Frågan om hur vårt samhälle ska styras och vem som bestämmer detta har förändrats rätt mycket över tid i Sverige. Fram till slutet av 1980-talet var det rätt självklart att det är politiker och politiska beslut som styr hur offentlig verksamhet styrs – Idag blir det allt vanligare att tjänstemän på ett eller annat sätt har en egen agenda och går emot politiska beslut.

Att så är fallet visar sig inte minst i Umeå där de tjänstemän som handhar implementeringen av Personalutskottets beslut om heltid som norm för alla anställda och kortare tid för inlasning dvs. när man har rätt till fast anställning gör detta på ett helt annat sätt än det som politikerna som fattade beslutet avsett.

Detta och många andra exempel på tjänstemannastyre får mig därför att ställa mig frågan om vem som styr? Är det den politiska majoriteten eller är det tjänstemännen som styr?

Det svar jag kommit fram till är att det till stor del är tjänstemännen som styr. Att så är fallet är gravt olyckligt därför att ett demokratiskt samhälle ska styras och administreras i enlighet med demokratiskt fattade politiska beslut snarare en följa tankarna och önskemålen hos enskilda ledande tjänstemän i offentlig förvaltning.

I Umeås fall fattades beslutet för att anställda i kommunen skulle känna större anställningstrygghet och en glädje över att jobba för Umeå Kommun med vetskap om att de har rätt till heltid om de inte ansöker om annat. I andra hand förstår jag det som att beslutet fattades för att skapa en sedan länge behövd personalförtätning så att arbetsbelastning och därmed framtida sjukskrivningar minskar.

Beslut som över tid minskar kommunens kostnader för sjukskrivningar radikalt samtidigt som det gör det lättare för kommunen att rekrytera den personal man behöver.

Förvisso har man från politikens sida inte gett tydliga instruktioner om hur mycket mer pengar som kommer att tillskjutas för att klara reformen, samt lämnat en detaljerad förklaring för hur dessa pengar ska användas.

Oavsett vad som hänt upplever jag att vissa chefstjänstemän som inte gillar beslutet därför att beslutet går emot deras personliga politiska uppfattning om hur kommunen ska agera följer en egen agenda och ser som sin uppgift att implementera beslutet på ett sådant sätt att det inte gynnar socialdemokraterna i form av uppskattning och ökade väljarsympatier på det sätt det borde.

Ett i grunden positivt politiskt beslut har nu av ansvariga chefstjänstemän konverterats till något som givit Umeå Kommun och därmed indirekt de styrande socialdemokraterna stämpeln som dåliga arbetsgivare.

Låt mig därför säga följande – Vi behöver mer av politikerstyre och ministerstyre i Sverige!

Tjänstemän ska inte fatta egna inriktnings och/eller policybeslut. Dessa ska fattas av politiska församlingar vilket är en förutsättning om de politiska besluten ska få avsedd effekt i de offentliga verksamheter där de ska implementeras.

I ett demokratiskt samhälle ska det vara politikerna som styr och fattar beslut och  tjänstemän som genomför besluten.

Ansvariga tjänstemän ska inte använda en egen agenda i sitt arbete – Snarare ska de genomföra fattade politiska till punkt och pricka i enlighet med beslutet. Är de osäkra på vad som avsågs i delar av beslutet ska de kontrollera med ansvariga politiker innan åtgärderna genomförs.

Det är dessutom läge att fundera på om inte chefstjänstemän i stat, landsting och kommuner ska vara politiskt tillsatta för att garantera att politiska beslut alltid implementeras i enlighet med det styrande partiets vilja och beslut.

En sådan ordning är på inget sätt underlig utan följer det som sker i riksdagen där departementscheferna byts ut när den politiska majoriteten förändras – En ordning som borde gälla all offentlig förvaltning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”