Det som nu spelas upp inför öppen ridå i VW är ett tydligt exempel på den fria marknadsekonomins akilleshäl – Nämligen de i många stycken fula arbetsmetoder som behövs för att göra tillräckligt stora vinster för att stilla aktieägarnas aldrig sinande GIRIGHET – Arbetsmetoder som i slutändan leder till fusk och fulspel.

Sista kapitlet i skandalen VW är ännu inte skrivet och sannolikt blir slutresultatet när detta skrivits en både lång och tjock roman som visar att den girige inte skyr några som helst medel för att öka på sin förmögenhet ännu mer.

I dag finns rapporter om att VW i ett brev till den tyska förbundsdagen erkänt att de ”riggat” 8 miljoner bilar i EU. I brevet sägs att felstegen begåtts av ett fåtal personer. Vilka dessa personer är är den stora frågan – En vild gissning är att gruppen består av de mest inflytelserika medlemmarna från ägarfamiljen Porsche/Piech och den yttersta företagsledningen med den avgångne Koncernchefen Martin Winterkorn i spetsen.

Nu ser det dock ut som om priset för fusket kommer att bli enormt högt i slutändan – Bankjätten Credit Suisse har gjort en beräkning på de slutliga kostnaderna för fusket och kommit till slutsatsen att de dryga 60 miljarder kronor VW avsatt för att klara krisen är långt ifrån tillräckligt – Enligt Credit Suisse kommer slutnotan att landa någonstans mellan 215 och 731 miljarder kronor innan allt är klart.

VW avfärdar beräkningarna som varande ”rent nonsens” enligt en talesperson för företagsledningen – Dock är jag övertygad om att Credit Suisse är rätt ute i sina beräkningar. Trots att jag beskyllt banker för både det ena och det andra är de trots allt bra på det de egentligen borde ägna sig åt  – nämligen inlåning, utlåning och kvalificerade riskbedömningar.

Att den blivande styrelseordföranden i VW Hans Dieter Poetsch till Bloomberg News säger att krisen utgör ett hot för hela företagets existens borde få alla alarmklockor att ringa och ska tas på allvar då man inte gör ett sådant uttalande utan att ha god kännedom om vad som hänt och kommer att hända i en framtid.

På samma sätt är krisen i VW ett mycket större hot mot hela Tysklands ekonomi än någonsin den grekiska skuldkrisen. Effekterna och efterdyningarna efter VW skandalen kommer att kyla ner tysk ekonomi många år framåt. Det enda vi får hoppas på är att VW är ensamma och att de inte drar hela bilindustrin och dess underleverantörer med sig i fallet.

Som jag sa är detta det yttersta beviset på att den ”fria marknadsekonomin” inte fungerar som den borde – Det är därför jag förordar en blandekonomi – något jag gör för att sprida riskerna och se till att det finns något som kan överbrygga konjunktursvängningar och marknadsekonomins nycker – självförvållade eller inte.

Det den tyska regeringen nu bör göra – och förhoppningsvis gör är att sätta hela VW koncernen under tvångsförvaltning. Att så är nödvändigt är odiskutabelt då nuvarande ägare visat en aldrig tidigare skådad hänsynslöshet i sin strävan att stilla GIRIGHETEN genom riskfyllt fusk i syfte att skapa större vinster.

Tvångsförvaltningen bör även innebära att nuvarande ägare får svara för de fulla kostnaderna – Räcker inte företagets pengar till ska ägarnas tillgångar exproprieras för att betala notan för fusket och dess följdverkningar – De tyska skattebetalarna ska så långt möjligt är hållas helt skadelösa då skulden till fusket inte ligger hos skattebetalarna utan hos företagets ägare.

Dessutom tycker jag synd om alla de bilhandlare runt om i världen som säljer bilar från VW Group – Dessa företag som är fristående från VW koncernen är nu i riskzonen och riskerar att gå under i krisens svallvågor som en följd av minskat förtroende och minskad försäljning av bolagets produkter.

Även handlarna bör hållas skadelösa och fullt ut kompenseras av VW koncernen då dessa inte gjort några fel.

Jag tror som sagt att det kommer att ta tid innan vi ser hur stor den slutliga skadan blir av VW:s fuskande – En sak är jag dock övertygad om och det är att den kommer att göra 10.000-tals människor arbetslösa.

Vad ska vi då dra för slutsatser av det inträffade?

Förutom det jag tidigare framfört som handlar om att vi politiker som en konsekvens av det inträffade bör lära oss att marknaden inte ska testa och reglera sig själv – utan att detta ska ske i statlig regi finns följande lärdomar att dra ur det inträffade:

• Att regeringar och lagstiftare måste ha djupare insyn i för landet betydelsefulla företag och dess verksamheter.
• Att blandekonomi behövs för att säkra länders ekonomi.
• Att revisionsförfarandet i en framtid även måste innefatta tillverkningsmetoder och tillvägagångssätt.
• Att jätteföretag likt VW som är stora nog att hota ett helt lands ekonomi endera bör delas upp i mindre företag med olika ägare – alternativt ha stort statligt delägande och statlig insyn för att trygga jobben.

Den sista punkten är viktig och precis vad USA:s regering gjorde med oljeindustrin när den en gång blev så stor att en enskild ägare utgjorde ett hot mot hela USA:s ekonomi och existens – Kunde USA göra detta ser jag inga hinder för att EU gör samma sak med de industrier som utgör samma hot hos oss.

Även om det skulle ligga nära tillhands att skylla det som inträffat i VW på nyliberal politik och nyliberala politiska strömningar så ska jag avstå från att gör så – Dock tror jag att VW:s läge sett annorlunda ut om Tyskland under VW:s snabbaste tillväxtfas haft en Socialdemokratisk regering som förmått reglera dem bättre.

Avslutningsvis hopas jag att både Tyskland och världen lär av detta och i en framtid ser till att skapa regleringar som förhindrar en upprepning av det som just skett i Volkswagen – Så ska vi i vart fall göra i Sverige den dagen mina förslag vinner större genomslagskraft.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”