratta för att jag skrattade, och för att spindeln gör denna uppvisning. Jaja man kan ju vakna av värre saker än skratt, kan jag tänka mig.


Man kan få en kastrull fylld med vatten, rätt i fejjan, inte bara vattnet utan även kastrullen. Ojoj, men den har ni hört förut. Det var ju min ingifta morbror Sam, som tyckte det var ett bra tips till grannpojken, som var vaken ensam och hans föräldrar låg och sov.

Nu tänkte väl inte Sam att hela kastrullen skulle med, fast tanke och handling stämmer inte alltid. Och jodå, pappan som fick allt i skallen, visste vem som uppviglat sonen. Tur att dom kände varandra såpass att dom kunde skratta åt det, sedan.

Eller så kan man göra en Nicco, och ramla från kortsidan av sängen i bussen, och hamna ända längst bak mot bakluckan som är målad med en STOR döskalle. Sedan vakna och inte veta vart man är medan man står och tittar rätt upp på skallen. Hahaa, detta var då en av våra gamla bussar.

Och till saken var att vi hörde att nåt hände men trodde väl inte att hon skulle ramla åt det hållet. Så när hon ropade flera gånger och frågade vart hon var, så svarade vi ju helt korrekt… Sundsvall, vi är i Sundsvall. Fast hon undrade nog VART hon var, liksom på själva platsen. Där, mitt mellan dröm och verklighet. Vårat svar skulle ha varit, i bussen…

Alla gånger Theresé har vaknat för att Anders klättrat ut genom fönster och annat, i sömnen, ja det ska vi inte ens gå in på. Så summa sumarum, vad är lite skratt i sömnen, kontra det.

Idag har jag och Åke fikadejt med några gamla grannar. Vi ska ses ute på…tadaa…Nybro. Ska bli trevligt. Och nu tänker jag sätta fart på dagen med en prommis, och jag tänker ta med Winstone. Ha den fin torsdag, allihop!

Ska man kolla upp dom, kanske 🤭

Av , , Bli först att kommentera 14

Berättade för min brukare igår, om mitt samtal på radion. Sedan spelade jag upp sekvensen, och vi satt och skrattade åt själva grejen, vad man kan tro om saker. Ja sa jag, min egna teori är väl att då, för 44 år sedan, så fanns inte så mycket saker med kända namn på.

Och inte hängde man med mamma i köket, fast här tror jag faktiskt inte att min mamma köpte Abbas konserver, möjligtvis nån sillburk till jul. Men det var då inget jag lagt mina ögon på.

Kontra idag, då nästan allt kan säljas med kända personers namn. Tänk bara, sa jag , Leif GW:s vinpava. Jisses, nog finns det nåt nummer på den flaskan man kan ringa. Då kunde man fråga om Leif var där och hade tid för ett samtal, eller om han kanske trampar vindruvor för fullt.

Motörhead kanske man skulle kolla upp


Hm…inget nummer, men…


Idag har väl dom flesta tillgång till internet och då kan man ju gå in via hemsidan i tron om att man kommer till dom, fast…njae, det är nog tillverkarna man får tag på. Men ändå… man kunde ju ha trott..

Det ena gav det andra och min brukare berättade om ett vin hon hade provat göra, en gång för längesedan. Huvudingrediensen var rönnbär. Här googlade jag lite lätt för att se hur man gör ett sånt, och hamnar här, mitt i ett blogginlägg om rönnbärsvin. Klicka på bilden för att komma till bloggen.


I ett inlägg skrev hon om just rönnbärsvin och med hennes tillåtelse, citerar jag en del av det inlägget. Gissa om vi skrattade då jag läste upp det för min brukare.

”Det sägs att rönnbären utsätts för en jäsningsprocess i fåglarnas magar och att de blir onyktra, ja, kanske rent av stupfulla innan kvällen. Jag tror på det. Tycker att de uppvisar ett drogbeteende. Nervösa, hänger upp och ner, småbråkar och tjafsar, drar iväg utan förvarning och hänger bara med likasinnade.
Men – de fortsätter att vara vansinnigt vackra, ingen dekadens där inte.

