Även detta inlägg blir en återblick till 1975 års Socialdemokratiska partiprogram och det samhälle detta strävade efter att bygga. Hade dessa tankar fått genomslag och genomförts skulle Sverige av idag ha sett helt annorlunda ut. Annorlunda på ett bättre sätt!

Det är just därför jag envetet fortsätter mitt debatterande i visshet om att vi alla förr eller senare kommer att inse att bara en återgång till, och ett genomförande av dessa ideal kommer att återuppbygga välfärdslandet Sverige.

Hela avsnittet om planmässig hushållning under medborgarnas kontroll kom till därför att Socialdemokratin redan 1975 hade kommit till insikt om det som symboliserar Sverige anno 2015.

Vad man insett var följande:

• Hela regioner hotas av ekonomisk utarmning om företagens vinstmotiv ensidigt tillåts bestämma lokaliseringen av näringsliv och service.

Därför togs detta avsnitt in i partiprogrammet för att säkerställa att följande målsättning införlivades:

• Målet är att göra alla landets regioner likvärdiga när det gäller tillgång till såväl arbete som social, kommersiell och kulturell service.

Det som gällde 1975 och avsåg Sverige kan idag sägas gälla hela EU. Vad som hänt när företagens vinstmotiv ensidigt tillåtits bestämma är att jobben flyttat från Sverige och EU till låglöneländer och att den enda effekten blivit att företagets ägare berikat sig själva på bekostnad av medborgarna i Sverige och EU.

Det är rätt fascinerande att vi Socialdemokrater redan 1975 kunde veta hur facit skulle se ut 2015. Dock är insikten om detta något vi lärt av historien före 1975, och framför allt av historien innan Ådalen 1931. Nämligen att kapitalet alltid ensidigt ser till sitt eget intresse utan att bejaka resten av samhället i vilket de verkar.

Nedan kommer jag att lista ytterligare ståndpunkter tagna i 1975 års partiprogram i syfte att uppnå planmässig hushållning under medborgarnas kontroll.

Håll tillgodo:

• En demokratisering av det ekonomiska livet förutsätter att det medborgerliga inflytandet kan göra sig gällande på alla nivåer i ekonomin.
• Hela den ekonomiska verksamheten måste samordnas till en planmässig hushållning under medborgarnas kontroll.
• Denna hushållning syftar till att att fullt ut utnyttja samhällets produktiva resurser och därigenom skapa arbete åt alla.
• Detta förutsätter en långsiktig sysselsättningspolitik, som inriktas på att åstadkomma en fortgående ökning av antalet arbetstillfällen.
• Den enskildes ställning måste stärkas för att möta de förändringar i produktionsförhållandena som är en följd av nya tekniska och ekonomiska förutsättningar och som snabbt får genomslag i en starkt utlandsberoende ekonomi.
• Förhållandena i arbetslivet måste anpassas efter de arbetandes förutsättningar.
• En fortsatt utjämning av rådande inkomst och förmögenhetsskillnader är ett centralt mål för arbetarrörelsen.
• Hushållningen syftar till att inrikta produktionen så att medborgarnas väsentliga behov tillgodoses. Detta därför att dessa behov i allt större utsträckning inte tillfredsställs genom marknadsekonomin.
• I stället behövs ökade samfällda insatser för att möta kraven på kultur och utbildning, god hälsovård, ökad omsorg om barnen, bättre omvårdnad för sjuka och gamla och vidgade aktivitetsmöjligheter för de handikappade.

Vår slutsats är därför att Socialdemokratin är beredd att bygga ut den gemensamma (läs offentliga) sektorn för att tillfredsställa dessa behov.

Ståndpunkterna för planmässig hushållning under medborgarnas kontroll fortsätter med följande punkter:

• Den planmässiga hushållningen syftar också till kamp mot inflationen. Inflationen leder till orättfärdig omfördelning av inkomster och förmögenheter. Den gynnar de ekonomiskt starka och missgynnar de ekonomiskt svaga. Den skapar nya orättvisor och förstärker de redan existerande orättvisorna.
• Socialdemokratin strävar efter att samordna den ekonomiska verksamheten i planmässig hushållning för att inrikta produktionen på att tillgodose medborgarnas behov.
• För att möjliggöra de hänsyn till olika krav och inriktning som demokratin förutsätter måste denna hushållning organiseras som ett öppet och variationsrikt system, inte ett slutet och fast.
• Den bör inte få formen av detaljreglering som klavbinder individernas och företagens förmåga till initiativ och handling.
• Inom denna ram vill Socialdemokratin i varje särskilt fall pröva vilka former av ägande, företagande och nyskapande som bäst tjänar människornas krav på framåtskridande och välfärd.

Jag slutar här även om listan av punkter kunnat göras åtskilligt längre. Jag är övertygad om att ovanstående får varje läsare att förstå att dagens Sverige ligger ljusår från denna vår målsättning med det svenska samhället.

Att så blivit fallet är lika mycket vårt eget fel som någonsin Alliansens och borgerlighetens. Dock har avståndet ökat i raketfart under Alliansens 8 år vid makten.

Resultatet av detta är lätt att utläsa: Höga arbetslöshetstal, ökade klasskillnader, frustration bland befolkningen över dåliga levnadsvillkor, framväxt av ett främlingsfientligt parti som skyller allt på invandringen.

Därför måste vi tänka om – tänka rätt och göra det enda rätta.

Ett starkt Socialdemokratiskt parti som går tillbaka till idealen i 1975 års partiprogram och förverkligar dessa ideal kommer att bygga ett STARKARE, TRYGGARE och mer VÄLMÅENDE Sverige.

Ett Sverige som på nytt blir modellen för hur ett land ska byggas. Ett Sverige fyllt av kärlek, välfärd och samförstånd. Ett Sverige där alla människor räknas – även de som är sjuka och arbetslösa.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”