Anders tankar om politik

Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar i dag.

ÅTERKOMMUNALISERING bör bli NY norm bland Sveriges kommuner.

Det har nu gått en tid sedan jag upptäckte mitt nya favoritord ÅTERKOMMUNALISERING. Allt sedan dess har jag tagit mig en grundlig funderare på hur en sådan kan genomföras i större omfattning runt om i våra kommuner, samt vad som skulle bli effekten av densamma.

Att återkommunalisering är ett ord som ligger bra på mina läppar och smakar bra i min mun beror på att jag sedan länge ansett att privat inblandning i offentlig sektor är av ondo. Trots att förespråkarna för konkurrensutsättning och upphandling av kommunala servicetjänster hävdar att detta blir bäst och billigast för samhället påstår jag att läget är det omvända. Sett över tid blir konkurrensutsättning och upphandling dyrare för skattebetalarna än ett utförande i egen regi.

Beviset för att jag har rätt finns att finna i vår omvärld, inte minst i Europa. Många av de städer som var först ut med att avreglera och privatisera offentlig service går nu i motsatt riktning och ÅTERKOMMUNALISERAR.

Bland de största kan nämnas London, Paris och Munchen som bland mycket annat återkommunaliserar sophämtning/renhållning samt fastighetsförvaltning, återvinning, vattenrening, gaturenhållning och gatuunderhåll. Detta för att nu driva dem i egen regi.

Utveckling med en återkommunalisering är starkast och tydligast i Storbritanniens städer, detta trots att den sittande regeringen i Storbritannien förespråkar en ytterligare privatisering av offentlig verksamhet. Även i Finland är trenden densamma och det börjar sprida sig likt en löpeld bland kommunerna i de Europeiska länderna att göra densamma.

Varför gör då dessa städer en Återkommunalisering?

Svaret eller svaren är bland annat följande:

  • Därför att enbart kostnaderna för upphandling och övervakning av de privata entreprenörerna innebär en merkostnad för kommunerna på ca 10% för de verksamheter som är privatiserade.
  • Därför att man genom att driva i egen regi får en högre kvalitet till en lägre kostnad.
  • Därför att man återfår kontrollen av verksamheten.
  • Därför att man enligt de 3 städer som jag nämt ovan får ”ett mer effektivt tillvaratagande av allmänintresset”.

De siffror jag hänvisar till är inte mina egna utan är tagna ur en rapport publicerad av ESPU (en samarbetsorganisation för fackorganisationer som organiserar offentligt anställda).

I rapporten påvisas bland annat hur Paris sparade 350 miljoner redan första året genom att ta tillbaka vattenförsörjningen från en privat entreprenör. Detta medförde att i priserna kunde sänkas med 8% och ändå generera vinst för staden. Paris exempel är bara början vad gäller franska städer. Ytterligare 40 franska städer står därför i tur att göra densamma och följa Paris exempel när de ingångna kontrakten med privata entreprenörer löper ut.

Resultatet av rapporten är en i alla stycken angenäm läsning för mig som Socialdemokrat och förstärker bara känslan och övertygelsen om att privatisering av offentliga verksamheter är fel väg att gå.

Rapporten lägger fram bevis efter bevis på att förespråkarna för privatiseringar har fel när de framför att konkurrensutsättning och upphandling av kommunala servicetjänster förbilligar den offentliga verksamheten och innebär att landets kommuner får samma eller bättre service till ett lägre pris.

Istället bevisar rapporten med all önskad tydlighet att det jag som varit rätt ute när jag påstått att utvecklingen med privatisering av kommunala servicetjänster är skadlig i både långt och kort perspektiv.

Det faktum att stora städer som London och Paris nu går i omvänd riktning och återkommunaliserar visar bara att jag har helt rätt i mitt sätt att tänka och argumentera.

Dessutom borde denna utveckling få oss att stanna upp och ställa oss frågan varför de återkommunaliserar?

Ingen av dessa städer skulle återkommunalisera och ta tillbaka verksamheter i egen regi om det inte vore så att detta blev både billigare och effektivare.

Ovanpå de skäl som anges i rapporten bör vi dessutom addera de kostnader som direkt och indirekt drabbar landets kommuner när de som tidigare jobbade åt kommunen med kommunalservice nu blivit långtidsarbetslösa.

Tidigare var landets kommuner den överlägset största arbetsgivaren för personer med olika handikapp, dock inte med så stora handikapp att de inte kunde utföra ett arbete. Snarare var det så att arbetet kunde ta lite längre tid men att det trots detta blev utfört.

