Jag har i åtskilliga inlägg kritiserat det ”fria skolvalet” därför att jag anser att friskolor urholkar den kommunala ekonomin på ett sätt som innebär att de kommunala skolorna sätts under stor ekonomisk press – En press som leder till nedläggningar, neddragningar och andra effekter som är dåliga för den kommunala skolan och därmed för kommunmedborgarna.

De två domstolsutslag som nu kommit för förvaltningsrätten innebär att Umeå kommun även måste räkna in resursskolan och sitt pedagogiska stödteam som ger speciell hjälp till elever med svårigheter som en del av ordinarie skolverksamhet i den bidragsgrundande ramen trots att vi som kommun ser denna mycket viktiga och väl fungerande verksamhet som något annat än reguljär skolverksamhet.

Det andra domslutet innebär att Umeå kommun måste räkna in vaktmästarna i skolan som en del av skolverksamheten och inte av skoladministrationen vilket även det driver upp storleken på den skolpeng som ska betalas till friskolorna.

Sägas ska att det är Minervaskolan som drivit dessa ärenden i Förvaltningsrätten och nu fått rätt vilket innebär att friskolorna nu blir dyrare för kommunen än budgeterat – En fördyring som slår direkt på budgeten hos en redan hårt prövad För & grundskolenämnd.

Totalt ska den bidragsgrundande ramen räknas upp med 5.877.100 kronor som en effekt av Förvaltningsrättens domar.

Jag anser inte att vi ska lägga oss platt som kommun bara därför att Förvaltningsrätten sagt så i sitt utslag. Vi ska självklart överklaga domsluten då effekterna av domsluten kommer att bli till nackdel för kommunen och då domsluten ställer till det för en redan hårt ansträngd kommunal skolekonomi.

Skulle det visa sig att utslaget i högre instans blir samma som i Förvaltningsrätten så är nästa steg att driva frågan politiskt så att Riksdagen kan fatta nödvändiga beslut om förändrad regelverk så att nödvändiga inrättningar såsom pedagogiska stödteamet kan finnas kvar i den kommunala skolan och att vaktmästeri ses som administration och inte som utbildningsverksamhet.

Att man måste beräkna skolpengen på grundval av de faktiska utbildningskostnaderna i form av lokaler och lärare etc. har jag förståelse för men inte för att saker som dessa måste räknas in.

Att skolpengen varierar från kommun till kommun är inte korrekt – Det är därför jag vill se ett förstatligande av skolan. I min värld är det en gång för alla så att skolan är ALLAS vår angelägenhet och inte en kommunal angelägenhet.

Därför vidhåller jag min syn på att friskolorna är ett hot mot den kommunala skolekonomin.

Ska man vara riktigt rättvis och dra debatten till sin spets så är det friskolor i attraktiva lägen inne i stan som ”äter upp” de pengar kommunen tidigare kunde satsar på byaskolor och skolverksamhet i glesbygd.

Så länge alla skolpengar gick till kommunens egna skolor kunde vi välja hur vi skulle prioritera och vart vi skulle bygga skolor – Med friskolornas intrång har detta blivit omöjligt därför att vi som kommun inte kan styra vart en friskola ska etablera sig.

Jag tycker dessutom att kommunen ska ha bestämmanderätt vad gäller vart en friskola ska etablera sig om nuvarande system ska kvarstå – Detta för att garantera att även byar och glesbygd inom en kommun har en fungerande skola.

En annan sak vi bör fråga oss är varför reformen om ”fritt skolval” starkt bidragit till att sänka genomsnittsbetygen i den svenska skolan vilket flera undersökningar påvisar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”