Själv har jag ingen bra erfarenhet av rönnbär som rusningsmedel. Jag fick nämligen ett recept på rönnbärsvin av en kompis till mannen som själv hade gjort vinet och tyckte att det blev jättegott. Okej, jag skyndade mig ut för att hinna före sidensvansarna och plockade erforderlig mängd med bär. Sen följde jag receptet till punkt och pricka. Det blivande vinet skulle stå och gotta till sig i en mängd veckor men strax före jul skulle det vara klart och drickbart.

Hallå! Det var det året när jag städade köket in i minsta vrå! Två gånger!

Efter att ha vridit korken ett kvarts varv, exploderade hela flaskan i mina händer. Visst är det vackert med rött just till jul men brunrödprickigt, fläckigt och blaffigt är inte direkt dekorativt. Det var vin överallt. På mig, på tapeterna, på blommorna, på spisen, på golvlisterna, på, ja, köket helt enkelt. Och som det luktade.

Jag grät, förbannade och skurade. I timmar.

Mannen fick ta de övriga flaskorna med sig till stugan och lägga dem med öppningen neråt i trettiometersnedförsbacken. Förmodligen firade hela arten sidensvansar nyår där. Vi hade ju liksom gjort grovjobbet åt dem.

”Surt” sa räven som gick förbi. Ja,definitivt.” Slutcitat


Lät faktiskt som nåt jag hade kunnat varit med om, haha…

Ha en fin lördag, allihop!

Klura på den, ni! :)

Av , , Bli först att kommentera 10

Utbildning steg 1, done! Fick några små tips om hur man kan lägga upp saker i vårat system vi har via jobbet, där scheman ligger, dokument och annat. Lite bra att veta saker. Dessutom nyttigt att få veta hur andra styr upp sina grupper, man kan bolla lite, så här gör vi och hur gör ni, och vad tänker man här…

Jag ser oss arbetsledare som lite av en sambandscentral, och på toppen av det, så agerar vi lite som ambassadörer, där man ibland, måste vara väldigt neutral men ändå styra upp saker på ett vettigt sätt.

Själv tänker jag på en arbetsledare som en som leder och fördelar arbetet, men det är bara en del av hela alltet. Nu har jag ju lite tur också, att få jobba i en bra grupp…kanske till och med den bästa gruppen, så… 🙂

Nu ser jag fram emot steg 2, i allt lärande, och hoppas att det inte är så mycket matematik inblandat 😀

Screenshot 2019-10-17 09.44.32
Tänker på hur lätt saker kan missförstås, och framför allt i skrift, om man inte tänker sig för, dubbelkollar och läser igenom, så man får punkter och komma tecken på rätt plats samt att orden sitter ihop, där dom ska.

Ramlade över en annons på FB, läs den här:

72966028_10157503097451585_8118776572254617600_n
Ser onekligen ut som lite av människohandel, eller hur? Nu vet ju jag eftersom jag såg hela annonsen att det handlar om en lägenhet som ska hyras ut och den som skrev, glömde sätta ut ett kommatecken mellan hyra och en, vilket gör hela meningen till något helt annat.

Och sen såg jag den här kommentaren, som handlade om nåt helt annat:

74567074_10157503097151585_6095124837217337344_n
Ehh? Mja, nu hade å:et halkat iväg så det var inte en teve och barn som var onormala, utan barnen, sen kan man tänka vad man vill om kommentarslämnarens ord, man kanske inte lägger ut sånt där på fejjan, överhuvudtaget, tycka vad man tycka vill, om sina syskonbarn.

Nåja, jag väljer att skratta åt eländet, men jag skrattar inte åt det faktiska innehållet. Däremot gjorde både jag och Åke det då jag läste upp det som stod på den här bilden:

72527796_10220559512642688_7287349076448772096_nSå kan det gå! 😀

Hoppas på en fin dag för er alla, själv tänkte jag tillbringa lite tid i källaren, känns inte som om städjobbet därnere är nåt man längtar efter, men imorgon kommer dom och ska byta fjärrvärmemätare, så lite vill jag nog styra ihop. Och det hjälps inte, det ska ju göras, förr eller senare.

