Lennart Holmlund beskriver idag i sin blogg sina farhågor över, och effekterna av, det förslag till en omdanad företagsbeskattning som Anders Borg och Alliansen lagt fram, och vad dessa förslag kan leda till. Lennart beskriver hur detta förslag, om ändringar i densamma inte görs innan de införs, kommer att få förödande konsekvenser för de som vill bygga hyresrätter i och med att ränteavdragen föreslås slopas.

Säkert med all rätta!

Men jag anser att problemet är mycket större än så! Det räcker inte med att täppa till en del av de kryphål som finns i den svenska skattelagstiftningen av idag, speciellt om dessa förändringar ger de bisarra effekter som Lennart beskriver. Dessutom är den berömda marknaden alltid snabbare än lagstiftaren, och där existerande kryphål täpps igen kommer nya kryphål att uppstå.

Problemen ligger snarare i förekomsten av de många fall mycket ålderstigna dubbelbeskattningsavtal som råder idag.

Istället, för att som idag, ha avtal som ”svälja kameler och silar myggor” borde vi titta över hur dagens dubbelbeskattningsavtal fungerar i praktiken. Det är villkoren i dessa som är förfelade, och dessa fel är dessutom är grunden till all den skatteplanering som vi ser i dagens samhälle. Om vill vi ha en varaktig förändring måste dessa dubbelbeskattningsavtal moderniseras och skrivas om.

Man kan ju fråga sig varför inte Andres Borg och Alliansen går till botten av problemet och kommer med förslag som permanent löser dessa problem för all framtid?

Jag vill faktiskt gå så långt som till att påstå att en modernisering av världens dubbelbeskattningsavtal skulle gagna ekonomin i de flesta länder i världen.

Grunden borde alltid vara att beskattning ska ske i det land i vilket vinsten upparbetats! Således borde vinster i svenska företag beskattas i Sverige, och vinster i exempelvis engelska företag i England.

Till att börja med vore det bra om EU’s medlemmar satte sig ner och förde en dialog om detta, och därefter omarbetar unionens företagsbeskattning radikalt. Att som idag ha en situation där unionens medlemsländer konkurrerar med varandra om vem som har lägsta vinstskatterna är inte produktivt.

Att få till en förändring är enligt mitt tycke rätt enkelt!

Jag har, precis som de som följer min blogg säkert redan vet, under lång tid arbetat professionellt med Internationell banking. Där är skatteplanering legio, och nästan alla lösningar som görs strävar efter att endera undvika, skjuta upp, och/eller om detta inte är möjligt, flytta beskattningen till det land som har den lägsta skatten.

Således kan företag med hjälp av rådande dubbelbeskattningsavtal flytta vinster kors och tvärs på sådant sätt att det gynnar dem maximalt. Inte sällan har sedan landet man flyttar vinsterna till ett gynnsamt dubbelbeskattningsavtal med ett ”Skatteparadis” vilket gör att skatten kan reduceras till nära nog NOLL. Dessutom försvinner ursprungslandets insyn och kontroll i och med dessa operationer.

De allra flesta av dagens dubbelbeskattningsavtal är av gammal typ, vilket förenklat innebär att skatten på vinster ska betalas i det land där den skattskyldige har sitt huvudsäte alternativt är bosatt. Denna form av dubbelbeskattningsavtal tecknas inte längre med nya länder, där används istället en modernare typ som enligt mitt tycke är mycket effektivare.

Grunden och anledningen till att dubbelbeskattningsavtal skapades var att undvika att någon beskattas 2 eller fler gånger för samma vinster. 

Mitt förslag är därför enkelt! Skriv om alla rådande dubbelbeskattningsavtal och använd en reviderad form av den ”nya typen” av dubbelbeskattningsavtal. Avtal där följande ordalydelse MÅSTE finnas med:

1. Grunden ska alltid vara att skatt på vinster skall betalas i det land i vilket vinsten uppkommit.
2. Avdrag avseende rörelsens drift och kostnader samt bokslutsdispositioner skall alltid göras i det land i vilken verksamheten bedrivs.
3. Ränteavdrag och andra avdrag vad gäller lån och finansiering för verksamheten skall alltid göras i det land i vilket låntagaren har sitt säte.
4. Om företaget kan påvisa att skatt för samma vinst betalats i ett annat land (läs det land i vilket moderbolaget ligger), skall nedsättning av skatten ske i det land i vilket vinsten uppkommit, och med samma belopp som man betalat i skatt i det land i vilket moderbolaget har sitt säte. 

Om detta genomförs får vi en mycket klarare och enklare företagsbeskattning, och skatteplanering blir näst intill betydelselös då endast beskattade vinster kommer att flyttas mellan länder.

Ett dubbelbeskattningsavtal som följer mitt förslag får därför verkan enligt nedan.

Förutsättningar (fiktiva siffror och procentsatser):

Bolaget A har driftställe i Sverige men har utländska ägare med säte i England.

Bolag A gör en vinst i Sverige på 10 miljoner efter dispositioner, och ska om det vore svenskägt betala 2,5 miljoner i svensk skatt.

Ser exemplet ut som ovan ovan kan man tänka sig följande scenario.

Om ägaren kan bevisa att han i det land där han har sitt huvudsäte betalat skatt för den vinst som det svenska dotterbolaget upparbetat i Sverige, ja då ska avtalet medge nedsättning av den svenska skatten med lika mycket som han betalat i det land i vilket han har sitt huvudsäte.

Om han därför med dokumentation från engelska skattemyndigheter kan bevisa att han i England betalat 1 miljon för sagda vinst så ska den svenska skatten nedsättas med lika mycket. Således blir den svenska skatten 2,5 miljoner – 1 miljon = 1,5 miljoner.

Med ett sådant system behöver länder dessutom inte konkurrera med varandra om vem som har de lägsta vinstskatterna. Med mitt system blir skatten för företagen alltid den HÖGSTA av den i det land i vilket de har sitt säte, eller den i det land i vilket vinsten upparbetats.

Till Lennart Holmlund vill jag därför säga att detta är lösningar på de farhågor och problem som du ser i liggande förslag!