Trots att jag är socialdemokrat och trots att jag i allra högsta grad förespråkar insatser som kan rädda vårt klimat måste jag ge underkänt till min egen regering i frågan om införandet av vägslitageavgift för den tunga trafiken.

Detta därför att införandet av en sådan slår mycket hårt mot den norrländska basindustrin och mot varudistributionen i Norrland där vi lever i en verklighet med långa avstånd och avsaknad av alternativa transportmedel.

För mig står det helt klart att vi måste ta tillbaka detta till ritbordet och fundera igenom saken en vända till innan vi fattar beslut i frågan.

Hade det varit så att järnvägsnätet varit utbyggt så att järnvägstransport är ett reellt alternativ till lastbilstransporter i Norrland hade jag kunnat köpa förslaget – Fram tills detta är verklighet är jag emot införandet av vägslitageavgift för den tunga trafiken – I vart fall i Norrland.

Jag har i en rad inlägg påtalat att vi som samhälle aktivt måste arbeta för att få över tonnaget för de långväga transporterna (läs Norrland till Stockholm och Södra Sverige och omvänt) på järnväg istället för att som idag till stor del sköta dessa per lastbil. Enligt mitt tycke är det hur detta ska gå till utredningen bör fokusera på.

De tvärtransporter som sker i Norrland – T.ex. av timmer från skogarna till kustens pappersmassafabriker och den varudistribution som sker från kusten till inlandet är livsviktig för att Norrland ska fungera på samma sätt som t.ex. Stockholmsregionen.

Att i det läget beskatta Norrland och norrlänningarna extra därför att avstånden är stora är varken solidariskt eller kärleksfullt och definitivt inte i samklang med vår ideologiska övertygelse om alla människors lika värde.

Jag vill därför att regeringen ger nya direktiv till den utredning som tittar över eventuella vägslitageavgifter och klargör att förslagen måste vara väl balanserade och att förslagen måste träffa alla landsdelar på ett solidariskt sätt.

I min tankevärld är det fullt möjligt att belägga långväga inrikestransporter som sker med lastbil med en extra avgift så länge det finns järnväg som går längst samma sträcka – T.ex. på sträckan Stockholm – Luleå. Däremot är det fel att belägga transporter från norrlandskusten till inlandet med denna avgift då annat transportalternativ än lastbil saknas.

Att järnvägen tar aningen längre tid spelar mindre roll i sammanhanget då det är denna typ av inrikestransporter vi önskar/måste få bort från våra vägar för att skapa en bättre arbetssituation för landets lastbilschaufförer och för att minska vägslitaget och skona vår miljö.

I dagens elektroniska värld är det fullt möjligt att likt Tyskland införa krav på elektroniska transpondrar som registrerar vart en lastbil befinner sig och vilken väg den tagit på sin resa genom Sverige för att därefter påföra vägslitageavgift för de ekipage som gjort långväga inrikestransporter trots att alternativet järnväg finns.

Med den sortens system på plats blir det företagen som väljer lastbilstransport som får betala kostnaden för detta snarare än de människor som valt att bo i Norrland.

Inför vi ett sådant system kan vi dessutom samtidigt få ordning på alla de olagliga cabotagetransporter som sker i Sverige vilket skulle gynna svensk åkerinäring.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”