Det är förvånar sannolikt ingen att Turkiets premiärminister hotar att säga upp överenskommelsen om flyktingar om turkiska medborgare inte visumfritt kan resa till Europa senast i oktober – Föga förvånande efter Erdogans diktatoriska fasoner på sistone.

Som jag ser saken så är detta blott och allena ett sätt för Erdogan att stärka sin egen betydelse inför det turkiska folket och mindre av ett reellt hot mot Europa.

Oktober är fortfarande en bar bit bort och tiden fram tills dess räcker mer än väl till för att Europa ska kunna stänga gränserna mot Turkiet även om vi inkluderar Medelhavet.

Jag är hett inne på Margot Wallströms linje om att Europa måste bilda gemensam front mot Turkiet och ställa hårdare krav på Turkiet om de ska undvika det embargo jag föreslagit i tidigare inlägg.

Personer som Erdogan måste mötas med samma mynt som han använder men med högre värde.

Därför upprepar jag det jag sagt i tidigare inlägg i ämnet – Erdogan ska stoppas och Turkiet ska beläggas med embargon om de inte följer EU’s rekommendationer.

Under inga förhållanden får det bli så att EU viker sig för Turkiets utpressning. EU måste stå starka inför detta och förklara för Erdogan att han har ett val – Endera accepterar han EU’s krav eller så tar han konsekvenserna av sitt handlande och blir utsatt för embargon som kommer till att leda till att han avsätts av sitt eget folk.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”