EU-kommissionen håller på med att reformera utstationeringsdirektivet – dvs. det direktiv som reglerar lönenivå och övriga villkor för EU-medborgare som under en begränsad tid arbetar i ett annat EU-land. Tvärtemot sina tidigare påståenden om att principen om lika lön för lika arbete på samma plats ska gälla visar det som läckt ut om direktivet att förslaget innebär det omvända.

I det nya förslaget sägs det att låga löner nu ska betraktas som en legitim konkurrens fördel och att man ska frångå dagens linje som innebär att ingen kan ha lägre lön för arbete i Sverige än den lägsta lönenivå som svenska avtal stipulerar. EU-domstolen har därutöver tillämpat en praxis som innebär att även utstationerad arbetskrafts erfarenhet och färdighet får vägas in när lönen bestäms vilket gör att den kunnat höjas över avtalets lägsta nivå.

Den nya skrivningen talar om att lönen aldrig får vara lägre än att nivån som det är skrivet uppfyller ”nödvändig ersättning för att skydda arbetstagarna” – Hur stor den nivån är ska inte kunna bestämmas av svenska företag och svenska arbetsgivare då den rätten är förbehållen EU-domstolen enligt förslaget.

För mig luktar ett sådant förslag pampvälde, nyliberalism och kortsiktigt tänkande och blott och allena ett sätt berika de redan rika på bekostnad av alla övriga EU-medborgare.

Dessutom innebär det nya förslaget att fackföreningarna inte längre kan använda sig av stridsåtgärder såsom blockad mm. då det inte är svenska regler som styr vad som ska anses utgöra lägsta lönenivå.

Det nya förslaget till utstationeringsdirektiv hotar således hela den svenska modellen och därmed svenska arbetare och svenska företag och deras konkurrenskraft inom EU. Det är därför LO, TCO, SACO och Svenskt Näringsliv gör gemensam sak och tillskriver EU-kommissionen för att stoppa förslaget.

Jag har i tidigare inlägg envetet hävdat att svenska löner och svenska regler ska gälla på den svenska arbetsmarknaden – En uppfattning jag står fast vid och aldrig kommer att kompromissa om och/eller med.

EU och en union är en god tanke men fram till den dagen alla EU-länder har en gemensam valuta, en gemensam centralbank, en gemensam stadsbudget, ett gemensamt skattesystem och en gemensam fackföreningsrörelse som i förhandlingar med arbetsgivarna bestämmer lönen så att den är lika i alla EU länder ska EU-kommissionen hålla sig borta från att reglera lönerna inom unionen.

Vad EU-kommissionen borde göra om den vill göra rätt är att en gång för alla fastslå att respektive medlemslands löner och villkor ska gälla för allt arbete som utförs i det landet – Då och bara då kan vi skapa konkurrens på lika villkor i hela EU. 

EU-kommissionen ska inte agera lönedumpare utan snarare arbeta för högre löner och bättre villkor för alla de arbetstagare som arbetar i unionen och med råge utgör majoriteten av EU:s medborgare. Misslyckas dagens delagater i EU-kommissionen med detta finns en enkel lösning på problemet – En lösning som innebär att vi som EU-medborgare utnyttjar vår demokratiska rätighet att avsätta dem och ersätta dem med delegater som tänker och agerar utifrån solidaritetsprincipen och utifrån vad som bäst gynnar ”flertalet”.

Skulle de sistnämnda visa sig vara möjligt ska vi som sista utväg begära utträde ur EU och lämna unionen.

Fram till den dag hela EU utgör ett homogent land (vilket sannolikt aldrig kommer att ske) ska svenska löner och svenska arbetsvillkor bestämmas i förhandlingar mellan svenska fackföreningar och svenska arbetsgivare och inte av EU-kommissionen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar dag”