Som upplagt för missförstånd :)

Av , , Bli först att kommentera 13

Tittade ut genom fönstret i morse och tyckte att det såg ut som om det varit en ordentlig fest härute på gården:

42568059_10156614539156585_350764236693045248_nSen har jag hunnit vara ut en sväng, skulle till provtagningen på Ridvägen, och ja, det hade blåst där också, en björk verkade ha gått precis rakt av på mitten, utanför Curlinghallen. Och frågan är ställd förut men kan ställas igen:

8de7764306b921d1e59275c595919decMitt svar, och handuppräckning på det…OH JA!!!

På den tiden vi bodde i lägenheten och jag fortfarande var rökare så använde vi balkongen till detta otyg. Allt som oftast följde katterna med ut, fråga mig inte varför.
Och för det mesta var Åke sisten in, han sa åt katterna att nu var der dags att gå in, det såg rätt lustig ut. Han ställde sig upp, gluttade neråt, precis som om han tittade på sina fötter, så sa han, upprepade gånger: ” Nu går vi in…nu går vi in…nu går vi in!

Vi skrattade alltid åt detta, vi som satt inne och fick se detta skådespel, sedan undrade vi förstås om någon på utsidan, nånsin såg detta och kanske hörde vad han sa. Dom såg bara han, inga katter 😀

Lite psykiska besvär kanske, då han såg ut att prata med sig själv och ville övertala sina fötter att dom skulle röra på sig. Eller han körde övertalnings teknik på sig själv.
Så skickade Nicco denna text, hittad på Instagram, lite samma sak, om vi snackar om hur man kan missuppfatta situationer:

42308465_10156603046356585_7231881450721640448_nHahaa…

Nu tror fönsterbytare att  dom ska bli klar idag, jag fick städa upp vårt sovrum igår och jag måste ju säga att det blir fint, nu längtar man till allt annat är klart också så alla saker få komma på plats igen.

Önskar er alla en fin torsdag!
42453330_313385702795766_8898172154177126400_nEnligt Nicco, som fotade, så visar jag henne här, how clouds are made!!! 😀

Al Pitcher…det är en kul kille :D

Av , , 2 kommentarer 15

Oj vilka stela leende man kan ha, efter att ha haft en kamera i ansiktet i 45 minuter så tappade man som känseln och visste inte om man log längre eller om man hade ett grin i fejjan. Nå, fotograferingen gick i alla fall bra, en trevlig tjej som åkt från Luleå för att fota oss. Winstone fick också vara med på ett hörn, han är ju omnämnd i texten så det kunde ju passa.

Nicco tog med Sally på Stora Hopp och Skoj, det fick bli hennes julklapp till Sally, som tyckte det var jättekul, även om jag blev något förskräckt då Nicco skickade en faceplant bild:

28951965_1685603664861815_7904799995897839616_n29026209_1685604451528403_1801738587398471680_nNä, hon landade inte på näsan utan det gick bra 😀

Efter middagen laddade vi upp inför Al Pitcher uppträdandet, lite chill i soffan, innan Åke skjutsade iväg oss. Al Pither…ja vad säger man?

Jag tror vi skrattade oss igenom nästan dom 2 hela timmarna han höll igång. Han sa att det oftast brukade ta 1½ timme, men nu drog det iväg då publiken kom med knäppa uttalanden hela tiden, och det var väl det som blev så dråpligt. Vi, fattar ju, hur vi är, som norrlänningar eller för all del, som svenskar, det är lite skillnad på mentaliteten, kan jag tänka, på en från Nya Zeeland och vi.

