Alla tidsepoker har sina egna utmaningar, så även vår tid där utmaningarna är lika många som de är svåra att hantera. I dagens inlägg ska jag ta upp en av dessa utmaningar nämligen bristen på bostäder. Mer specifikt bristen på hyresrätter i rimliga storlekar och med rimliga hyressättningar.

Några av de största problemen vi brottas med är:

• De orimliga bullerkrav som innebär att det i princip är omöjligt att bygga små lägenheter.
• Höga produktionskostnader som medför höga hyror på nyproducerade lägenheter.

I min egen hemkommun Umeå vill bland annat Moderaterna att det ska byggas fler hyresrätter genom det allmännyttiga bostadsbolaget AB Bostadens försorg. AB Bostaden är för övrigt ett bolag som är helägt av Umeå Kommunföretag och således indirekt av oss kommuninvånare.

Moderaterna vill att  vi ska sälja av ca 1/3 del av AB Bostadens bestånd till privata aktörer för att finansiera och möjliggöra detta byggande. En sådan utförsäljning av allmännyttan är helt fel väg att gå tycker jag.

Att göra som Moderaterna vill och sälja ut allmännyttan till privata hyresvärdar, och sedan låta dessa plocka hem hyresvinsterna är ingen solidarisk politik. Dessutom leder sådana utförsäljningar varken till sänkta produktionskostnader eller lägre framtida hyresnivåer.

Just frågan om hur vi ska kunna hitta fram till en hyressättning som är relevant, och som innebär att folk har råd att hyra även nyproducerade hyresrätter är därför central och något vi måste försöka lösa med alla till buds stående medel.

Fortsätter vi på inslagen väg kommer vi även fortsättningsvis att ha en situation där det byggs mest bostadsrätter. Och att de få hyresrätter som trots allt byggs bara hyrs av de som sålt villor eller stora bostadsrätter och således har råd att betala höga hyror.

Således löser en utförsäljning av allmännyttans tillgångar inga problem.

Jag skrev inledningsvis att varje tidsepok har sina egna utmaningar. Detta innebär även att varje tidsepok måste ha sina egna lösningar för att möta de utmaningar de ställs inför.

Ett solidariskt samhälle kräver en solidarisk bostadspolitik med en solidarisk hyressättning där alla hyresgäster solidariskt delar på alla kostnader!

Därför har jag kommit fram till att vi för att lösa bristen på nya hyresrätter med rimliga hyror behöver göra följande förändringar inom ramen för vår bostadspolitik:

• Ändra dagens regler så att lån till nyproduktion kan upptas med hela fastighetsbeståndet som säkerhet för lånet.
• Möjligt att finansiera 100 % av byggnadskostnaden genom lån. Detta oavsett om det gäller om- eller tillbyggnad av befintligt bestånd eller byggande av nya hyresrätter.
• Ändra dagens regelverk så att det blir möjligt för ett Allmännyttigt bostadsbolag att solidariskt fördela sina lånekostnader över hela den totala uthyrningsbara ytan i sitt fastighetsbestånds. 

Att ha det som idag där äldre hyresrätter har förhållandevis låg hyra trots hygglig standard och jämförbar boyta som en nyproducerad lägenhet är inte speciellt solidariskt, och därför inte en rimlig väg för framtiden om vi drastiskt vill öka nyproduktionen av hyresrätter.

Min tanke är helt enkelt att AB Bostadens likväl som övriga allmännyttiga bostadsbolags totala skuldbörda ska fördelas procentuellt lika över hela bostadsbeståndet. Detta för att möjliggöra nyproduktion likväl som omfattande renoveringar och om och tillbyggnader av det befintliga beståndet.

I min modell delar man solidariskt den totala skuldbördan med det totala antalet kvadratmeter som finns för uthyrning. Med en sådan modell möjliggörs nyproduktion på ett helt annat sätt än idag. Dessutom blir hyressättningen mer rättvis då alla hyresgäster solidariskt får vara med och dela på de totala kostnaderna.

En sådan modell är solidarisk sett ur alla synvinklar. Dessutom tror jag att det blir lättare att hyra ut det som är nyproducerat i och med att kostnaderna kan delas lika över hela beståndet.

Med min modell får vi en hyressättning baserad på ett bolags totala skuldbörda snarare än på en enskild lägenhets faktiska produktionskostnad.

Som lök på laxen får vi dessutom något som kan ses som ”marknadshyror” i och med att alla hyresgäster solidariskt delar på AB Bostadens och andra allmännyttiga bostadsbolags lånekostnader.

Självklart ska det sedan vara fritt fram för privata hyresvärdar att använda sig av samma finansierings och fördelningsmodell som jag förespråkar. I ett demokratiskt samhälle ska vi inte göra skillnad på villkoren bland marknadens aktörer.

Sedan är det av yttersta vikt att respektive hyresvärd fritt kan välja fördelningsmodell, endera dagens modell eller den modell jag förespråkar utan att stöta på patrull i form av Hyresgästföreningen och andra organisationer.

Ett adopterande av min modell kommer att leda till såväl hyreshöjningar som till hyressänkningar beroende på hur gammalt beståndet är och hur stor del av beståndet som är finansierat via lån.

Om vi vågar införa den modell jag föreslår är jag helt övertygad om att byggandet av hyresrätter skulle få en renässans, och att det skulle bli oerhört attraktivt för alla aktörer att bygga och förvalta hyresrätter.

Slutligen vill jag säga att vi aldrig ska tillåta oss att sälja ut allmännyttan till privata aktörer. Ska något göras är det snarare att stärka och göra allmännyttan ännu större, och ännu starkare för att säkerställa att hyresnivåerna även bland privata hyresvärdar hålls på en rimlig nivå.

Historien likväl som nutiden visar att utförsäljning av kommunal och statlig egendom alltid gynnat fåtalet på flertalets bekostnad. Dessutom har de gynnsamma effekter som försäljningsivrarna talar om sällan eller aldrig infriats vid sådana utförsäljningar.

Därför är min slutsats att en solidarisk bostadspolitik behöver ett solidariskt system för hyressättning. Med mitt förslag uppnås detta utan att sälja ut vår gemensamma egendom till privata intressen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”