Jag har skrivit många gånger om att svenskarna upplever att de blivit svikna av oss politiker – Och därför efter lång tid och stort tålamod tröttnat och nu istället gör precis som Palme förutsåg – Nämligen vänder sig och sitt stöd mot de politiker som tillsynes kan presentera en enkel lösning på Sveriges problem.

För närvarande verkar den enkla lösningen vara att anamma SD’s budskap om att skylla allt på invandringen.

Häromdagen hade jag en lång och och och i många stycken givande debatt med att antal arbetskamrater som alla i alla år röstat på Socialdemokraterna men nu överväger att rösta på SD.

Debatten var både livlig och stundtals rätt het –  Men då jag började ställa konkreta frågor runt deras påstående och invändningar runt invandring och dess påverkan blev de svarslösa – Alldeles speciellt så när jag ställde konkreta frågor likt den om bostadsbristen beror på att invandrare tar bostäderna eller om bostadsbristen kan bero på att förespråkarna för nyliberal politik ser bristen på bostäder som ett sätt att tjäna mer pengar?

Allt eftersom debatten fortgick och jag ställde fråga efter fråga blev mina kollegor allt mer frågande till det jag anförde i debatten – I slutändan ramlade dock poletten ner – Resultatet blev att alla deltagare utan undantag sa att jag sannolikt har rätt i det jag säger men att de är trötta på politiker som pratar och pratar utan att göra som de säger och utlovar.

Nästintill unisont utbrast de att det är vår demokratiska rätt visa vårt missnöje genom att rösta annorlunda – Om inte annat så för att lära de etablerade partierna och dess företrädare en läxa.

Även om jag ställer mig frågande till deras inställning därför att jag vet att SD inte kommer att göra deras liv och vardag lättare eller bättre så finns det en viktig lärdom att dra ur diskussionen –  Och det är att väljarna ser dagens politiker som maktfullkomliga och bara genomförande de åtgärder som stärker politikerns egna ställning och position.

Kort sagt så är de väljarsympatierna som syns idag inte ett utslag av politisk övertygelse – Snarare en effekt av politikerförakt och desperation över att vi politiker hellre tillvaratar våra egna intressen och sätter dessa framför människornas/väljarnas intressen.

Det blir därför både svårt och omöjligt att rättfärdiga varför politiker ska ha löner, pensionsförmåner och övriga förmåner som ”vanliga” löntagare och människor aldrig kommer i närheten av. Därför är den andra lärdomen att den synen bland väljarna måste förändras – Inte genom att vi rättfärdigar vårt handlande med vackra ord och vad vi politiker anser vara rättfärdiga argument – Utan av handlingar som visar att vi lyssnar och på grundval av svaren ändrar vårt beteende och sätt att se på saken.

Insikten om att detta var det stora problemet hade jag i och för sig redan innan den debatt jag refererade till ovan – Dock får den mig att inse att vi måste göra något åt situationen om vi vill återskapa väljarnas förtroende för politik och politiker.

Därför föreslår jag precis som tidigare följande åtgärder:

• Att varje medborgare kan verka maximalt 3 mandatperioder som heltidsarvoderad politiker fördelat på så vis att man kan sitta maximalt 2 mandatperioder i rad med minst en mandatperiod utanför politiken innan man sitter den 3:e mandatperioden. Enda undantaget ska vara ett partis partiordförande/partiledare som tillåts sitta ytterligare en mandatperiod till maximalt 4 mandatperioder..
• Att mandatperioden läggs ihop och är oberoende av om man mixar kommunal. landstings- och riksdagspolitiska uppdrag – Detta för att undvika ”politiska broilers”.
• Att man innan inträdet i politiken ska ha haft ett reguljärt arbete utanför politiken för att införskaffa förståelse för den vanlige medborgarens vardagsproblematik.
• Att man efter genomfört värv är fri att arbeta som fritidspolitiker.
• Att lönen för en politiker maximeras till maximalt 3x medianlönen för genomsnittligt heltidsarbete i Sverige, undantaget stadsråd som maximalt kan uppbära 4x medianlönen för heltidsarbete i Sverige.
• Att sjukförmåner och övriga villkor även för politiker följer samma villkor som övriga löntagare i Sverige.
• Att pensioner även för politiker följer gängse avtal och överenskommelser överensstämmande med resten av svensk arbetsmarknad.
• Att en stoppregel införs för stadsråd och ministrar och som förhindrar övergång till vad som kan anses vara lobbyingverksamhet under en tid av 24 månader efter avslutat politiskt uppdrag.

En övergång till ovanstående regelverk tillsammans med en officiell redovisning av hur varje enskild politiker inför varje val åläggs redovisar utfallet av hur man drivit de löften man gick till val på kommer att hjälpa till att återskapa förtroendet för politiken och oss politiker.

Som Socialdemokrat och fast förankrad i de ideologiska grundteserna KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE lovar jag härmed att jag ska driva dessa frågor när helst tillfälle ges.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”