Författaren har på sistone börjat ställa sig frågan hur länge man kan sitta som politiker i samma församling utan att förlora förankringen i det vanliga samhället?

Jag tror att man efter ett tag blir avtrubbad, och att den ideologiska glöd som gjorde att man en gång började med politik falnar efter ett tag. Med andra ord tror jag att det är viktigt att man med jämna mellanrum lämnar politiken för att jobba och verka i det reguljära samhället. På detta sätt hamnar man ånyo i en situation där man får uppleva det gemene man upplever. Sitter man för länge så tror jag att det är stor risk att man förlorar förankringen i den vanliga medborgarens tyckande och tänkande.

Författaren tror sig dessutom se en tydlig tendens där många unga ser politik och att vara politiker som ett yrkesval och en stor karriärmöjlighet. Om detta stämmer så är det yrket som sådant som hägrar, inte en ideologisk övertygelse, och snarare än ideologi när det gäller partival blir valet det parti där man tror sig ha störst chanser att uppnå sin målsättning.

Kanske är det dags att vi inför spärregler för hur länge man kan sitta i samma församling, exempelvis i riksdagen? Borde en sådan spärr inträda efter 2 eller 3 mandatperioder? Efter en sådan period borde man sedan vara utanför nämnda församling 1 till 2 mandatperioder innan man ånyo kan bli invald och sitta ytterligare 1 mandatperiod. På detta sätt får vi en större rörlighet och fler människor får möjlighet att verka som politiker, med vad jag hoppas ett ökande intresse för politik som följd.

Jag kan tänka mig att man kan ha olika roller och skifta från exempelvis rikspolitik och riksdag till kommunal politik eller omvänt. Dock tycker jag det vore bra om man från tid till annan tvingas använda sin tid, och försörja sig på annat sätt än som heltidspolitiker.

Jag tycks skönja samma tendens oavsett partitillhörighet, nämligen att man tappar fokus på den lille medborgarens problem och vedermödor, och i stället träder in i en roll där de flesta politiker i grunden gör det som gynnar dem bäst som yrkeskår.

Har jag fel?