Det känns roligt att en så prominent inrättning som Svenska Akademien vågade utse en vad jag vill kalla medborgarrättskämpe till ett så prestigefyllt pris som Nobels litteratur pris.

Att utse en medborgarrättskämpe och en som står upp för de svaga i samhället sänder viktiga signaler till samhället i stort.

Förvisso vill Bob Dylan inte vara en politisk person men oavsett hans val gör hans musik att han är politisk genom att i sången och musiken stå upp för svaga och utsatta människor och för principen om alla människors lika värde.

Att utse en musiker istället för en renodlad författare visar även att Svenska Akademien förändrat sin syn på litteraturbegreppet vilket inte är en enda dag för tidigt då jag länge ansett att Akademien i mångt och mycket varit en klubb för inbördes beundran. Med litteraturpriset till Dylan är den stämpeln utraderad.

Litterära budskap kan framföras på många sätt – Inte bara via böcker. Dessutom är sången traditionellt sett de svaga individerna i samhällets sätt att framföra ett budskap och en lärdom.

Gammalt tillbaka var det dessutom endast de lärde som kunde läsa och tillgodogöra sig både litteratur och information medan den enkla mannen och kvinnan använde sig av sånger för att framföra sitt budskap från människa till människa.

För att nämna ett exempel så var sången de amerikanska slavarnas sätt att kommunicera viktiga saker med varandra. På samma sätt har kampsånger varit viktiga för arbetarrörelser runt om i världen för att stärka moralen och kampviljan.

Sett ur den kontexten är det en ännu viktigare signal Svenska Akademien sänder när de utser en sångare som Dylan till mottagare för Nobels pris i litteratur – Den signal man sänder är att ALLA MÄNNISKOR ÄR LIKA MYCKET VÄRDA.

Därför är jag lyrisk över Bob Dylans utnämning till Nobels litteraturpristagare och vill härmed rikta ett stort tack till Svenska Akademiens ledamöter som vågade fatta detta viktiga och säkert kontroversiella beslut.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”