Då dessa personer inte passar in hos privata arbetsgivare som ställer stora prestationskrav är de nu förpassade till a-kassa, och när de blir utslängda därifrån, till kommunernas socialtjänster som uppbärare av socialbidrag.

Slutsatsen av detta blir att kommunerna nu drabbas av dubbel kostnad. Först kostnaden för det privata utförandet av servicetjänsten sedan kostnaden för socialbidrag för de personer som tidigare som kommunalanställda utförde servicetjänsten.

Personligen tycker jag därför att vi i Umeå Kommun med flera kommuner ska studera denna rapport ingående och överväga och inleda en återkommunalisering av de offentliga verksamheter vi privatiserat. En sådan återkommunalisering ska ske i kontrollerad form och i samband med att liggande kontrakt upphör.

Som referens kommun borde vi använda Skellefteå kommun. Skellefteå utgör ett gott ”skolexempel” på effekten av att avstå privatisering av kommunala servicetjänster och är därför en av landets allra rikaste kommuner med sund kommunal ekonomi.

Vår Socialdemokratiskt ledda regeringen bör därför med omedelbar verkan driva på landets kommuner och förespråka en återkommunalisering av de verksamheter som privatiserats. Dessutom bör de lagliga hinder som finns åtgärdas genom att lägga lagförslag som gör denna återkommunalisering möjlig.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

10 kommentarer

  1. Jonny Disenfeldt

    Det går att hitta exempel på än det ena och än det andra. ESPU (en samarbetsorganisation för fackorganisationer som organiserar offentligt anställda). är en partsinlaga i sammanhanget.

    Om man lyfter näsan ur sin ideologi kan man notera att gamla offentligt drivna institutioner och verksamheter ofta stagnerat och dras med ineffektivitet. Man har undvikit att monitorera och utvärdera de offentligt drivna verksamheterna och har därmed inte kunnat skapa sig en korrekt bild av verkligheten.

    För dig är som vanligt allt svart och vitt och du drivs av enkla ideologiska teser.

    Att du som socialister vill ha ett socialistiskt samhälle är inget förvånande, själv vill jag inte leva i ett nytt DDR.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Frågan du bör ställa dig är varför Paris, Munchen och London Återkommunaliserar tillsammans med många andra städer?

      Vad är orsaken?

      • Jonny Disenfeldt

        Du kan lika gärna fråga dig själv varför det finns så många framgångsrika och duktiga privata utövare inom skola/vård omsorg och andra offentliga tjänster.

        Fråga dig själv om du är konsekvent i din socialistiska ideologi och vill förstatliga alla andra aktiviteter som t.ex tandläkare, skolor, förskolor, forskning och utveckling av medicin, tillverkning av varor till sjukhus, skolor, byggnation av offentliga lokaler etc etc eller är det OK med förhatliga vinstintressen där … ?

        Är du konsekvent ?

        • andersforss (inläggsförfattare)

          Jag tror nog att du borde besvara min fråga innan du ställer nya.

          Självklart är jag konsekvent. Långt allt ifrån av det du nämner bör förstatligas och drivas av det allmänna. Medicin och utveckling av nya mediciner har aldrig varit förstatligat historiskt och ska således inte förstatligas i en framtid.

          Dock ska allt som historiskt drivits av den offentliga sektorn i egen regi framledes återgå till att ånyo drivas av det offentliga i egen regi.

  2. Jonny Disenfeldt

    Svaret på din fråga är att du kan hitta exempel på än det ena och än det andra. Precis som att allt går att bevisa med statistik om man springer runt siffermaterialet och leker.

    Du själv är alltså inte konsekvent och följer inte strikt din ideologi trots att du tidigare mässat om ideologins överhet över människan. Jag tror inte på dig, jag tror att du i högsta grad är konsekvent men väljer att visa en annan bild i nuläget.

    Du skriver ”Dock ska allt som historiskt drivits av den offentliga sektorn i egen regi framledes återgå till att ånyo drivas av det offentliga i egen regi.”

    Ett mycket märkligt resonemang som inte tar någon som helst hänsyn till ett samhälle i förändring.
    Den meningen säger väl allt.

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Rätt är att jag har synpunkter på den politik vi för och därför kommer med egna förslag som jag hoppas att det ska bli vår politik.

      Även om samhället förändras är frågan vi måste ställa oss om förändringen varit till det bättre.

