Jag har skrivit om den svenska skolan många gånger här på min blogg och ju mer jag studerar vad som händer i den svenska skolan ju säkrare blir jag på att min analys om vad som gått fel är helt korrekt.

I mina dagliga möten med människor av vitt skilda slag är skolan en av sakerna jag diskuterar med dem och mer eller mindre alla delar min uppfattning om vad som är fel med den kommunala skolan i Sverige. Dessutom har jag pratat med oerhört många lärare både om hur de trivs i sin yrkesroll och om anledningen till flykten från läraryrket.

Många tror att dålig löneutveckling och relativt låga löner är anledningen till både lärarflykt och svårigheten att attrahera människor till att utbilda sig till lärare vilket inte verkar vara fallet när man pratar med lärare.

I mina många möten med lärare har jag lärt mig att lönen inte är främsta skälet till att man lämnar yrket. Snarare är det en ohållbar arbetssituation och det faktum att samhället tillåter att elever och föräldrar lägger sig i undervisningsmetoder och lärarnas yrkesutövande på ett sätt som är helt orimligt i de allra flesta yrken som är huvudskälet till att man lämnar läraryrket.

Därutöver anger många lärare att deras yrkesroll störs av stora mängder ”onödigt” administrativt arbete som inte har med lärarrollen och lärandet i sig att göra – Administrativt arbete blir därmed en bidragande orsak till att man byter yrkesbana.

Lärarna i den svenska skolan – Ett fåtal privatskolor undantaget har helt enkelt förlorat möjligheten att göra ett bra jobb därför att föräldrar och elever lägger sig i och vill bestämma hur undervisningen ska ske och vad som ska läras ut vilket enligt mitt förmenande är helt fel.

Förvisso ska vi lära våra barn att kritiskt granska och ifrågasätta olika saker i samhället men detta granskande och ifrågasättande får inte som nu ensidigt gälla lärarna, undervisningsmetoderna och de kunskapskraven som behövs för att få godkänt betyg i ett ämne.

I en väl fungerande skola borde detta kritiska granskande istället vara ett ämne som omfattar samhället i stort och den samhällsutveckling som sker.

Dessutom får aldrig denna del av undervisningen ersätta kunskapsinhämtningen och inlärningen i våra kärnämnen – Gör den det så är svenska barn helt utan chans när de ska konkurrera med barn från andra länder vad gäller internationella arbeten och en internationell karriär.

I vår omvärld – Norge och delvis Danmark frånräknat räknas en enda sak när man ansöker om ett utannonserat jobb – Meritvärdet.

Hur människan är som människa och hur mycket man kan i fråga om källgranskning, ifrågasättande och kritiskt granskande spelar ingen roll. Jobbet ges till den med högsta meritpoängen betyg och arbetslivserfarenhet sammanräknad.

Återgår vi till lärarnas situation så är det klart och tydligt att lärare får utstå mycket spott och spe från föräldrar som ”curlar” sina barn genom att alltid ge barnen rätt. Att som lärare bli påhoppad av föräldrar till barn bara därför att man som lärare ställt krav på deras barn är inte bra och en oerhört dålig och skadlig utveckling som den svenska skolan måste rätta till snarast.

Om man sätter detta i sitt rätta perspektiv och jämför den med andra yrken så är det som sker i den svenska skolan att jämställa med att mina resenärer kommer och talar om hur jag som busschaufför ska hålla händerna på ratten eller hur jag ska växla när jag kör buss. Eller tänk om läkaren skulle tvingas följa patientens eller deras anhörigas önskemål om hur ett kirurgiskt instrument ska användas när de opererar.

Jag tror att varken läkare eller busschaufförer eller för den delen andra yrkeskategorier skulle acceptera att ha det på detta sätt. När det gäller läraryrket så kräver vi dock att det ska vara på det sättet och allt jag kan säga är att det är där det största felet ligger i den svenska skolan.

Läraryrket liksom övriga yrken kräver stora mått av professionalitet och kunskap för att framgång ska kunna nås. Då får det inte vara så att denna professionalitet ifrågasätts på daglig basis i den svenska skolan därför att samhället tillåtit det att bli så.

Lösningen är enkel – Ge lärarna sin auktoritet tillbaka!

Lär barnen att de är just barn och att det är de vuxna som bestämmer i samhället och att deras tid kommer när de blir vuxna – Mest av allt låt oss sätta ner foten och hålla föräldrarna bort när det handlar om att lägga sig i hur och på vilket sätt lärarna ska bedriva sitt undervisningsarbete.

Fixar vi detta så är jag övertygad om 2 saker:

1. Fler lärare kommer att stanna i yrket och fler kommer att utbilda sig till lärare därför att de får en värdig och acceptabel arbetssituation.
2. Våra barn kommer att öka sina kunskaper i kärnämnena och övriga ämnen och därmed stärka sina möjligheter att konkurrera med barn från andra länder när det gäller jobb.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”