I dag hade jag tänkt sticka ut hakan extra långt, fullt medveten om att jag kanske kommer att åka på en smäll eller två, men förhoppningsvis kommer gubben att stå pall.

Innan jag går in på ämnet som sådant kan det vara på sin plats att berätta att jag bygger mitt tänkande på egna erfarenheter, och egna tankar och teorier, och att dessa teorier bäst kan beskrivas på följande sätt.

• När författaren var ung, och kanske till och med så långt som till 30 -35 års åldern levde jag i en illusion där jag tyckte mig själv vara odödlig, kunna allt, veta allt, och framför allt förbise och förkasta betydelsen av erfarenhet. När jag nu blivit lite äldre så inser jag hur lite jag faktiskt visste, och hur viktig erfarenhet är. Man kan utan omsvep säga att erfarenhet skapar visdom, framför allt om man behåller sin nyfikenhet livet genom.
• När man kan använda sina egna erfarenheter och relatera ett beslut byggt på densamma, så blir beslutet sannolikt bättre och framför allt mera genomtänkt.
• Det är sannolikt detta som kallas visdom!
• Tittar man sedan på vår omvärld, och då framför allt i Asien, Afrika och stora delar av Europa så inser vi att de allra flesta som sitter i beslutande ställning är aningen äldre, eller i vilket fall över 40 år gamla. Tittar man sedan på Asien och Afrika, där ålder alltid betraktas som visdom, och man i det sociala livet aldrig utmanar någon som är äldre än en själv, bör man ju självklart fråga sig själv, varför? Kan det vara så att de insett något som vi förbisett?

Jag har starka teorier om att så är fallet.

Jag har haft förmånen av att få bo och arbeta i en mängd länder på olika kontinenter. Där har jag även på djupet lära känna människor ur alla olika samhällsklasser, lära mig hur de resonerar, och framför allt vad i deras historiskt förflutna som gör att de tänker och resonerar som de gör. Och låt mig säga att i de allra flesta av dessa länder är det helt uteslutet att bli invald i någon politisk församling, framför allt till någon betydande post om man är under 45 -50 år. För att nå toppen ska man helst vara över 60 år gammal. Det är heller inte ovanligt att vi hittar länder där presidenterna och/eller premiärministrarna är över 70 år. Valda av folket i fria val.

Vad vet människorna i dessa länder som inte vi vet? Eller omvänt, är det så att vi i Sverige insett något de förbisett?

Ungdomlig glöd och entusiasm ska självfallet aldrig underskattas eller förkastas, den är viktig, men måste balanseras upp med hjälp av erfarenhet, helst självvunnen sådan.

När vi sedan som nation ska göra affärer med regeringar och företag i dessa länder kommer vi att stöta på problem. jag har tappat räkningen på hur många gånger jag fått frågan varför så många ”barn” sitter i riksdagen. Jag får även ständigt frågan hur man kan vara minister eller kommunalråd utan att ha en akademisk examen och yrkeserfarenhet inom den sektor man är satt att leda.

Samma problemställning möter vi som land när vi ska fatta beslut i församlingar såsom FN, EU m.fl. Även om företrädarna i andra länder inte säger det rätt ut så betraktar de oss ändock som underliga och mindre trovärdiga, just av den anledning presenterat ovan.

Vad är då min åsikt?

Jag tycker att det är viktigt att de unga skolas in i politiken och den politiska processen på ett bra sätt. Dock är det ännu viktigare att man jämsides med denna inskolning arbetar i det reguljära samhället. Detta arbete är nyckeln till att skaffa sig erfarenhet, erfarenhet man sedan kan luta sig mot när man ska fatta beslut. Det vore högst olyckligt om vi tillåter våra politiskt valda att fatta beslut som de inte kan överblicka konsekvenserna av, och sannolikheten för att detta ska inträffa är nästan undantagslöst bristande erfarenhet.

Mitt ställningstagande nu är precis samma som i ett tidigare inlägg. Jag tycker att det är helt fel att göra politik till en arbetskarriär. För att kunna fatta riktiga och framför allt kloka beslut måste man ha erfarenhet från arbetslivet och samhället.

För att sticka ut hakan ännu mer vill jag även tillägga att jag tycker att unga fått omotiverat stort inflytande i vårt samhälle. Och att de under processen helt förlorat respekten för erfarenhet och visdom.

Se bara på skolan!

Det är i skolan vi måste börja! Detta genom att återföra beslutsrätten och bestämmanderätten till lärarna. Det måste till en reform och ett tänk där eleverna lär sig att respektera ålder och erfarenhet, och inse att detta leder till visdom. Om vi kan få våra unga att redan på skolstadiet förstå att de som är äldre bara vill deras bästa, och att den metod de använder bygger på erfarenhet skulle situationen bli bättre. Kunskapsnivåerna skulle sannolikt höjas och som resultat skulle Sveriges falnande anseende i vår omvärld kunna stärkas och nå upp till de nivåer som gällde fram till 90 – talets mitt.

Så låt oss ta hand om våra unga, skola in dem i politiken på ett bra sätt. Få dem att inse att erfarenhet aldrig är fel, att kunskap är viktig, och då talar jag om teoretisk kunskap i allmänhet och praktisk kunskap i synnerhet. Den praktiska erfarenheten och kunskapen kan bara skaffas på ett sätt och det är genom att arbeta och lära av detta.

Ha en bra och eftertänksam dag därute, och låt mig ånyo påminna om det som är mitt motto: ”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”.