      För mig är svaret nej på många punkter bland dem det privatas inblandning i det som finansieras med våra skattepengar. Dvs. den del av ekonomin vi vanligtvis kallar offentlig sektor.

  3. Lars Flemström

    Nej, jag tycker det är en orimlig tanke att allting som historiskt har drivits av offenflig sektor allt framgent ska drivas av offentlig sektor. Det är inte ens socialdemokrati, om vi med socialdemokrati menar något annat än ett övergångsstadium till ett kommunistiskt samhälle av öststatstyp. Vi måste i stället återuppliva Nils Karlebys och Ernst Wigforss idéer. De två var den svenska socialdemokratins enda egentliga ideologi-utvecklare. Alla andra var pragmatiker, som genomförde Karlebys och Wigforss´ idéer. Men pragmatismen var likväl kärnan i deras socialdemokratiska ideologi.

    De verkade naturligtvis i skuggan av sovjetkommunismen, och såg ett behov att formulera ett alternativ till denna. Som ledamot av den år 1920 tillsatta statliga socialiseringsutredningen kom Karleby att bli socialeseringspolitikens fränaste kritiker inom socialdemokratin, och kom i stort sett att avstyra det mesta av socialiseringsförslagen. Därigenom kom fokus att flyttas till det som under framgångsåren blev socialdemokratins huvuduppgift, nämligen att göra det kapitalistiska samhället till ett bra samhälle att leva i. Wigforss, som fortsatte Karlebys arbete, sedan denne endast 26 år gammal hade avlidit i en dåförtiden dödlig sjukdom.

    Wigforss myntade begreppet ”funktionssocialism”. (I dag hade han nog valt ett annat ord. Men ordet ”socialsism” var då inte lika belastat som idag.) Med det menade han att ägandet kan delas upp i ett antal ”funktioner” varav några kunde ”socialsieras”. Ett praktiskt exempel kom att bli allemansrätten, d.v.s. rätten för vem som helst att vistas även i privatägd skog och mark. Ägandet kan delas upp i följade ”funktioner”: Rätt att:

    1) sälja egendomen
    2) förstöra egendomen
    3) själv använda egendomen; gratis eller mot erläggande av hyra, som ägaren bestämmer.
    4) låta andra använda egenomen
    5) förbjuda andra att använda egenodmen (”socialiserat” genom allemansrätten betr. skog och mark.)
    6) tillgodogöra sig eventuell avkastning av egendomen. (allmensrätten medför INTE rätt för vem som helst att avverka skog)

    Flera exempel kan ges på partitiellt upphävande av äganderättens funktioner. Även exempel som är fullt accepterade enligt borgerlig ideologi. Härtill kan nämnas frivilligt avstående från delar av äganderätten genom avtal. Avtal kan ju ingås både med andra privata subjekt genom köp, hyra eller annan förplitelse och med den offentliga sektorn. Att ett entreprenadavtal mellan en privatföretagare och exempelvis en kommun är en form av socialisering i Wigforss’ mening, tänker vi kaske inte på. Men om en traktorägare ingår ett avtal om snöröjning med en kommun, så bestämmer ju kommunen vad egendomen (traktorn) ska användas till.

    Om antagningen till alla skolor i en kommun (även friskolorna) ska göras av kommunen, vilket regeringen har föreslagit och jag stödjer, så är det – precis som de borgerliga kritikerna av förslaget har förstått – en socialisering av funktionen antagning av elever. Jag tycker däremot inte att man ska löpa linan fullt ut och kommunalisera friskolorna helt och hållet. Kommunalt veto mot friskolor? Nja, men med rätt för berörda föräldrar att överklaga, om jag får bestämma. Jag instämmer i din krtik av ”friskole-eländet”, men anser dock att politikers uppgift är att så långt möjligt – utan att någon annan drabbas, eller det offentliga dras på onödiga kostnader – uppfylla medborgarnas önskningar.

    Föräldrar ska ha rätt att välja (av staten godkänd) undervisning för sina barn. Kan detta inte uppfyllas genom kommunens egna skolor, ska rätten efter överklagande dit upphäva ett eventuellt kommunalt veto mot friskole-etableringar i kommunen.Detta är enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter, och den måste vi följa i Sverige, oavsett regering.

    Ståndpunkten att allting som historisk har divivs av den offentliga sekorn ska tillbaka dit är orimlig på grund av utvecklingen. Med ”utvecklingen” menar jag inte det faktum att en verksamhet har privatiserats av enbart ideologiska skäl, utan:

    1) Den tekniska utvecklingen inom själva verksamheten, bl.a. att s.k. naturliga monopol har fallit och kan ersättas med konkurrens, vilket skett exempelvis inom teleområdet.

