När jag idag lyssnade på radion på P4 Västerbotten fick jag så äntligen bekräftat från en aktiv politiker vad jag länge trott var fallet. Politiken är en branch och att bli politiker är ett aktivt yrkes och karriärval.

Radio Västerbotten intervjuade Moderaternas Ewa Zetterström, kanske mest därför att de undrade varför hon så högt upp i åldrarna kandiderar till en plats i kommunalfullmäktige.

Jag har inget emot vare sig henne som person, eller det faktum att hon har hunnit en bit upp i åren. Jag är säker på att hon med all sin samlade erfarenhet gör sitt jobb på ett utmärkt sätt, och på ett positivt sätt bidrar med sin erfarenhet på de områden hon är duktig på.

I intervjun sa hon bland annat att hon gärna ser fler ungdomar i politiken, men att det är svårt för dem att komma in i ”BRANCHEN” (läs politiken) på valbar plats, och att det är därför de som grupp är relativt ointresserade av politik.

Jag har länge hävdat att just det synsättet, ett synsätt där man blir politiker bara därför att man ser det som en bra karriärmöjlighet och ett välbetalt yrke, snarare än ett kall, är helt fel.

Jag tycker snarare det borde vara så att att man ska ge sig in i politiken därför att man ideologiskt brinner för ett partis ideologi, och att det är denna ideologi man vill kämpa för att föra fram och genomföra. Jag tror dessutom att just den brinnande lågan för ideologin är det som väljarna vill ha av en politiker.

När människor sedan ser politiken som något helt annat än något man ideologiskt brinner för blir det precis som vilket jobb som helst, och drivs politiken på detta sätt är vi ute på tunn is. 

Politik ska aldrig tillåtas bli en karriärmöjlighet och ett aktivt yrkesval.

Jag har tidigare på denna plats skrivit om detta och om arvodena till politiker.

Jag tycker att regelverket avseende hur länge man tillåts verka som politiker ska se ut som följer:

1. Man ska tillåtas sitta maximalt 3 mandatperioder som arvoderad heltidspolitiker.
2. Maximalt 2 mandatperioder i rad, med minst 1 mandatperiod utanför politiken innan man kan gå in och sitta den 3:e mandatperioden.
3. Dessa regler ska gälla för de som betecknas som heltidspolitiker och inte jobbar jämte sina politiska uppdrag.
4. Tidsgränsen om maximalt 3 mandatperioder som heltidspolitiker ska gälla även om man blandar uppdrag som politiker i Riksdag, Landsting och Kommunen.

Om regelverket inte ses över får vi yrkespolitiker/politiska broilers som inte har för avsikt att skaffa, och heller aldrig haft ett arbete utanför politiken. Risken är då uppenbar, att dessa, utan att själva vara medvetna om det, har noll eller ingen koll på hur livet ter sig för den vanlige medborgaren. Således förstår de inte heller konsekvensen av de beslut de är delaktiga i att fatta, och hur dessa beslut sedan påverkar gemene man i dennes vardag.

Jag har själv genom egna erfarenheter, förvärvade i det egna yrkeslivet, insett att teori och praktisk tillämpning av samma teori är två helt skilda saker.

På samma sätt är det med politiska beslut! Om man aldrig levt i världen utanför politiken är det svårt att förstå hur besluten som i teorin ser vettiga ut, samtidigt kan få förödande konsekvenser i människors dagliga liv och leverne.

Det är därför bra att en företrädare från Moderaterna och Alliansen öppet går ut och bekräftar det jag länge hävdat varit fallet, nämligen att detta synsätt är Moderaterna och Alliansens gängse synsätt på politiken.

Låt oss därför rösta fram en regering som vågar ta itu med problemet och genomföra nödvändiga förändringar i syfte att förändra detta synsätt.

Låt oss genom att som medborgare använda oss av vår allmänna rösträtt och klart tydliggöra att vi endast röstar på, och premierar politiker som är villiga att arbeta för upprättandet av ett sådant regelverk.