Man kan inte heller återberätta det som var så kul, man är nog tvungen att vara där för att förstå. Och ja, jag kan mycket väl tänka mig att gå och se en till föreställning av honom, om nåt år, eller så. Man vill ju ändå ha nåt nytt. Vi gick sedan ner och presenterade oss för honom och Theresé fotade:

28959373_10155463407432060_3224240697955581952_n28959287_10155463451197060_1903321672119746560_n Jag försöker mig på att återberätta en sak av allt han sa. Hans barn vill nämligen ha husdjur och dom lånade då hem grannens katt, som skulle få tillbringa 5 dagar hemma hos dom, för att barnen skulle få se hur det var att ha ett djur.

Alla som har eller har haft en katt, vet hur dom låter då dom ska försöka få upp en hårboll…not so nice, och nu lät han precis som vid ett sånt tillfälle, fast tio gånger högre och värre 😀 Dom fattade inte vad katten höll på med.

Nu föll det sig så att han skulle ut på en liten turné norrut och lämnade därför hans familj med katten. Han höjde ett varningens finger och sa: Svara aldrig i telefon om den ringer då du somnat, låt det bara ringa klart.

Hans mobil ringde, och han såg på displayen att det var hans fru. Han svarade lätt sömndrucken, Oh hello darling (typ) och fick till svar: It´s the cat!!!
Han fattade ingenting, kliar sig i huvudet och tror att han drömmer, katten…vad fan vill katten, och vad har katten gjort med hans familj, han visste inte heller att katter kunde prata, hahaaa… It´s me, your idiot, sa frun och då landade han igen. Hon ville meddela att kattens bajs såg konstigt ut och ville att han skulle googla på det…ja och så vidare…

Här var nu min teori att katten förmodligen spytt upp nån hårboll och har man aldrig sett det förut så kan man verkligen fundera vad det är för nåt, det ser ju ut som skit fast lite ludet så där, nåja, nog om detta.

Efter föreställningen gick vi in på TC och tog nåt drickbart, jag och Nicco testade en Blueberry fields, inte alls så tokig, men aningens för mycket blåbär i botten.

29104385_10156117667976585_5643877353848307712_nSen blev det en Taxi hem, Sally hade slocknat uppe i Niccos soffa, hon hade haft Mello fest där, med godis och jos, tyvärr missade hon slutet, men hon var inte sur för det, hon fick veta nu på morgonen vem som vunnit och hon tyckte att vinnaren var helt ok, själv har jag absolut ingen uppfattning eftersom jag slutade se på den där festivalen efter Carola Häggkvists vinst, 1983…sådeså!

Nu är Theresé och Sally på hemväg igen, dessa dagar gick jättefort. Men det beror säkert på att dom hade mycket att göra, så det blev inte så mycket tid här hemma. Ha en fin söndag, allihop!

En enkel…väldigt enkel

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag, Nicco och en kompis till henne…ska inte nämna nåt namn, men det börjar på Oliv…och slutar på a, var till Avion i veckan. Jag strosade iväg och gjorde det jag skulle, och dom gick åt ett annat håll.

Sedan möttes vi vid Espressohouse, för att ta en kaffe. Och kaffe idag, är inte ”bara” en kaffe, det är ju för fasen en djungel, av olika sorter. Jag och Nicco slog på stort och testade en kall kaffe med mjölk, och Oliv…a went all in, och beställde en espresso.

 Hon fick frågan om hon ville ha en dubbel, men då såg hon väldigt skeptisk ut, och sa: ehhneeej, jag tar en enkel.

Det fick hon…en väldigt enkel, liten halv, munfylla med kaffe. Hahaa…vi skrattade gott, för hon tänkte inte på vad en espresso är, och man kan ju faktiskt undra. Nu togs inga kort, men så här såg den ut:

lsBilden hämtade jag HÄR

Och jag kan ju lugnt säga att hon blev aningens besviken, hon trodde att hon skulle få en typ, caffe latte, ja jisses, vad vet man.

Jag kommer i alla fall ihåg min första och förmodligen sista, espresso. Jag och en killkompis, Urban, var i Tyskland, och vi parkerade oss på ett litet café och beställde kaffe…trodde vi. Och in kom dom med världens minsta kopp med världens starkaste kaffe. Vi trodde först att dom skämtade, men tordes inte säga nåt, det var ju en del språkförbistringar.

