Det har säkert inte undgått någon att det pågår en häxjakt på Margot Wallström för närvarande och att hon beskylls för både det ena och det andra vad gäller den lägenhet hon bor i. En sak som många driver hårt är att hon får bidrag för dubbelt boende – Något som för övrigt utgår till alla riksdagsmän som inte bor i Stockholm.

Därför är jag beredd att hålla med Margot när hon säger att hon inte har något att dölja – Det är inte Margot det är fel på – Snarare år det så att samhällsmoralen är rutten därför att människor drivs av GIRIGHET snarare än av KÄRLEK.

Vad vi måste göra är att ifrågasätta hela systemet där Riksdagen ger sig själva förmåner och möjligheter som resten av befolkningen inte åtnjuter. Vi ska således inte skjuta på enskilda individer utan på systemet som sådant.

Sedan ska vi ta i beaktande att precis samma sak pågår i den privata sfären där företag gynnar vissa på bekostnad av andra när det gäller fria och/eller förmånliga bostäder och hyreskontrakt.

Som jag ser det ska lagstiftningen ändras så att en alla hyreslägenheter lämnas till en gemensam bostadskö där alla behandlas lika. Detta oavsett om lägenheten ägs av det allmänna eller av en privat hyresvärd. Sedan ska lagstiftningen vad gäller besittningsrätt göras om så att man inte kan byta lägenhet utan att lämna den man bor i tillbaka till hyresvärden.

Sedan vill jag se en lagstiftning som permanent sätter stopp för ombildande av hyresrätter till bostadsrätter.

När det gäller Riksdagens ledamöter och deras förmåner vill jag se en modell där Riksdagen kostnadsfritt tillhandahåller övernattningsbostäder till alla Riksdagsledamöter bosatta utanför Stockholm i ett lägenhetshotell tillhörande Riksdagen. Om den som sitter i Riksdagen sedan väljer att hyra annan bostad eller köpa sig en bostad så ska detta anses som en privat angelägenhet.

När det gäller avdrag för dubbelt boende så ska Riksdagens ledamöter omfattas av samma regelverk som övriga svenskar utan undantag från regelverket.

Jag har tidigare skrivit i ett antal inlägg om att jag anser att Riksdagens ledamöter ska omfattas av samma förmåner som alla andra svenskar både vad gäller pensioner, anställningstrygghet, sjukpenning mm. – En åsikt jag fortsatt anser är rätt och riktig.

I nästa steg vill jag se ett regelverk som maximerar hur länge man kan verka som heltidsarvoderad politiker – Detta för att undvika att politiken blir ett karriärval snarare än ett kall.

I tidigare inlägg har jag sagt att maximalt 3 mandatperioder som heltidsarvoderad politiker ska vara tak. Detta uppdelat så att man först kan sitta max 2 mandatperioder med en mandatperiods avbrott innan man gör den 3:e mandatperioden. Vill man fortsätta med politiken efter detta så ska det vara i rollen som fritidspolitiker.

Detta ska gälla oavsett vart man gör sin mandatperiod som heltidsarvoderad politiker – Dvs. man ska inte först kunna göra 3 mandatperioder i kommunen för att sedan upprepa detta i landstinget, riksdagen eller europaparlamentet.

Att jag vill ha det på detta sätt är just för att undvika att man som politiker blir fartblind samt att man bygger relationer som sedan kan leda till att man beskylls för mutbrott mm.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”