Under lång tid har vi Socialdemokrater utan att göra större väsen av oss suttit och tittat på medan Alliansen och den nyliberala politiken effektivt monterat ner arbetsrätten steg för steg. Därför är det hög tid att vi säger STOPP och belägg. Arbetsrätten måste stärkas annars kommer det att gå illa – Görs inget kommer LO-kollektivets arbetare att försvinna över till SD en efter en.

Att arbetsrätten försvagats spelar SD rakt i händerna, och att de enda som applåderar är just SD som tillsammans med Sveriges arbetsgivare tjänar stort på den försvagade arbetsrätten råder inga tvivel om. Det är därför det brinner i knutarna. Arbetet för att förstärka arbetsrättslagstiftning måste starta nu.

Om vi tittar på dagens flykt av väljarsympatier till förmån för SD går det inte att blunda för att det stora flertalet av de nya sympatisörerna faktiskt finns inom LO-kollektivet. Jag är rätt övertygad om att anledningen till att de sympatiserar med SD har mycket lite eller inget alls att göra med att de är vare sig rasister eller främlingsfientliga.

Vad det istället handlar om är att de känner sig frustrerade och upplever att det politiska etablissemanget svikt dem. Det är helt enkelt så att de förlorat tron på att vi som anses utgöra det politiska etablissemanget sitter inne med lösningen på deras vardagsproblem. Det är därför de går till ett parti som presenterar en enkel lösning genom att skylla allt på invandrarna.

Att det faktiskt förhåller sig så går att förstå på många av de svar man får om man frågar runt och undrar varför de nu sympatiserar med SD istället för med S eller något annat av de etablerade politiska partierna. Det är då man får höra uttalanden i stil med vad många byggnadsarbetare säger. ”Vad annars ska vi göra när folk från andra länder kommer och tar våra arbeten – dessutom till sämre löner och sämre villkor än vi har”. Dessutom utan att NI politiker gör något åt saken.

Frustrationen man känner i en sådan situation gör att det blir lätt att gå på SD’s lockrop om att allt är invandrarnas fel. Alldeles speciellt så när man upplever att det är en invandrare som tagit jobbet av en. Vi som tänker längre och läst på vet att detta inte stämmer.

De som kommer och tar jobben från våra svenska byggnadsarbetare och andra yrkeskategorier är inte att betrakta som invandrare även om de kommer från andra länder. Vad det handlar om är att det är EU-medborgare från andra EU-länder, främst i forna Östeuropa som kommer som en effekt av den fria rörligheten inom EU. Att de kommer beror på att det med nuvarande EU-lagstiftning är mer eller mindre omöjligt att stoppa den sortens arbetskraftsinvandring.

Hade SD haft rent mjöl i påsen och den minsta gnutta civilkurage borde de rimligen upplysa sina nya sympatisörer om just detta. Dock väljer man att hålla tyst så länge detta spelar dem rakt i händerna – Men varför kapa den hand som föder en?

Allt jag skrivit ovan går att skylla på två huvudorsaker:

• Alliansens och nyliberalismens kraftiga och massiva nedmontering av arbetsrätten.
• Socialdemokratins oförmåga att högljutt stå upp och försvara den arbetsrätten som tagit åtminstone två generationer att få steg för steg bygga upp.

Inte undra på att LO-kollektivets medlemmar känner sig både svikna och frustrerade!

Därför är det hög tid att vi Socialdemokrater höjer våra röster och tar fighten för att stärka arbetsrätten. Det är vår skyldighet att göra så och om något föra arbetsrätten framåt och utveckla den ännu mer. Positionerna måste flyttas framåt då vi aldrig kan nöja oss med att slåss bara för att försvara strider vi redan vunnit historiskt.

Om något ska arbetsrätten stärkas och vi ska strida och slåss för sådant som stärker arbetsrätten utöver det som redan uppnåtts.

Vi måste slåss för:

• Att svenska lönevillkor och svenska förmåner ska gälla för alla som arbetar på svenska arbetsplatser. En strid som måste föras både i EU och nationellt i Sverige.
• En kraftigt begränsning för visstidsanställningar och inhyrning av personal.
• Minskad arbetsbelastning.
• Förbättrad arbetsmiljö.
• En förstärkning av den svenska modellen.

Det är saker som dessa vi måste berätta för LO-kollektivets medlemmar för att vinna deras förnyade förtroende och sympatier. Vi måste våga berätta varför det är viktigt att de ger oss sitt stöd, och varför deras stöd behövs för att återställa det Alliansen förstört och för att bygga ut arbetsrätten ännu mer. Dessutom måste vi be LO-kollektivets medlemmar om förlåtelse för att vi svikit dem och varit delaktiga till dagens situation på svensk arbetsmarknad.

Vi Socialdemokrater har historiskt varit mycket duktiga på att slåss för våra ideal och för våra ideologiska kärnvärden. Innerst inne vet jag att de allra flesta av LO-kollektivets medlemmar i grund och botten är medvetna om att bara är en politik som bygger på KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE som är garanten för att ge arbetstagarna mer inflytande på landets arbetsplatser.

LO-kollektivets frustration kan bara brytas genom att vi Socialdemokrater driver socialdemokratisk politik likt den vi drev i fornstora dagar. Sverige och Sveriges arbetare behöver en stärkt arbetsrätt lika mycket som vi Socialdemokrater behöver deras röster.

Tillsammans är vi starka och kommer att gå segrande ur striden – Så länge vi slåss var för sig kommer fienden att vara oss övermäktig.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”