När jag satt i bilen denna morgon kunde jag på nyheterna höra hur ekonomin är kärv för de flesta sjukhus i landet. Samtidigt som man brottas med längre vårdköer och stora vakanser på många avdelningar, ja samtidigt har man problem att klara sina budgetmål därför att man har för stora personal och läkemedels kostnader.

En stor del av de ökade kostnaderna för sjukhusen kan hänföras till inhyrd personal i form av stafett läkare och andra inhyrda grupper, något man måste ta till för att klara sina åtaganden om vårdgaranti.

Visst verkar det underligt att man samtidigt som man har vakanser ändock kan ha för höga personalkostnad?

På detta område, precis som på många andra områden, är avregleringen av sjukvården och tillskapandet av privata alternativ en del av problemet. Att det sedan får förekomma uthyrningsföretag som hyr ut stafett läkare och annan sjukvårdspersonal är en annan del av problemet, och något som kraftigt fördyrar för landets landsting.

Det är dags att ändra på detta och återställa kvalitet och förtroende för svensk sjukvård och samtidigt ta kontroll över de skenande kostnaderna.

Jag har i sak inget emot att det finns privata sjukhus och vårdinrättningar i vårt land, dock kan det inte som nu vara på det sättet att dessa privata alternativ till stor del äter russinen ur kakan och skickar tillbaka sina patienter till landstingen när deras vårdbehov blir för kostsamma för det privata alternativet. De som utför vård i privat regi, likväl som de patienter som väljer ett privat alternativ måste ta sitt fulla ansvar och bära sina egna kostnader. Har jag som patient valt ett privat alternativ, och den ersättning de får från det allmänna inte räcker för att klara det vårdbehov jag har, ja då får jag ta upp den egna plånboken och betala merkostnaden själv, alternativt i förväg teckna en privat försäkring som täcker sådana kostnader

Om ett privat vårdbolag tar över en person från det allmänna och registrerar denna i sitt privata vårdbolag så borde det rimligen vara så att jag som vårdgivare övertar ansvaret för personens vårdgaranti och per automatik tvingas ge den personen vård oavsett hur stort dennes vårdbehov är, eller hur mycket jag får betalt av det allmänna för att vårda personen i fråga. Det fungerar inte i längden att återremittera dem till landstingen och lämpa över vårdkostnaden på dem när lönsamheten för patienten i fråga blir negativ för vårdbolaget.

På samma sätt borde det lagstiftas alternativt i avtal regleras mot inhyrning av stafett läkare och annan sjukvårdspersonal. Låt läkarna välja, endera jobbar de åt landstingen eller åt privata alternativ. Det är inte rimligt att en landstings anställd läkare ska kunna ta semester eller tjänstledigt från sin ordinarie landstings anställning och sedan jobba extra som stafettläkare för ett annat landsting, och detta för en mycket högre ersättning

I det reguljära näringslivet skulle detta kallas illojal konkurrens och med största sannolikhet redan vara reglerat i avtal. Inom de flesta yrkesgrupper är detta gängse standard. Således kan en nyckelmedarbetare på ett privat företag t.ex ett försäkringsbolag inte på sin fritid eller under sina semestrar och tjänstledigheter jobba för ett annat försäkringsbolag, skulle så vara fallet kallas det illojal konkurrens och avsked skulle bli den naturliga konsekvensen.

Varför är det inte så i läkaryrket?

Har man anställning i ett landsting kan det landsting man arbetar för självklart hyra ut mig till ett annat landsting, men det är landstingen själva som ska göra upp med varandra ekonomiskt, för den utlånade läkaren gäller att denne ska få sin ordinarie lön från den ordinarie arbetsgivaren.

Jag är även helt övertygad om att det fria vårdvalet kostat stora pengar för samhället. Skulle all sjukvård ligga hos landstingen skulle denna kunna lösas både effektivare och framför allt mera kostnads effektivt. Det skulle bli lättare för landstingen att rekrytera och planera för framtida vårdbehov.

Sedan till pudelns kärna vad gäller sjukvård! 

Sjukvården måste få kosta det den från tid till annan gör för att möta uppkomna vårdbehov!

Då det är omöjligt för ekonomer, politiker och andra att i förväg veta exakt hur många som ska bli sjuka, och/eller vilka vårdbehov dessa sedan kommer att ha är det således mycket svårt att i förväg beräkna kostnaden för vården som motsvarar vårdbehovet. Man ska självklart budgetera för ett normal scenario byggt på statistik och erfarenhet, likväl som hålla god koll på kostnaderna och inte spendera mer än nödvändigt, dock måste vi se till att vi via skatter och annat alltid finansierar den vård som från tid till annan behövs.

Om vården blir dyrare måste mera pengar tillföras, skatter kan eventuellt behöva höjas. Det går inte att spara sig ur ett högre vårdbehov genom att sänka bemanningen eller dra in på mediciner och annan nödvändig utrustning.

Slutligen måste det till ett landsomfattande utjämningssystem för landstingen där staten går in och kompenserar de landsting som haft högre vårdkostnader än riksgenomsnittet. Det är förfelat om medborgarna i vissa landsting ska betala mera skatt bara därför att deras landsting haft oturen att ha fler vårdberoende patienter.

Alla Sveriges medborgare måste solidariskt bära kostnaderna för all den sjukvård som behövs i vårt land