Känns lite löjligt att hålla i en sån där ”dock kopp”. Nå, det finns ju uppenbarligen en efterfrågan på detta, och som jag har förstått det, så är det en typ av kaffe shot, något för den verklige kaffedrickaren och finsmakaren…typ.

Ja vi har då alltid kört med kok kaffe och kommer antagligen att fortsätta med det. När vi är på tävlingar, blir det dock bryggkaffe, enklare att göra sig av med kaffesumpen. Och idag, har jag hunnit få mig 2 koppar…och fler lär det bli 😀

2016-04-27 10.07.51 2016-04-28 08.07.59Önskar er alla en fin lördag…förutom vädret då, som ser halvdåligt ut.

Hon skrattade…jag med

Av , , 4 kommentarer 16

När jag ringde banken, om min kod, så sa jag att jag ville ha samma kod som jag haft förut. Hon skrattade gott och till och med länge, då hon förstod mitt dilemma, man vill ha det man är van med, och samtidigt skulle jag ju förstå, att det är omöjligt. Dom flesta som får välja, har samma kod till alla kort och då är risken större, att man schabblar och säkerheten blir sämre.

Nädu, skrattade hon, koderna är väldigt random, och inget man kan ändra heller.

2016-02-05 08.17.31
I förrgår kom min kod, jag öppnade den innan jag fick kortet, som kom igår, tänkte att jag skulle ha tid på mig att pränta in koden i hjärnan. Nu måste ju jag kanske spela på hästar eller nåt annat, för koden jag fick, var samma, som jag haft???

Och oddsen på det, mja, som jag förstått det, 1 på 9999, eller 1 på 10 000. Jodå 😀 Jag skrattade, jag med 😀

Pratade med sjukgymnast igår, så jag ska få komma dit om två veckor. Jag berättade om mitt känslobortfall i höger ben, från höften till knäet, något som uppstod då jag vaknade efter operationen då jag hade infektionen.

Anmäl, sa han, med en gång, och berättade att hans dotter fått samma sak, fast i samband med en förlossning då en smärtstillande spruta, skulle ges. Hon anmälde och fick 80 000:-. Håhåjaja, jag tänker att jag kanske ska göra ett tillägg i min anmälan då, det där hade jag förträngt, hade fokus på det, före detta hålet, och inte så mycket annat.

Nä, lite gröt på det här, så får man sätta igång och göra nåt. Ha en fin fredag, allihop!
2016-02-03 12.35.41

Smällkaramell för Bob Marley?

Av , , 5 kommentarer 3

 

Igår fick Jennifer främmande av en gammal klasskompis till henne som heter Isabel. Dom skulle ut och prova på brädan. Jennifer har varit ute varje dag sedan snön kom, och åkt snowboard. Ingen stor kulle men alldeles lagom att göra sina första åk på.
 
Vi var en sväng på Teg för att hämta igen sommardäcken till gammbilen som eventuellt kan bli såld imorgon. Det kommer en från Lycksele och ska se på den. Låset på cheven var inte det enda som frusit, det hade även stor låset till kallförrådet. Efter en del kämpande gick det upp.
 
På kvällen plockade Jennifer fram filmen Ice Age 3 och jag tror att vi skrattade 55 minuter av 60. Vi såg inte klart på filmen men den är ju bara för bra, och det finns en viss suspekt figur som på minner om en som vi känner och det blir bara mer knasigt då man ser den personen framför sig hela tiden. Av förståliga skäl ska inga namn nämnas. Eloise borrade då ner skallen i hennes sängplats, undrar om hon var less på skrattet.
 
Hur ska vi tro att julen kommer att se ut om 10 år, detta är julpyntet Jennifer gjort på skolan. En rasta smällkaramell. Klura på den ni.
 
Ni får ha en bra dag!
Maria Lundmark Hällsten