Föga oväntat så har Statstjänstemännens fackliga organisation ST invändningar mot att Landsbygdskommittén som involverar alla riksdagspartier i sitt slutbetänkande till landsbygdsminister Sven Erik Bucht lägger förslag om att flytta ut 10.000 statliga jobb från Stockholmsregionen till glesbygd – Detta trots att flytten inte motsvarar fler statliga jobb än de som tillkommit efter 2008.

I den plan som visats så är bland annat Västerbottens inland stora vinnare enligt den initiala information som finns.

ST poängterar i sin kritik att effektiviteten hos utflyttade verksamheter hotar att sjunka därför att oerhört få av den som idag är involverade i verksamheten kommer att följa med vid en flytt. ST påpekar att så var fallet när Folkhälsoinstitutet och Konsumentverket flyttade till Östersund respektive Karlstad.

Jag betvivlar på inget sätt att effektiviteten kan sjunka initialt. Jag är dessutom övertygad om att den relativt kort därefter kommer att öka och bli minst lika stor som när verksamheterna var förlagda till Stockholmsområdet.

Jag tror dessutom att det kommer att bli relativt lätt att hitta kompetent personal på de platser som kommer ifråga för lokalisering av de utflyttade verksamheterna. Dessutom tror jag att vi över tid får en betydligt lojalare personal som stannar längre därför att rörligheten på arbetsmarknaden är betydligt mindre i glesbygd ån den är i Stockholm.

I dagens digitaliserade värld finns det ingen anledning att koncentrera statlig verksamhet till Stockholmsregionen eller andra storstadsregioner som även utan statlig verksamhet har tillräckligt med arbetstillfällen för att sätta de som bor där i arbete.

100 jobb i Lycksele eller 50 jobb i Vilhelmina eller Åsele skulle betyda oerhört mycket för dessa platser och leda till många positiva samhällseffekter med tillväxt och expansion samtidigt som förlusten av dessa arbetstillfällen betyder mycket lite för Stockholmsregionen.

Därför tycker jag att regeringen gör helt rätt som initierar denna utflyttning. Om jag fick bestämma skulle Stockholmsregionen få nöja sig med maximalt 20% av de statliga jobben medan resten fördelas solidariskt över hela landet.

”Hemligheten till framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”