Att Tyskland nu väljer att tolka Dublinförordningen på ett nytt och annorlunda sätt avseende på om asylansökan ska prövas i Tyskland eller annorstädes är olycklig – Dessutom visar deras nya hållning hur svår asylfrågan och dess lösning är för de enskilda länderna.

Det är därför jag med en dåres envishet hävdar att vi måste skapa en EU-gemensam policy som alla medlemsländer rättar sig efter.

Dagens ordning där ländernas regeringar ändrar policy och inställning om hur asylfrågan för flyktingar ska lösas allt efter kortsiktiga svängningar i väljarstödet i opinionsundersökningar måste upphöra – Så även egna hemsnickrade regler i respektive EU-land.

Hanteringen och behandlingen av de som kommer som flyktingar för att söka asyl måste vara handfast och klar och tydlig för alla – Både politiker, medborgare och inte minst de asylsökande måste veta vad som gäller. Dessutom måste den se lika ut i alla EU-länder för att situationen ska bli rättvis och hållbar.

Om Dublinförordningen ska finnas kvar måste den tolkas och tillämpas på samma sätt i alla EU-länder. Kan vi inte enas om en gemensam tolkning är de enda rätta att skrota Dublinförordningen helt och håller och endera ersätta den med en ny förordning alternativt låta varje land göra på sitt sätt. Det sistnämnda skulle om det inträffar vara spiken i kistan för hela EU-samarbetet som jag ser det.

Därför upprepar jag det jag sagt tidigare. Låt oss snarast möjligt skapa gemensamma regler för behandlingen av asylsökande – Regler som sedan följs till punkt och pricka av alla EU-länder.

I detta regelverk bör de klar och tydligt framgå att det är EU och inte den asylsökande som bestämmer vilket land man ska placeras i om man beviljas asyl. Dessutom bör regelverket stipulera ländernas och de asylsökandes rättigheter och skyldigheter samt vilken ekonomisk ersättning och övriga förmåner som ska ges till den som beviljas asyl samt under hur lång tid denna ersättning ska utges.

Tysklands nya syn på Dublinförordningen borde även få de partier och individer som kritiserar sittande regering med att göra för lite i hanteringen av flyktingproblematiken att inse att hanteringen är svår och i många stycken utanför svensk kontroll.

Som det ser ut i dagsläget blir Sverige helt utan förskyllan sittande med fler än 700 asylsökande som skulle avvisas till Tyskland för att få sin ansökan prövad där – En situation som inte är självvald utan framkallad av Tysklands förändrade syn på Dublinförordningen.

En Dulinförordning som inte efterlevs är till nackdel för alla EU-länder – Inte minst för Sverige eftersom detta innebär att Sverige blir tvungna att härbärgera även de flyktingar som enligt Dublinförordningen hör hemma i andra EU-länder trots att de av olika anledningar kommit till Sverige.

Om fler länder än Tyskland väljer att tolka Dublinförordningen på detta sätt tycker jag att Dublinförordningen spelat ut sin roll. Vad jag försöker säga är att Tysklands nya hållning är det yttersta beviset på att Dublinförordningen upphört att gälla i sin nuvarande form – Och att detta om inget görs innebär att EU i sin nuvarande form mer eller mindre upphört att existera.

Det finns ingen anledning att ha en union om länderna bara väljer att följa de delar som gagnar dem och struntar i att följa de regler som är en belastning. Ingår man i en union får man ta allt som följer med medlemskapet – Både bra och dåligt. Är man inte beredd att göra så ska man inte ingå i unionen – Svårare än så är det inte.

Tysklands nya hållning innebär att de tillfälliga gränskontroller som införts måste bli permanenta. Det innebär även att vi själva kan bestämma vilka vi släpper in i landet och vilka som får söka sig vidare till andra länder.

Införandet av permanenta gränskontroller ser jag som en fördel då sådana ger oss bättre kontroll på vem som befinner sig i landet och hur länge de befinner sig här. Något som i förlängningen ger oss bättre kontroll över både kriminalitet, smuggling och den skatterättsliga hemvisten för alla EU-medborgare som arbetar i Sverige.

Personligen tycker jag att vi ska använda detta sammanbrott i EU till att förändra hela EU-samarbetet. EU bör bli mer av en samarbetsplattform och mindre av en överstatlig institution än vad som är fallet idag. Låt oss använda EU som en tullunion utan tullar mellan medlemsländerna och i övrigt ge länderna full frihet att bestämma allt annat på egen hand.

Därutöver kan vi eventuellt ha försvarssamarbete och samarbete runt forskning och utveckling och snarlika regler runt miljöfrågor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”