Det har nu gått en tid sedan jag upptäckte mitt nya favoritord ÅTERKOMMUNALISERING. Allt sedan dess har jag tagit mig en grundlig funderare på hur en sådan kan genomföras i större omfattning runt om i våra kommuner, samt vad som skulle bli effekten av densamma.

Att återkommunalisering är ett ord som ligger bra på mina läppar och smakar bra i min mun beror på att jag sedan länge ansett att privat inblandning i offentlig sektor är av ondo. Trots att förespråkarna för konkurrensutsättning och upphandling av kommunala servicetjänster hävdar att detta blir bäst och billigast för samhället påstår jag att läget är det omvända. Sett över tid blir konkurrensutsättning och upphandling dyrare för skattebetalarna än ett utförande i egen regi.

Beviset för att jag har rätt finns att finna i vår omvärld, inte minst i Europa. Många av de städer som var först ut med att avreglera och privatisera offentlig service går nu i motsatt riktning och ÅTERKOMMUNALISERAR.

Bland de största kan nämnas London, Paris och Munchen som bland mycket annat återkommunaliserar sophämtning/renhållning samt fastighetsförvaltning, återvinning, vattenrening, gaturenhållning och gatuunderhåll. Detta för att nu driva dem i egen regi.

Utveckling med en återkommunalisering är starkast och tydligast i Storbritanniens städer, detta trots att den sittande regeringen i Storbritannien förespråkar en ytterligare privatisering av offentlig verksamhet. Även i Finland är trenden densamma och det börjar sprida sig likt en löpeld bland kommunerna i de Europeiska länderna att göra densamma.

Varför gör då dessa städer en Återkommunalisering?

Svaret eller svaren är bland annat följande:

• Därför att enbart kostnaderna för upphandling och övervakning av de privata entreprenörerna innebär en merkostnad för kommunerna på ca 10% för de verksamheter som är privatiserade.
• Därför att man genom att driva i egen regi får en högre kvalitet till en lägre kostnad.
• Därför att man återfår kontrollen av verksamheten.
• Därför att man enligt de 3 städer som jag nämt ovan får ”ett mer effektivt tillvaratagande av allmänintresset”.

De siffror jag hänvisar till är inte mina egna utan är tagna ur en rapport publicerad av ESPU (en samarbetsorganisation för fackorganisationer som organiserar offentligt anställda).

I rapporten påvisas bland annat hur Paris sparade 350 miljoner redan första året genom att ta tillbaka vattenförsörjningen från en privat entreprenör. Detta medförde att i priserna kunde sänkas med 8% och ändå generera vinst för staden. Paris exempel är bara början vad gäller franska städer. Ytterligare 40 franska städer står därför i tur att göra densamma och följa Paris exempel när de ingångna kontrakten med privata entreprenörer löper ut.

Resultatet av rapporten är en i alla stycken angenäm läsning för mig som Socialdemokrat och förstärker bara känslan och övertygelsen om att privatisering av offentliga verksamheter är fel väg att gå.

Rapporten lägger fram bevis efter bevis på att förespråkarna för privatiseringar har fel när de framför att konkurrensutsättning och upphandling av kommunala servicetjänster förbilligar den offentliga verksamheten och innebär att landets kommuner får samma eller bättre service till ett lägre pris.

Istället bevisar rapporten med all önskad tydlighet att det jag som varit rätt ute när jag påstått att utvecklingen med privatisering av kommunala servicetjänster är skadlig i både långt och kort perspektiv.

Det faktum att stora städer som London och Paris nu går i omvänd riktning och återkommunaliserar visar bara att jag har helt rätt i mitt sätt att tänka och argumentera.

Dessutom borde denna utveckling få oss att stanna upp och ställa oss frågan varför de återkommunaliserar?

Ingen av dessa städer skulle återkommunalisera och ta tillbaka verksamheter i egen regi om det inte vore så att detta blev både billigare och effektivare.

Ovanpå de skäl som anges i rapporten bör vi dessutom addera de kostnader som direkt och indirekt drabbar landets kommuner när de som tidigare jobbade åt kommunen med kommunalservice nu blivit långtidsarbetslösa.

Tidigare var landets kommuner den överlägset största arbetsgivaren för personer med olika handikapp, dock inte med så stora handikapp att de inte kunde utföra ett arbete. Snarare var det så att arbetet kunde ta lite längre tid men att det trots detta blev utfört.

Då dessa personer inte passar in hos privata arbetsgivare som ställer stora prestationskrav är de nu förpassade till a-kassa, och när de blir utslängda därifrån, till kommunernas socialtjänster som uppbärare av socialbidrag.

Slutsatsen av detta blir att kommunerna nu drabbas av dubbel kostnad. Först kostnaden för det privata utförandet av servicetjänsten sedan kostnaden för socialbidrag för de personer som tidigare som kommunalanställda utförde servicetjänsten.

Personligen tycker jag därför att vi i Umeå Kommun med flera kommuner ska studera denna rapport ingående och överväga och inleda en återkommunalisering av de offentliga verksamheter vi privatiserat. En sådan återkommunalisering ska ske i kontrollerad form och i samband med att liggande kontrakt upphör.

Som referens kommun borde vi använda Skellefteå kommun. Skellefteå utgör ett gott ”skolexempel” på effekten av att avstå privatisering av kommunala servicetjänster och är därför en av landets allra rikaste kommuner med sund kommunal ekonomi.

Vår Socialdemokratiskt ledda regeringen bör därför med omedelbar verkan driva på landets kommuner och förespråka en återkommunalisering av de verksamheter som privatiserats. Dessutom bör de lagliga hinder som finns åtgärdas genom att lägga lagförslag som gör denna återkommunalisering möjlig.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”