    2) Den tekniska utvecklingen av information och databehandling, som givit nya möjligheter till redovisning, kontroll och styrning för uppfyllelse av verksamhetens mål. Även rent administrativa innovationer kan verka i samma riktning.

    3) Politikernas växande arbetsbörda, genom att politikernas övergripande ansvar hela tiden utvidgas till nya områden. Detta betyder att allmer av besluten inom den offentliga sektorn undandras politiska beslut och flyttas ner till tjänstemännen. Medborgarnas möjligheter att påverka genom sina olitiker reduceras och väljarna upplever att det inte spelar någon roll vilket parti de röstar på.

    4) Om ingenting, som en gång har socialiserats får lämnas (eller rättare sagt: säljas) tillbaka till den prita sektorn, blir det omöjligt att rädda en krisbranch genom en tillfällig socialisering av denna. Det kommer att bli för stor tveksamhet bland politikerna själva: ”Gör vi detta, får vi dras detta i all framtid”. Detta gäller även att få igång ny verksamhet, som ”privatkapitalet” inte bedömer som tillräckligt lönsam, men är socialt önskvärd. Vad jag framförallt skulle vilja se, är en omstart av lanthandel i våra glesbygder. .

    • andersforss (inläggsförfattare)

      Jag vill med bestämdhet hävda att det jag sagt är sant…nämligen att Sverige mått som bäst när offentlig sektor och kapitalet (läs näringslivet) gått hand i hand utan att inkräkta på varandras områden.

  4. Lars Flemström

    Det har aldrig hänt, varken i Sverige eller något annat land, att offentlig och privat sektor har gått hand i hand utan att inkräkta på varandras områden. Det har däremot rått ett mer eller mindre harmoniskt förhållande mellan offentlig och privat sektor. Den nuvarande situationen är långt ifrån optimal, och idag är det snarare ”påregleringar” än nya privatiseringar som behövs. För ett konkret exempel, se mina kommentarer på Silfverstrands blogg: http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1427&blogg=67979

    Att kräva en återsocialisering av allting som har privatiserats vore direkt skadligt. Våra politiska moståndare skulle kunna AVLEDA diskussionerna till ”Nu vill sossarna riva ner även sådant som fungerar bra i privat regi”. I stället bör vi fokusera på sådant som fungerar dåligt, och dessutom fördela skulden för att det fungerar dåligt rätt. Att ”återföra” underhållet av våra järnvägar till Trafikverket vore rena katastrofen, eftersom Trafikverket inte ens klarar de uppgifter som man redan har. Banverket måste återupprättas.

    Att jämföra med storstäder som Paris och London är ingen rättvis jämförelse, och ger upphov till en ojämnlik diskussion. Hur mycket vet vi om hur det fungerar i dessa städer? Med exempel från Sverige hade det varit lättare att kontrollera. Stor-Paris har fler invånare än hela Sverige och består av fler kommuner än Sverige. Om alla kommunerna ska göra separata upphandlingar av t.ex, vattenförsörjningen blir det problem, exempelvis om husen på båda sidor av en gata betjänas av samma vattenledning.

    Däremot tror jag att Umeå och Skellefteå klarar av att ha sina egna, separata vattenverk, och att upphandla driften av dessa från privata entreprenörer, om de vill. Självfallet finns exempel på att den kommunala förvaltningen, som tidigare har ansvarat för driften, har lagt lägre anbud än de privata konkurrenterna

    Man kan dessutom inte återvända till ett redan passerat historiskt stadium, utan var tid har sina egna unika förutsättningar. Har inte alliansregeringen med sina i vissa fall alltför långtgående avregleringar och privatiseringar försökt återvända till redan passerade historiska stadier. Låt oss inte göra om samma misstag. Lär av historien, men tro inte att den kan uppreas precis som den var!

    • andersforss (inläggsförfattare)

      lars,

      Skillnaderna är inte så stora tro mig. Det må skilja i storlek med det är allt.

      Jah har bott i både London och Paris likväl som i många andra av jordens större stöder. Dessutom i alla världsdelar utom Australien så jag hoppas jag vet vad jag pratar om.

      Om stora städer med stora ekonomier kommer fram till att offentlig drift är bäst är jag helt övertygad om att samma förhållande råder hos oss även om vinsterna för våran egen del blir mindre räknat i kronor och ören.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.